this shit will change your life.

efter att ha kommit igenom min... vad ska man säja, "morgon-deppression" (?) så tittade jag och syrran på film. en dålig film, men strunt samma. (snow white and the huntsman, HOST)
när jag sen gick ut till bussen för att ta mej till skolan, och såg mej omkring. den svala luften, solen som lös, dom brinnande träden i gult och orange. på nåt sätt va allt bara så vackert, jag fylldes med energi och jag tänkte: jag kan göra vad jag vill. frihetskänslan, allt de vackra runt mej, staden, allt. de va helt fantastiskt. jag saknar er alla, och ja kan inte vänta att få se er alla igen.
ska börja på parkouren igen. behöver friheten, rörelsen framåt. och musklerna xDD
nejmen. livet är påväg framåt igen.

madde. du är en fantastisk människa, du har otroliga vänner. förhoppningsvis klarar du dej bättre utan mej, men ja kmr aldrig glömma vår tid tillsammans. du kmr väl höra väldigt lite från mej numera, förhoppningsvis är det bättre, för oss båda kanske. men jag bryr mej fortfarande om dej. ville bara säja det.

There is a place in the distance, a place that I've been dreaming of. No time and space don't exist there, we can dance like there's no tomorrow.