Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
Flyttade upp till tredje våningen i huset för någon vecka sedan av anledningen att det flyttat in lammkött till huset.
Jag har nu det största rummet i huset och mitt rum har varit lika kaos som mitt mående.
Det har varit bla. flyttlådor och kläder överallt på golvet.
Fick hjälp med att städa igår och var påväg att bryta ihop minst 10 gånger under den tiden.
Är i Uppsala med mor vi sitter och äter nu.
Har så dåligt samvete dock.
Hon köper dyr mat som jag knappt kan få i mig, vi pratar om min praktik och hur glad hon är för min skull och kanske så börjar hon känna hopp för min framtid och mitt mående.
Har så dåligt samvete för det helvete hon måste ha gått och fortfarande går igenom med en dotter som mig.
Får dåligt samvete över att jag senast för några timmar sedan bestämde mig för när jag avslutar allt.
Har så mycket att se framemot praktik, jobb skola, egen lägenhet.
Men det känns så avlägset och motiverar mig inte tillräckligt mycket för att vara kvar.
Hade nästan glömt bort hur det här kändes.
Jag kan inte andas for shit och har panik.
Skojar inte, det är som att alla mina färdigheter jag fått från dbtn är som bortblåsta.
Jag vet inte vad jag ska göra, hjälp.
Anything really. En snap eller kanske ett meddelande på fb?
Uppskattar allt, det lilla.
Jag går sönder och är så fucking besviken på själv.
Självhatet har kommit tillbaka starkare än någonsin.
