halvlångt djupt inlägg som inte handlar om att skära sej

vad fan hände med oss?
egentligen, vad hände?
två främlingar som träffades på internet och blev kära, va förälskade i tre månader och allt va bra.
men sen då? va de allt? fanns de inget mer?
nånstans fattade ja väl att dehär va nästan för bra för att va sant. men bara nästan.
jag trodde bara inte att de skulle ta slut så snabbt. även om de började så snabbt. jag hoppades och trodde på ett såntdär vackert slut, där man bara säjer till varann att "vi kan inte göra dehär längre".
inte dehär, brutala uppvaknandet. som en väldigt lång dröm som man hoppades va på riktigt. och sen inser du att den faktiskt hände, och du försöker va glad för att de hände dej, hur bra de känndes, men allt man kan tänka på är att man önskar att de räckt längre. de såg inte ens svårt ut, ett år, pfft lätt. men nej. de blev inte så. de är borta nu och de kmr inte tbx hur mkt man än önskar.
synd.

jag skulle vilja va din vän, i would love to be your friend. frågan är snarare om ja kan. kan ja umgås å skratta å misstolka med personen ja för nån vecka sen planerade nyår med? kan man vara en så stor del av en annan persons liv, och sen bara nöja sej med vänskapen. ha allt de, och sen bara ha kvar en bit av det.
vänskapen va alltid en del av oss. vi va främlingar som blev kära, vänskapen kom med kärleken, den va aldrig något separat. så ja undrar om man kan ta nåt så stort, och bara plocka ut vänskapen, för att se om de växer till ngt större. i would love to be your friend, i would love to try. frågan är om de ens går?
just nu finns de inte mkt ja behöver.
stöd. tack för att ni finns <3
prata. de finns mkt ja vill säja.
closure. en avslutning. stänga boken och gå vidare med livet. eller läsa en annan bok.

man kan bara hoppas