Kim09s blogg

Time and time, I thought through it
all how we loved and loved and how we fought each other;¨
pushing one another to be somebody else.
Time and time I have wrestled my thoughts,
not certain if the end was right
or wrong and whether we still should be together or with somebody else.
A lost memory, you had water in your eyes
, you cried “stay with me, how can this be love if you are leaving me”?
But darling love is to blame.
It makes me ache that we had to break, that even though I knew your heart so well.
We are strangers in different places, we are miles apart.
My best friend is gone, my world has been torn,
we will never share a name, never be one but
I will always remember the time when we were in love.
Baby I´m thinking of you, I pray that you are safe,
baby I´m missing you but it has to be this way
cause I´m not right for you and that´s way love is to blame.
And maybe the time will heal our hearts a
nd maybe you will understand why I said goodbye but I love you.
I can´t see you right now,
cause my heart just can´t take it,
can´t be near you right now cause I know you no longer mine.
And I can´t see you and love is to blame.

Det känns som det var igår som du var här bland oss,
jag minns än hur vi bruka rocka loss.
Du hade så många färdigheter och en brinnande hunger i blicken.
Vi var som ett, ingen av oss hade det lätt
men vi backa alltid varandra varje gång någon av oss hamna snett.
Men det är aldrig mer komplärt för du finns inte mer.
För nått år sen var det du och jag men nu står jag vid din grav,
har svårt att sova, svårt att stå på två ben,
för du blev tagen förtidigt men jag minns än idag hur du ler,
en värd utan dig är så dyster,
att få va vid din sida gav mig en sådan lyster.
Minns än hur du gjorde mig onykter,
men nu är du på en annan plats och det känns min
vän men jag vet att vi syns igen.
I varje steg tar; du följer mig i varje steg jag tar. I varje andetag;
du finns i varje andetag.
För varje dag som går blir det här min tår för jag saknar dig.
Tänker på den dan då du ej fanns kvar:
har svårt att finna ro för du var min klippa och jag saknar dig!!

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut?
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var hon som ville kyssa mig

Snälla bli min igen
nej, låt det va' som i en film
snälla bli min igen
låt mig va' kvar
ja, låt det va'

Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän?
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nå't att säga som kan ändra allt
nå't mer än det jag redan sagt

Snälla bli min igen
nej, låt det va' som i en film
snälla bli min igen
låt mig va' kvar
ja, låt det va'

Mitt enda liv, det enda liv jag haft.
Det enda liv jag kommer få; det enda liv jag någonsin velat ha!
Se här är mina drömmar; du kan nästan ta på dem,
dem glimrar där som guld på en botten av en sjö,
man kan nästan ta på dem.
Här är min vilda längtan här är MIN JÄVLA TRASIGHET!!!!!!
Här är mitt högmod så se på mig, jag ska aldrig,
aldrig dö! Mitt enda liv, det enda liv jag haft,
det enda liv jag kommer få, det enda liv jag någonsin velat ha!
Här min vilja att få leva; här är drömmarna som bär mig!
Här är mitt hjärta som bultar så! Jag vill aldrig mera dö!
Mitt enda liv, det enda liv jag haft, det enda liv jag kommer få;
det enda liv jag någonsin velat ha!

Flickan är bara 19, men är redan sårad för livet, istället för att prata om skiten så låser hon in det; varje kväll samma visa, fram med vassa föremål hon skadar sig själv för hon tro allt går över då. Hon vägrar att sluta, hon påstår hon är fast och hennes pissiga samvete får henne gråta varje natt; ingen vet, ingen ser va som sker.
Hon bara ler, men alla vet att nått e fel; för varje dag som går får hon sämre samvete för varje dag som går, intalar sig att de blir bra när hon skär i handleden. Hon anser sig vara en glad individ men jag vet att hon är fylld av sorg och hat inuti: allt för många tankar snurrar runt i hennes huvud i hennes skalle. Hon ser spår av blodfläckar på sin enda älsklings nalle, stackas lilla flicka, ingen att prata med. hon mår lika illa varje dag, hon hatar de! Tåtar och blod är del av hennes vardag, några förstod men enda vännen är hennes rakblad.

Hur kan de bli såhär? Det är skit alltsammans, de är en mardröm för vissa men verklighet för andra.

En liten grabb på tio år, glad och utåtriktad; han mår skit i alla fall för hans liv är sjukt vrickat, han vill sluta finnas, på grund av ett jävla äckel som tror att pojken inte märker när han tafsar under täcket.
Ingen vet, ingen ser vad som sker; han bara ler men alla fattar att de är nått som är fel.
Varje dag som går får han sämre självförtroende och borrar ner sig själv i ännu värre desperationer, men försöker att se framåt, låter ingen jävlas; visar ingenting för andra trots att bråkande föräldrar.
Den händelsen, den dagen, gav pojken djupa sår; han vågar aldrig säga nått under flera sjuka år. Skilda föräldrar, ingen att vända sig till, för mamma har sin nya man och pappa sin kära sprit, och han vill inte förklara för allt skit gör att han skäms, ett hål i själen, är en del av pojken vardag. han mår förjävligt, men han verkar vara asglad

Flickan är bara 14 år, blir slagen gul och blå av sin pappa som tro sig vara Gud när han slår. Dränker sig i smink för att dölja allt i skolan och när hon kommer hem kallar hennes farsa henne hora. Ett slag som straff; är en del av hennes vardag, fingrar och sena blickar.

Hur kan det gå så snett? Dom möter sitt öde, varför får dem ingen hjälp?
Från födselns till döden. Ingen vet, ingen vet vad som sker och dem gör saker för att må bättre som bara tar dem ner.
Hur kan de bli så snett? Det är skit alltsammans, de är en mardröm för vissa men verklighet för andra

Is anybody out there?
Is anybody listening?
Does anybody really know?
If it’s the end of our beginning,
A cry
A rush
From one breath
Is all we’re waiting for
Sometimes the one we’re taking
Changes every one before

It's everything you wanted, it's everything you don't
It's one door swinging open and one door swinging closed
Some prayers find an answer
Some prayers never know
We're holding on and letting go

Sometimes we're holding angels
And we never even know
Don't know if we'll make it,
But we know,
We just can't let it show

It's everything you wanted, it's everything you don't
It's one door swinging open and one door swinging closed
Some prayers find an answer
Some prayers never know
We're holding on and letting go.

I'll hold a place for you inside
Inside my heart for you and I
I won't forget these tears I cry
With every year that passes by

an'I can't sleep without you
an'I can't breathe anymore

Good times last forever
I'll keep my heart with yours
For every minute I am gone
Swear you'll never leave me
I'll be there every time
In your heart and in your eyes

I'll give it up this time again
Some things are better left unsaid
And all I have are lasting dreams
Our words spoke more this time it seems
It's harder to breathe without you,
It is harder so sleep without you!!

Good times last forever
I'll keep my heart with yours
For every minute I am gone
Swear you'll never leave me
I'll be there every time
In your heart and in your eyes <3<3

Det kanske är meningen att man faller isär för att man ska kunna bli hel igen. Det finns inget jag och du som kan ta mig ur denna hagelskur, och när det regnar vill jag bara fly, jag kan inte dansa under mitt paraply. Nu har de blivit såhär, vi bara skriker och svär och vi har glidit isär.
Jag skriver det hära för den tid vi hade hopp om att detta skulle bära. Men det var då, klockan tickar, jag somnar stillsamt, drömmer om de stunder vi haft och den underbara land som vi lämnat, känslan brast och nu när du är borta behöver jag änglavakt.
Det kanske är meningen att man gråter sig till sömns för att sedan kunna le igen, alla minnen som vi haft, jag ser tillbaka på det vi haft och orden kommer. Det håller inte längre, vi sa det i kör: Jag låter dagarna dö för jag saknar dig, din röst och allting som du är. Men allt vi haft är som bortspolar av ett vattenfall.
Men du, vad som händer, du glömmer väl inte underbara stunder, våra galna nätter.
En klen tröst i natten, att jag ser dig ibland, att du ville ge mig din hand. Vad spelar det för roll nu när vi lämnat allt. Inget är ett känslokall.
Dina fingrar i min nacke känns så avlägset nu när jag vinglar runt i natten. Det slår mig, ifall ingen är vacker är det kärleks brev eller brinnande papper. Det var februari när vi träffades, vi träffades i början av året, det bästa året i mitt liv, men också det år som har fyllt mig med tomhet.
Det kanske är meningen att man måste ta sig upp för att kunna fall ner igen.
Jag har sett botten allt för många gånger och allt jag vill nu är att du ska hålla om mig men jag tänker vara dig trogen förevigt, här är korten i leken eller ord utan mening för allt vi hade har dött, och att du frågar hur jag mår är nu bara en fattig tröst. Tusentals tårar, du och jag, har slutat vara vi, så jag har slutat vara jag.
Hör du hur jag håller andan? Kan vi ta oss dit igen?
Ta mig dit igen, bara en gång till. Och jag vill ha dig, snälla stanna. Kan vi ta oss dit igen? Bara en gång till.

Du är det finaste jag vet, det finaste jag vet.
Korta ord blir långa när jag säger att jag älskar dig, för allting som du är och du tog mig på fötter igen. Tre ord och jag faller direkt, du och jag är det bästa som har någonsin hänt mig.
Se mig i ögonen; jag vet nu att det vi båda vill kan hålla i en evighet, så förlåt mig om jag tvekar och tvivlar ibland men jag lovar att bättra mig precis som jag har sagt. Känner du dig ensam är du aldrig tillbesvär för varje gång du behöver mig kommer jag redan vara där. Du är en bra vän som alltid finns där, du förlåter mina fel och tar bort den onda smörjan; för när alla andra skulle svika så står du kvar och berättar för mig hur värdefull jag är.
Du är stjärnan som föll ner från himlen ner på jorden;
utan dig skulle jag vara bara en av alla miljoner!

Håll hårt i min hand när änglarna faller,
säg ingenting bara håll mig i handen.
Du är det finaste jag vet; det finskaste jag vet.

Det svårt att förklara när inte ord räcker till,
jag kan aldrig ge dig allt du önskar men du vet att jag vill.
När jag är ledsen tänker jag tillbaka på19/2 dagen det blev vi och jag fick allt som jag fick jag önskar.
Jag tro ingen förstår det som vi delar tillsammans, när vi är med varandra känns det som att tiden stannar.
Du hjälpte mig upp på fötter igen och tog tillbaka min glädje,
jag trodde aldrig att kärlek kunde kännas såhär rätt.
Elias du är allt som jag någonsin velat ha, varje andetag med dig känns så underbart, jag säger så mycket men detta är sant.
Du kan vara den rätta så håll hårt i min hand,
första ögonkastet, det var kärlek redan då, du har gett mig ett helt nytt liv och någonting att tro på; vi ska vara dom som klara allting tillsammans och har jag dig vid min sida skiter jag i allt annat!
Håll hårt i min hand när änglarna faller,
säg ingenting bara håll mig i handen.
Du är det finaste jag vet; det finskaste jag vet.

Snart har vi varit kär i åtta månader och tillsammans ett halv år.
Jag sitter i sängen och läser de brev du har skrivit till mig och jag blir bara mer kär i dig
Jag älskar dig och allting du är, från dina fix idéer, till extremt smarta lösningar på saker.
Du har lärt mig nått så oroligt mycket !
Jag älskar ditt hår, dina ögon, din humor ,
din personlighet ,
jag älskar att jag verkligen kan prata med dig om allting<
Du är den ända personen på hela detta jordklot som verkligen förstår mig.
Jag är så glad att jag skev det där inlägget på gayness!
Jag älskar dig Elias Jensen! Jag är din till mitt sista andetag!<3