Jag kvävs men jag dör aldrig.

Hela livet och världen översköljer mig som en våg,
Jag dras ner mot botten av ett mörker,
Jag kan inte se,
Allting runtom mig slår jag bort av rädsla av vad som finns där,
Det enda som jag ser är en glymmt av ljus där uppe.

Var är jag?
Varför får jag inte luft?
Varför kommer jag inte upp?
Varför ser jag inget?
Varför händer aldrig något gott?

Jag kvävs men jag dör aldrig.