Riktigt namn:
Amanda Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Feminist
Dricker:
Vatten
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Indie
Medlem sedan:
2011-05-15
1. Jag måste sluta skriva av mig på EC
2. Jag vill ta en nattpromenad med musik och cigg.
3. Jag måste sluta vara så jävla "svart och svår, 15 år typ emo och deprimerad" alla de fyra sakerna ska jag sluta vara.
4. Jag måste äta mindre
5. Jag måste springa mer
6. Den ovanstående punkten kan inte genomföras om jag inte vill ha hjärthinneinflammation
7. Min sömn bör ökas med minst 50%
8. Jag borde inte prata med personer jag inte gillar
9. Triggers får gärna försvinna ur min åsyn
10. Jag har INGENTING positivt i min hjärna inatt
11. Jag är nog lite rosa fluffig innerst inne
12. Jag vet inte vad jag gör i denna värld och vad jag är till för
13. Jag borde inte äta mjölkprodukter
15. Min lingonperiod har försvunnit igen, borta i två månader.
16. Jag tror inte på gud
Snälla bara försvinn. Jag vill inte ha den här jävla ångesten längre. Var i tunnelbanan idag igen. Det var så nära. Är inte lika chockad som förra gången utan har mer panik och vet inte riktigt vad jag ska göra längre. Känns som att jag bara försvinner och är rädd för att bli helt utan några känslor igen. Har fortfarande inte smält den stora negativa nyheten, vi bara förlorar vår kontakt för varje dag som går. Jag vet att det är så lätt att bara inte finnas längre, antingen att försvinna eller att bara stänga ute sig själv från världen. Funderar mest på det andra alternativet faktiskt, som tur är, antar jag.
En jävla middag i saltis. Så äckliga människor här, vidrigt. Vuxna som pratar, diskuterar, dricker vitt, äter skaldjur. Tonåringar bortskämda som få, småbarn med äckliga värderingar. Som tur är brukar jag inte vara här. Fick förövrigt kommentarer av min käre mor "jag är så trött på dina störningar, jag orkar inte mer" nej, det gör inte jag heller. Fick en härlig ångest idag igen, men jag lugnade mig efter en promenad med mig själv och Kurt Cobain. JAGÄRSÅJÄVLAGRUNGEHAH
Jag är så himla orolig. Min morfar är fortfarande jättesjuk. Hans läge har förvärrats. Jag gör absolut ingenting. Jag bara sitter här, orkar inte plugga eller någonting. Har prov imorgon och allt "pluggande" har bara slutat med att jag sitter instängd i mig själv med hörlurarna på högsta volym. I skolan vet jag inte, jag är så trött på allt och jag orkar inte prata med någon. Varken i klassen eller utanför. Försöker att se glad ut men många raster har slutat med att jag glor på mig själv i spegeln gråtandes på toaletten. Samtidigt så är jag glad på något sätt, jag vet inte. Jag är dessutom smått hypokondrisk, vilket irriterar de flesta i min omgivning. Jippie.
Sedan har jag lite smått ångest över mitt matintag idag, åt pasta till middag och potatis till lunch. Känns inget vidare. Aja, imorgon blir säkert en bättre dag.
Fick ännu ett svimningsanfall. Vet inte vad jag ska göra, min kropp funkar inte även fast jag äter. Håller på att börja gråta efter ett långt och ångestfyllt samtal med skolsyster.
Är så jävla arg över absolut ingenting. Vill bara ta en docka och slita sönder den. Tryckte ner fingrarna i halsen idag igen. Annars då? Jomen rätt bra faktiskt.
