Bolverks blogg

"You know.. When we dance, they are afraid of us...
Do you feel like dancing tonight Stockholm!?"

/Gerard Way, Annexet 18 mars 2011

efter att ha kommit igenom min... vad ska man säja, "morgon-deppression" (?) så tittade jag och syrran på film. en dålig film, men strunt samma. (snow white and the huntsman, HOST)
när jag sen gick ut till bussen för att ta mej till skolan, och såg mej omkring. den svala luften, solen som lös, dom brinnande träden i gult och orange. på nåt sätt va allt bara så vackert, jag fylldes med energi och jag tänkte: jag kan göra vad jag vill. frihetskänslan, allt de vackra runt mej, staden, allt. de va helt fantastiskt. jag saknar er alla, och ja kan inte vänta att få se er alla igen.
ska börja på parkouren igen. behöver friheten, rörelsen framåt. och musklerna xDD
nejmen. livet är påväg framåt igen.

madde. du är en fantastisk människa, du har otroliga vänner. förhoppningsvis klarar du dej bättre utan mej, men ja kmr aldrig glömma vår tid tillsammans. du kmr väl höra väldigt lite från mej numera, förhoppningsvis är det bättre, för oss båda kanske. men jag bryr mej fortfarande om dej. ville bara säja det.

There is a place in the distance, a place that I've been dreaming of. No time and space don't exist there, we can dance like there's no tomorrow.

jag är vaken nu. jag är vaken men ja är så jävla trött. trött på denhär situationen ja satt mej i. de går inte en dag utan att ja önskar att ja kunde ta allt tbx, gjort allt annorlunda. kanske då skulle du iaf vilja prata med mej. du krossade mitt hjärta, men du förtjänade inte nåt av den skit ja gav dej. jag borde verkligen skämmas.
jag har lovat mej själv att aldrig göra så igen, mot dej elr mot nån annan. ingen förtjänar att bli behandlad som ja behandlade dej. så ja ska inte störa dej. jag ska inte såra dej nå mer. även om ja saknar dej så tänker ja inte störa dej nå mer. du ville ha en paus, och ja borde ha lyssnat från början. förlåt mej.

hej världen.
idag har varit en helt ok dag. har hängt med emil hela dagen, de va skönt att komma tillbaka till verkliga livet osv. vi hade kul. tack emil for saving my day.

till dej.
jag har gjort allt jag kan, sagt allt jag ville säja. jag är lessen för vad jag gjorde. mina morgnar är inte så bra, jag tänker på allt jag sabbade den kvällen. de är svårt. kvällarna är bättre. då bara saknar jag dej, funderar och så.
jag har sagt de ja ville säja till dej. i PM och på min blogg. jag ska låta dej va nu. hör av dej när du vill, när du orkar och kan. om inte, så hör jag väl av mej vid slutet av veckan :/
jag vill inte störa mer, jag vill inte sabba elr såra mer. de är det sista jag vill. så jag ska låta dej va. hör av dej, när du vill. du vet var jag finns.

hej allihopa.
jag är en dålig människa.
jag bara är det. vet ni varför?
för att jag är ett själviskt svin, som inte kan se längre än vad jag själv vill ha och vad ja själv behöver.
och jag hatar det. det är en egenskap jag inte är stolt över, och även om den ibland gör mitt liv lättare så är de oftare så att den bara förstör, dels för mej, men åxå för dom runt mej.
jag hade allt. kärlek, vänner, allt man egentligen behöver.
men den speciella personen, hon som betydde allt, hon som älskade mej för alt jag var, hon hatar mej nu. hon bad om space men ist så lät ja henne inte va ifred. vad säjer det om mej?
det verkade så hemskt då, men hon kom till mej och sa att hon inte kunde längre. hon ville va snäll mot mej, hon ville inte göra mej illa. hon erbjöd mej de enda hon kunde ge mej i det läget, hennes vänskap. men nej, ja vände det ryggen, ville inte ha den. och hon förstod. men sen blev ja bara galen, spammade henne och allt, försökte få fram nåt vettigt men de gick inte. sen ändrade ja mej. även om kärleken va borta ville ja ändå va me henne. jag brydde mej om henne och ja saknade henne. och ja hade säkert fått de, om ja bett snällt.
men ja svek henne. ja förrådde hennes tillit, på grund av vad jag ville ha. jag gick för långt, och nu vill hon säkert inte ens prata med mej längre. hon, hon som kallade mej älskling för några dagar sen.
VAD FAN ÄR JAG FÖR JÄVLA SKIT EGENTLIGEN???????????
jag vill att ni alla läser dehär. för att de är sant, för att de är vad som hände. och jag tänker spara dehär, som en konstant påminnelse om vad jag gjorde mot personen jag bryr mej mest om i hela världen. hur jävla hårt jag sabbade de.
om du läser dehär. jag förstår om du hatar mej, det skulle jag åxå göra. fyfan vad du måste hata mej. men förstå att ja inte vill såra dej nå mer.. förlåt för all jävla skit jag gjort. jag skulle ta allt tillbaks om ja kunde, utan att tveka. jag ber inte om din förlåtelse, jag förtjänar den inte. jag hoppas bara du förstår, hur jävla lessen jag är för vad jag gjort. och kanske du förstår varför jag gjorde det. det va fel av mej, de va så fel, men ja behövde veta, ja ville va säker. men ist gjorde ja de bara värre. och jag har aldrig varit mer lessen över något i hela mitt liv. hoppas du förstår.
det är allt.
hejdå.

jag är lessen för allt. det är jag. jag önskar jag kunde säja de till ditt face, de skulle väl funka bättre. ord är så mkt lättare när man skriver dom, men man kan verkligen mena nåt när man är face-to-face. jag ska göra som du vill, jag vill inte göra mer skada än jag redan gjort. jag tänker inte ens be dej att höra av dej.
allt jag har att säja är dehär:
förlåt, en sista gång. förlåt och hejdå.

jag är en dålig människa.

vad fan hände med oss?
egentligen, vad hände?
två främlingar som träffades på internet och blev kära, va förälskade i tre månader och allt va bra.
men sen då? va de allt? fanns de inget mer?
nånstans fattade ja väl att dehär va nästan för bra för att va sant. men bara nästan.
jag trodde bara inte att de skulle ta slut så snabbt. även om de började så snabbt. jag hoppades och trodde på ett såntdär vackert slut, där man bara säjer till varann att "vi kan inte göra dehär längre".
inte dehär, brutala uppvaknandet. som en väldigt lång dröm som man hoppades va på riktigt. och sen inser du att den faktiskt hände, och du försöker va glad för att de hände dej, hur bra de känndes, men allt man kan tänka på är att man önskar att de räckt längre. de såg inte ens svårt ut, ett år, pfft lätt. men nej. de blev inte så. de är borta nu och de kmr inte tbx hur mkt man än önskar.
synd.

jag skulle vilja va din vän, i would love to be your friend. frågan är snarare om ja kan. kan ja umgås å skratta å misstolka med personen ja för nån vecka sen planerade nyår med? kan man vara en så stor del av en annan persons liv, och sen bara nöja sej med vänskapen. ha allt de, och sen bara ha kvar en bit av det.
vänskapen va alltid en del av oss. vi va främlingar som blev kära, vänskapen kom med kärleken, den va aldrig något separat. så ja undrar om man kan ta nåt så stort, och bara plocka ut vänskapen, för att se om de växer till ngt större. i would love to be your friend, i would love to try. frågan är om de ens går?
just nu finns de inte mkt ja behöver.
stöd. tack för att ni finns <3
prata. de finns mkt ja vill säja.
closure. en avslutning. stänga boken och gå vidare med livet. eller läsa en annan bok.

man kan bara hoppas

vaknade bra idag, de va skönt. ska till isak sen, will be nice to see a friendly face. behövs verkligen. komma bort från allt.
tack till alla som fanns där för mej igår. ni är riktiga vänner, and i dont give you enough credit for it. you guys are great and i fucking love you <3

finns saker ja behöver säja till dej. finns en hel del saker ja behöver säja till dej, men man får väl ta en sak i taget. förlåt om ja spammade dej igår kväll. ja mådde inte bra. men vi behöver prata, de är mkt vi behöver prata om innan dehär kan bli bättre, innan de fixar sej. om du läser dehär, förlåt för igår kväll. hör av dej, gärna ikväll, gärna skype, typ runt 20.00
hör av dej.

hejdå allihopa

linn.
du är bäst.
ok.