Rutiner har gått åt helvete på senaste tiden, jag tror senaste tiden jag hade riktigt fasta dagar var ca tre veckor sedan när jag var sjuk. Tills det att jag bestämde mig för att låta mig själv ha en dag hemma.
Så sovandet har inte varit det bästa, både pga rutiner och annat. Det betyder i vilket fall att jag måste ta och tvinga mig att komma upp på banan igen så jag får varva igen och drar till skolan. Det visar sig att vi ska på Cosmonova. Så är man på naturhistoriska halva skoldagen.
Efter att ha irrat runt med Sugulle och Kong i bilen så hittar vi tillbaka till skolan. Och hittar min kära Urre på snurren och pratar lite grann.
Jag har haft så otroligt mycket depression på senaste tiden. Jag förstår inte. Samtidigt förstår jag helt klart varför. Det ska åtgärdas i vilket fall.
Att min skolmat på Fryshuset är awesome, det är allmän kännedom. Dock så gjorde det min dag idag när det var pannkakor och fri påfyllning av GRÄDDE. Livet kändes med ens mycket lättare.
Detta inlägget blev ganska flummigt då jag stress-skriver det under lektionstid, men det handlar egentligen om titeln på inlägget.
När man är nere så tar man sig upp. Det är den ända vägen, den ända vägen man kan ta, så det är jävligt dags att ta den för att jag känner att för mycket tid har slösats på att göra ingenting alls.
Som jag beskrev i det senaste inlägget så har jag världens skönaste historialärare, ever.
Citerar vad det står att Lenin sa när han skulle sätta igång revolutionen. Säger något på ryska.
På powerpointen står det "Fuck it, lets go"
"Antonov sparkar upp dörren till militärkomiten! BAM!! ..tänker jag att dom gör iaf..."
Efter lektionen så kommer Ingela som vanligt med en minst lika klockren kommentar: Oskar.. det blir ju lite tråkigt med alla dessa långa föredrag, jag tycker vi borde spela Age of Empires!
Beskriver Dogfights (flygstrider under WWI). Beskriver hur man angrep fienden och lever sig in i det. Använder uttryck som "nu ska jag ta den jävla horungen!!"
Ska gå från klassrummet till toaletten, vinglar lite. Går in i läs-rummet, frågar mig själv vad jag gör där och går vidare.
Nothing happend. Jag tror bara att jag skulle behöva lägga mig någon timme tidigare inatt.
Sitter på historialektionen med Ingela och läser första världskriget, novemberrevulotionen mm, alla känner sig trötta och nere.
Ingela: Om jag skulle vara en superhjälte så skulle jag vara Skalman! :D
Varför? För att jag aldrig har lyckats väga så mycket och för att jag vill uppfylla min ideal-kropp.
De som känner mig vet att detta är en stor grej, samt att det är möjligt men ett stort antagande.
Det sätter det i många perspektiv och delmål.
Jag kommer därmed att jobba extremt mycket för att komma ur och bli frisk från ätstörningarna igen. Även om Jeasmine har gjort mycket och varit ett enormt stöd, från att hon träffade mig och de senaste månaderna. Tack.
Men det innebär inte heller att bara äta eller bara träna. Allt hänger ihop. Det som alltså krävs är att jag behöver äta minst fyra mål mat om dagen (inser ni hur många timmar matlagande det innebär?), med mellanmål/snacks, ge mig själv 1-2 timmar träning ungefär varje dag (det jag tänker mig är lätt träning i första hand till att börja med, saker jag kan göra hemma), och sova 8 timmar per natt.
Rutiner och diciplin, det är saker jag alltid har behövt men aldrig har haft eller kunnat rätta mig i. Dock så är jag bättre när jag tar det på eget initiativ, som det är för alla. Och nu så vill jag verkligen detta så jag tror det kommer att gå bra.
Rutiner och dicilpin, att göra om samma saker varje dag och sedan skära ner på rökandet och drickandet (det sistnämnda så sköljer en hemsk rysning av obehag över mig och jag tvekar lite på mig själv) är det ända som tar emot.
Men jag tror på mig själv och vet att jag kan klara detta.
Två dagar innan nyår så blev det att vi knökade in oss i en bil för att åka ner till Allingsås.
Det är många som har frågat mig Varför? Jo för att jag tyckte att vara med familjen och träffa lite släcktingar som jag sällan gör och specifikt träffa min moster som jag inte har träffat på massor med år och varit orolig för av personliga anledningar var en bättre ide än att vara i stockholm på dåliga suparfester i en stad där jag inte har sovplats fann jag en bättre ide.
Ibland så kan jag faktiskt vara klok och mogen, även om jag saknar alkoholen.
Så totalt ca 12timmars resande, per väg. Man får ont i röven, speciellt om man inte har mycket till röv (även om den tydligen ska vara snygg, har jag fått höra) som mig.
Så det blev en dag i stockholm. Försöka få tillbaka mina möbler, gick inte. Så det blev mer samtal med farbror blå och andra så ska vi se vilken utgång det får. Annars lite mellandags-shopping, köpte ett par snygga jeans och ett par snygga toppar och linnen på carlings. Kommer förhoppningsvis bilder senare.
(En större anledning till detta kommer i ett senare inlägg)
Så, i Allingsås. Sia är väldigt sliten men fin, bara ett blick på henne och man ser att det är många av historiorna om vad hon har varit med om stämmer. Hämskt, men fint och skönt att se att hon är tillbaka.
Mera tjockishet. Fick en panikångestattack på eftermiddagen så blev liggandes större delen av kvällen men lyckades ta mig upp ändå till slut tack vare Pumpkin och ABR. Efter det så blev det bara bättre, god mat, tårta då Janne fyllde år samma dag, spelade en massa När då då? Är det någon annan som har spelat det spelet?
Gott nytt år!
Jag hoppas att detta är året som jag slipper höra om att det ska vara undergångens år. Undergångens år är när du själv bestämmer dig för det, inget annat kommer vara vår undergång förutom oss själva. Så varför inte ta och göra något åt det? Ta hand om er, bygg upp er själva och gör det som gör er lyckliga.
Vad annars? Varför inte? Det finns där för dig.
Har varit för upptagen för att ha tid att blogga, samt så är min älskade dator på lagning igen. -_-''' SAKNAR DEN! Vill och är så jävla pepp på att spela PRG-spel, läsa mutant och skriva och ha allt jag har på den. Min dator är någon form av trygghet för mig, kan ha och göra med att den mest värdefulla ägodel jag har. (Om man nu varken ska vara romantisk eller pervers men det skippar jag i detta inlägget)
Jul var som vanligt fint och extra fint för att jag hade Jeasmine och syrran med mig hos föräldrarna som jagredan har poängterat bra mycket. Var ganska chockad till största delen av tiden för hur mycket Amanda (syrran) öppnade upp sig för Jeasmine, inget vanlighet att min syster öppnar upp sig för folk.
Annars: Kul och skön stämning med mina föräldrar och tjockishet, tjockishet, tjockishet. Ja jag har uppfunnit ett nytt ord. Förövrigt är jag jävligt hungrig just nu.
Fick mest grejer för träning, gymkort, skor och sånt där. Vilket går bra ihop med mitt nyårrslöfte, jag kommer till det. Och självklart lite annat smått och gott med. Är lite extra glad över en bunt flerfärgade kuponger.
Mellandagar, upprepning av det sistnämnda partiet i överstående text.
Jag bestämde mig för att gå in i ett förhållande. Tog mig i kragen och sket i mina principer, vet inte hur smart eller osmart det var men jag vill göra ett försök och göra ett försök med henne och jag känner mig lycklig när jag är med henne så det finns inget dåligt med det och varför oroa sig innan något har hänt. :) <3
-Det är märkligt, något jag trodde var och skulle vara ett One night stand ledde till att jag efter allt och all min syniskhet vågade gå vidare och tro på kärlek igen. "...och du bara stannade kvar" -
Det är en märklig känsla av hur när jag har ångest eller är deprimerad så känner jag en extra stor sexlust, sådär galet mycket. Och det, även om det samtidigt känns som att jag inte vill ha någon nära, ingen får ta på mig, jag vill bara gömma mig i ett hörn, under ett täcke, var som helst där ingen kan se mig.
Det, även även om jag inte vill att någon ska vara nära mig så vill jag ha någon nära mig, vill jag vara i någon, mer än något annat, sådär galet mycket. Det är för att när jag mår på det sättet så triggar det självhatet. Och.. det känns skönt på något sätt, tror jag.. när jag hatar mig själv. Märklig känsla.
Är detta att onanera mentalt i sin masochistiskhet?
