Patte92s blogg

Om någon kunde lyssna, om någon kunde förstå,
Att om man sa något behöver det inte alls vara så.
Om man låtsas vara glad, om man alltid ler,
Om man sen gråter när ingen ser.
Finns där någon som förstår?
Att inuti sitt hjärta har man blödande sår.
Finns där någon som kan se?
Att man egentligen inte vill le.
Finns där någon som kan se ens hjärta?
Finns där någon som kan känna ens smärta?
Finns där någon som kan lyssna, någon som kan förstå?
Någon som vill stanna, inte bara lämna mig och gå

Tårar som rinner nerför mina kinder
Salta våta tårar.
Jag känner en sån smärta inom mig.
Mitt inre skriker.
Jag har ett djupt sår inom mig som aldrig kommer att läkas.
Så sårad och med en ångest som river i min själ.
Undrar kan en sårad själ läkas?

Mitt hjärta värker.
Tårarna bränner och jag undrar varför?
Jag känner ångesten som river i mig.
Jag skär mig försöker dämpa smärtan i mitt bröst.

Gråter,skriker.Det river i min själ.
Vill skrika!
Jag orkar inte mer!!

Vill krypa in i mitt skal.
Gömma mig.
Rädd så rädd.
Snälla rör mig inte.
Lovar att vara snäll.
Jag är osynlig.
Är inte en av dom.
Vem är jag?
Hör inte hit.
Vill fly dit där jag hör hemma.
Gråter skriker.
Känner hur blodet
rinner.
Snälla lämna mig ifred.
Jag kvävs.
Kan inte andas.
Gör inte mig detta!
Rädslan osäkerheten
Jag springer omkring.
Vilsen.
Hittar inte ut.
Instängd.
Sorg smärta.
Förtvivlan.
Frihet
En vilsen och ensam själ.
Söker friheten.
Lyckan kärleken
Finns den?
Hjälp mig

Have you ever been so lonely,
No one there to hold?
Pull me in or disown me,
And then climb inside.
My arms are open wide.
Have a look inside.

It is not that I am scared to learn,
Why I'm empty inside.
hold my hand or show some concern,
If I live or die.
My eyes are open wide.
Help me look inside.

I hear the water drip from the faucet.
It's sweetly falling in tune.
I'm gently closing the closet.
I fall to the floor,
and crawl to my room.
The thought of ending it soon...
Just let me sleep in my room.

Hear me cry! cry! cry!
I hear a knock at the front door.
Don't come in!
I try to look at you
But I can't stop shaking.
Leave me alone. Just go away.
Mother I'm so scared.

Empty bed and all of the sheets are gone,
They're wrapped around me and you.
All is quiet but the drop of a gun.
I want to belong...to someone...
But maybe life's not for everyone.

Jag irrar omkring som en osalig ande
i min oroliga själ.
Känner mig vilsen och liten.
Hittar inte ut.
Känner mig frustrerad.
Snälla låt mig vara.
Ensam och sorgsen.
Saknar ditt leende.
Din röst får mig att darra.
Darra av längtan att få
vara nära dig.
Krypa in i din famn
som ett litet barn.
Vilsen och rädd.
Liten som ett barn.
Allt är mörkt.
Det är kallt.
Det bultar i mitt
hjärta.
Lämna mig inte!
Rädd och osäker.
Tankar som far och flyr.
Förvirrad och vilsen.
Känner mig liten och ensam.

Jag känner mig fången.
Så instängd.
Ledsen
Fast i mitt helvete.
Fastkedjad i mina tankar.
I min smärta.
Helvetets gap
Helvetets stora gap
griper efter mig.
Fångar mig.
Slukar mig ner
i det brinnande stora
svarta hålet.
Ondska smärta
Det onda förföljer mig.
Det ger mig en djup smärta.
finns ingen bot.
Ingen lindring.
Sjunker djupare ner.
Finns ingen väg ut.
Hjälplös.
En ilska och en gråt som
vill ut.
Jag vill skrika ut min ångest.
Fattar ni vad ni gjort mig?
Jag ville ju bara vara
älskad,
Tillhöra någonstans,
Men jag är utanför och ensam.
Inte önskvärd!

En liten pojke i världen ensam står,

hans hjärta är fullt av blödande sår.

Ångesten i bröstet tynger honom hårt,

han vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Hans kinder är våta av salta tårar,

han vet hur mycket hårda ord sårar.

Han var en gång ett barn som ofta log,

nu är det många år sedan hans leende dog.

pojkens liv är längre ingenting värt,

Han har förlorat allt som han höll kärt.

Hans dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Han undrar om livet blott är ett spel,

varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

pojken vill ta sitt liv, men för det krävs mod,

om det bara fanns någon som honom förstod!

Han vill låta sig slukas av eldens heta lågor,

ja vad som helst för att ta död på sina plågor

Livet är ingen lättsam lek,

det är blott fyllt av ångest o svek.

Kanske går det så att pojken tar sitt liv någon dag,

det sorgligaste är, att pojken det är jag

En röst som snabbt tystas ner.
En röst som ber om gemenskap,
att få bli accepterad som man är.

Skratt,
Nedvärdering.
Va larvig du är! Va!
Du e´ så jävla dum!
Fattar ingenting alltså.
Dag in och dag ut – tills man själv tror det.
Vad är det för fel på mig??
Varje dag samma skräck,
samma förtvivlan,
samma hopplöshet.
Försöker visa, jag är också en människa,
har också känslor.
Vad är det för fel på mig??
Skratt.
Hur dum får man va??
Att du skulle komma till våran klass!
Sjunker ner djupare och djupare i likgiltigheten.
Varför leva överhuvudtaget??
Vad är ett liv som endast består av skräck, våld och maktlöshet??
Försöker förklara:
"Så här är jag och jag vill leva utan erat förakt."
Jag möts av ett hånfullt skratt som snabbt rycker bort det mod och självförtroende jag nyss hade.
Nervärdering som dödar.
En del av mig blir aldrig som det var från början.
Försöker stoppa det.
Bit för bit bryts mitt självförtroende ner.
Var ska det sluta?? Vet ej.
Men dag efter dag, plåga och förtryck.
Jag undrar, kommer jag någonsin att få tillbaka det som har tagits ifrån mig??
Få leva mitt liv utan andras inblandning??
Ännu en dag i förtvivlan,
Skräck och självmordstankar……

Hatad av många
älskad av få
fins många som mig vill klå
men när tänker de börga slå?
när ni börga igen sluta inte fören ja e blå
och hjärtat slutat slå...

Hjärtat mit är fult av sår
fins en andledning till hur ja mår
ett hjärta fult av sår
och en själ som vet hur den mår...

Käner jag dig?
de är inte många som käner mig
inte på det sätt jag käner dig
så säj mig
käner ja värkligen dig?
eller är ni emot mig?..

jag älskar dig
men nästan ingen
kan säja detsamma om mig
eftersom jag inte visat dig
mitt inre mig...

Jag har inte gråtit på ett tag nu,
Inte som jag gråter ikväll i alla fall

Det är nog ett par veckor, eller mer,
sen jag grät så här

Men nu är den alltså här igen

Klumpen i magen som jag trodde var borta
Klumpen i magen
Som jag trodde jag blivit fri ifrån

Men icke
Den har visst ett eget liv
Och för sitt liv precis som den vill

Jag har inte gråtit på ett tag nu,
Inte som jag gråter ikväll i alla fall
Det är nog ett tag nu, eller mer,
sen jag grät så här