Riktigt namn:
Alma Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Äta
Bor:
Med någon
Politik:
Vänster
Dricker:
Nej!
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-03-07
Vaknade relativt tidigt idag, eller ja, klockan 10.
Pratat lite i telefon med Daskarnes,
han är en riskhora! :(
Man får inte plana när det är vatten ute, så jag är arg.
Fast nej.
Idag skall jag träffa mah man!
Det kommer bli awesome.
Han är fin.
Ska nog ut snart igen,
ringa till Daskarnes en gång till.
Jag ska få en hund,
jag är lycklig.
Bajs-Danne pratar om mina tuttar,
det är lite stört, med tanke på hur mycket vi "hatade" varandra
när vi gick i skolan tillsammans.
Han säger att Mah Man borde vara lycklig;
"aa han måste vara skit nöjd snygging meed störa bröst å allt det är chill "
Hm.
Han kallade mig för Stekfett
och jag honom för Bajs-Danne,
så kommer han år senare och pratar om mina bröst.
Awesome...?
Okej, min dag var extremt jävla bra,
tills jag skulle gå över vägen vid Hornstull.
Så, nu skall jag skriva ett ganska långt och irriterat inlägg om just egoism.
Nu är ni varnade, i alla fall.
Egoism är någonting viktigt -
då man ska prioretera sig själv först.
Men, i vissa fall så ska man faktiskt hjälpa människor.
Jag är livrädd för människor och jag skulle nästan kunna säga
att jag hatar människor. För, det är så det känns.
Det är alltid lika obehagligt att röra sig bland okända människor.
Men, idag, när jag skulle gå över vägen,
var det en rullstolsbunden äldre man, som knappt kunde ta sig över.
Det var rött och man fick egentligen inte gå,
han hade knappt kommit halvägs, mäniskor passerad,
människa efter människa gick förbi,
kollade i all hast och fortsatte gå.
Det erbjöd honom inte ens hjälp,
de tittade ner på honom och gick vidare.
Jag som nästan gråter om någon sätter sig bredvid mig på bussen,
erbjöd hjälp. Det var ju självklart att han ville ha hjälp,
så det fick han.
Sedan erbjöd han mig pengar och jag tackade nej.
Jag tycker inte ens att man ska behöva tänka,
det är en självklarhet att en rullstolsbunden man
som inte är kapabel till att ta sig över vägen ordentligt,
ska få hjälp av "medmänniskor".
Alltså, sure, i vissa fall hinner man inte,
man har helt enkelt inte möjlighet.
Vi går runt och är så nöjda med oss själva för att vi skänker pengar
till "rädda barnen" eller "röda korset", men kan inte ens hjälpa en man över vägen.
Det äcklar mig hur människor ser på varandra.
Det äcklar mig att människor väljer att blunda.
Människor i allmänhet äcklar mig.
Jag är inte sur för att jag var tvungen att hjälpa honom,
jag är sur för att människor som passerade struntade fullkomligt i honom.
Denna händelse relaterade till att jag kände obehag i skolan,
så jag beslutade mig för att gå hem tidigare.
Alla människor är egoister,
jag också.
Jag är egoistisk väldigt, väldigt ofta.
Men samtidigt,
ibland så är det en självklarhet att hjälpa andra.
Igår var jag och Malin och tittade på världens raraste Rottis-valpar!
Ni kan föreställa er min lycka,
när jag får reda på att jag får köpa en av de allra finaste.
Pappa är med på allt,
han tycker att det är bra.
Nu ska jag bara övertala min mor.
Jag kommer ge upp min liv för hunden,
helt seriöst.
Åh. Titta, min puppy!
Han heter Unikum, men jag ska kalla honom för Kotte.
Så jag kan ha många gulliga smeknamn.
Typ: Lillkotten, Kottepotte, Min lilla Kotte, GullKotten och massa annat!
Sitter med Rallyange och Elliot, som socialiserar sig med sina mobiler.
Så jag och Charlie sitter och leker runt på ec.
Varm smörgåstårta ikväll, awesome!
Åker till Stockholm idag runt 17.00,
beger mig hem till min fader.
Imorgon skall jag träffa Sebastian.
Awesome.
Jag har matat ett lamm, det var gulligt.
Igår så frågade jag en guds man om han trodde att jag skulle bli en bra nunna.
Det trodde han.
Det här med att röra sig bland människor,
hemskt. Känner mig alltid lika rädd.
"Gå med rak rygg, upp med axlarna,
även fast du är rädd. Det är då du blir osynlig."
Säger mamma och jag FÖRSÖKER lyssna, men lyckas inte.
Mina axlar liksom sjunker ihop och jag försöker föra mig så liten som möjligt.
Jag förstår inte varför det är så obehagligt med människor,
varför hela jag liksom börjar darra och andningen blir svår.
Sitter på tåget mot Åtvidaberg nu,
mamma kom och mötte upp mig med mina saker,
kramade mig och tröstade mig.
Köpte en kaffe och en munk till mig.
"Att hon suger på att åka buss" Det skulle vara Liksamlings svar om någon frågade vad det värsta med mig är.
Jag skulle åka hem från Handen idag,
så jag tog 840, spelade lite UNO för mig själv,
kände mig ganska k00l och tuff
och missade hållplatsen,
hamnade i Trollbäckens centrum.
Jag blev irriterad på mig själv,
för att jag hade åkt för långt.
Så, jag steg av och väntade på nästa buss.
Tog 824, som vanligtvis går förbi mig.
Kände mig stolt över att jag löste det så bra,
men upptäckte att jag åkte åt HELT fel håll.
Irriterad kliver jag av bussen, en gång till.
Kom hem tillslut, men fysatan.
Ska alldeles snart åka till tändläkarN,
det blir nog alldeles utmärkt.
Hoppas jag. :(
Idag skall jag eventuellt träffa Tina och hennes fru,
sedan SKA jag träffa Mah man.
Trött som satan.
Lite nervös.
Vet inte varför.
Hm.
Jag ska få en hund,
känner mig fortfarande glad! :D
Lite tråkig poesi.
Definiera och motivera dina val
så utförligt som möjligt
Definiera definiera och motivera motivation
Utvärdera och reflektera
varför detta är löjligt
Utvärdera utvärdera och reflektera reflektion
Presentera i skrift och bild
i ett kompendium
Presentera min presentation,
för jag är stum
Det är tröttsamt att aldrig orka
våga vara skötsam
Jag har tappat mina ord
mitt sätt att tala på
Mina tankar börjar få mig
att känna mig så ensam
Med min uppkäftiga idiotism
låter jag lektion efter lektion gå
Åker till Nyköping ikväll,
imorgon blir det till att praktisera och sedan träffa underbaraste Patti.
På Torsdag blir det till att träffa Sebastian, mah man.
Fredag blir det till att åka till Åtvidaberg.
Söndag blir det till att åka hem igen.
Galet mycket som händer, vet inte var jag ska ta vägen, haha. :(
Min moder ska locka mitt hår lite senare,
så ska springa iväg och sminka mig och föna håret, alldeles snart.
Måste samla ork.
