Tjej, 29 år. Bor i Trollhättan, Västra Götalands län. Är offline
I feel like a clown in makeup,
Trying to be pretty,
I look ridicilous and not beautiful,
Like everyone else,
I cry the makeup away and my cracks are starting to show,
Shame,
Humiliation,
Someone like me can't be pretty,
Even with makeup,
I can only be a broken clown.
I was never enough,
I fought to be what you wanted,
Even if you treated me like dogshit,
Because everybody said;
"Family is everything. Why don't you love them".
I felt bad to feel that about them,
Even if they did me wrong,
I tried in 22 years till make them love me,
But they never did,
Why did my parents an family not love me?
I was always in everybodys way,
They did not care about my existens.
Ett halsband med säckar av bly,
Ska min bräckliga kropp bära,
Den giftiga luften ska jag andas in,
Med mina punkterade lungor,
Mina fötter är trasiga och mina knän blöder,
Ska jag orka fortsätta när det gör ont.
Hjärnan brinner,
Mina ögon smälter,
Ryggen är bruten med knivar i ryggen.
Övergiven och plågad,
Ångestfylld och panikslagen,
Fast och frustrerad,
Brända trasdocka i plågor.
Lungorna fylls med vatten,
Huden brinner,
Jag kan inte andas,
Jag kan inte fly.
Mitt liv var inte värt att respekteras,
Mina känslor och min kropp utnyttjades,
Ni går fria utan samvete,
Mitt liv är förstört.
Ingen hör mina ord och ingen känner min smärta,
Ingen tar mina känslor på allvar och jag förminskas,
Alla ser mig men passerar igenom mig som jag var luft,
Mitt liv är ingenting värt.
Jag frågar mig själv oftare;
'Är livet värt att leva när jag lider och det förgör mig inombords? Kommer jag att orka ett tag till?'
Jag hoppas.
Hela livet och världen översköljer mig som en våg,
Jag dras ner mot botten av ett mörker,
Jag kan inte se,
Allting runtom mig slår jag bort av rädsla av vad som finns där,
Det enda som jag ser är en glymmt av ljus där uppe.
Var är jag?
Varför får jag inte luft?
Varför kommer jag inte upp?
Varför ser jag inget?
Varför händer aldrig något gott?
Jag kvävs men jag dör aldrig.