alismas blogg



29 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Igår 23:38

alisma

Senaste inläggen

mitt fucking hjärta
23 oktober kl. 01:46
sighhh…
19 oktober kl. 12:13
mitt hjärta
17 oktober kl. 15:03
"en bild säger mer än tusen ord"
17 oktober kl. 14:53
ugh
16 oktober kl. 05:53
:-D
2 oktober kl. 15:34
hoppsan hejsan kerstin
20 september kl. 20:25
liar, liar pants on fire
18 september kl. 21:51
meow owww
16 september kl. 21:58
angående honom
16 september kl. 17:22
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: Ensam
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Inte valt
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-01-27

Mmm skönt (::


Första lediga dagen från praktiken och jag sover till klockan 17:00 och därmed missar att ta min medicin som jag ska ta vid klockan 14:00.

Med andra ord så vaknade jag nyss med världens ångest och nu vill jag bara kräkas.

Såg att min farmor ringt också, jag klickade tror henne så hon lämnade ett röstmeddelande.

Vilket jag får EXTREMT dåligt samvete över även fast jag sagt till henne flera gånger att jag inte kan prata i telefon.

Sist vi skulle ses så kände jag mig extremt förminskad cuz hon verkligen pressade mig till att ringa via sms.
Hon vet också om att jag inte mår bra av att prata i telefon och att jag får panik bara telefonen vibrerar.

Haha mm GLAAD PÅÅÅSK






Är det bara jag eller?

När jag satt på pendeln påväg hem från praktiken och ungefär fem minuter innan jag klev av så kollade jag igenom mina inlägg jag skrivit.

För oftast när jag skriver så är jag antigen stressad, tankspridd, trött/utmattad etc.
Alternativt allt det samtidigt.

Det jag ville komma till var att så fort jag ser ett stavfel jag gjort så får jag och nu överdriver jag inte seriöst panik och ibland extrema ångestpåslag.

När jag satt där på pendeln så ville jag dunka huvudet mot sätet mittemot mig eller i fönstret bredvid mig.

Men nu gjorde jag inte det eftersom min impulskontroll börjat bli lite bättre den senaste tiden, med vissa (ganska många) undantag.

Försöker alltid rätta. ALLTID.

Vet att jag rättat stavfel i inlägg som är tre månader gamla x antal gånger förut...

Men faktum kvarstår.

Vill alltid dö lite på insidan varje gång det händer...

Är förmodligen inte ensam om det, men har aldrig märkt det på någon annan så idk.

Also är ledig i fyra dagar. Vet inte riktigt vad jag ska göra och det känns som att jag kommer glömma allt jag lärt mig tills jag ska tillbaka till praktiken igen.

Vill typ sortera alla filmer vi har bara för att hålla igång.





Skills eller galenskap?

Personalen som sov inatt hade som uppgift att väcka mig våldsamt (???) vilket var det vi två kom överens om igår kväll.

Kanske bör nämna att han ej klampade in på mitt rum och slog/kastade saker på mig.
Utan stod och bankade på min dörr??

Är inte säker sov dock, som en stock.

Ingen av personalen får gå in på mitt rum.
Satte 15-20 larm igår också.

Funkade det? Eh näh.

Somnade runt kl 2-3 tror jag.

Hur som helst så på morgonar så är jag otroligt manipulativ och ljuger mig blå i ansiktet... När jag ej är vid medvetande.

Personalen som jobbade ja han blev otroligt förvånad över att jag pratat med fullständiga meningar och lät helt energisk och klarvaken.

Vi diskuterade även ifall det vara var skills eller galenskap.

Står fortfarande fast vid att det är skills.
Men tror inte han håller med, haha.

Vaknade fem minuter innan jag skulle gå till bussen, så hann med pendeln.

Vuxenpoäng till mig.



Nu blev jag fett salty.


Någon på tinder undrade vad jag sysslade med och svarade att jag läste.

Han frågade såklart vad det var jag läste, Svarade Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij varpå han svarade

Jahaja + iphone emojisarnas version av "XD" följt av några andra emojis.

Av någon anledning så tyckte jag det lät drygt i mitt huvud?

Typ: lol varför ens, tönt.

Blev inte bättre av att han aldrig hört talas om Metro 2033...
Blev ledsen i ögat ):

Obs! inte för att jag förväntar mig att precis alla håller koll på spel. Obs!

Edit: Kanske värt att nämna att jag inte är seriös heller. Som jag nästan aldrig brukar vara. ((:



Dagens stoltrunda!!

Passade tydligen riktigt bra som Bokuppsättare.

Titeln kanske är lite förvirrande för de som ej gått på DBT, men det är precis vad det låter som.
Nämna saker som en är stolt över!


Om ni som läser vill så kan ni mer än gärna dela med er av saker ni gjort idag som ni är stolta över, behöver inte vara värsta största grejen liksom.

Även fast det var kaos både igår kväll och nu på morgonen så tog jag mig iväg ÄNDÅ.

Pratade lite med min handläggare på Biblioteket om min diagnoser och vad som hände innan jag lyckades ta mig iväg.

Hon blev lite tveksam över ifall jag har färdigheterna för att klara av jobbet i början med tanke på vad jag berättade.

Men hon såg efter att jag hängde med när hon förklarade och att jag snappade upp systemet ganska fort.

Tror att jag kanske ställde en eller två böcker fel under tiden jag var själv i salen.

Så det är det jag är stolt över.

Ska tillbaka imorgon och resten av veckan/månaden vid 10!

Trodde verkligen inte att jag skulle klara av det här, men det gjorde jag.

Ni andra då?
Något som ni är stolta eller glada över?



Pendeln (::::::::::


Sitter på pendeln tillbaka till Knivsta nu.
Nu åkte vi precis från Sollentuna och jag vill sjunka 50000 meter ner under jorden.
Ja mi vet ju vilka stationer som kommer efter ((((:

Hoppas att jag ej bryter ihop bara.
Fuck vad jag hatar stockholm.

Vet att jag sagt det alldeles för många gånger nu, men menar det verkligen.

Vill bara göra mig osynlig och hoppas att ingen jag känner eller så är på pendelen eller ifall någon skulle känna igen mig.

Var samma sak igår när vi väntade utanför fryshuset och någon skrek "THAIHORA".

Svara bara med ett stelt "Tja" och sen återgick jag till att devour mitt äpple och min cigg.


Visste inte hur jag skulle reagera tbh.

Ät skit sthlm



En gullig sak.(cw? Nämner min ptsd)


Min mor vet ju om hur mycket jag ogillar att vara hemma.
Både i lägenheten och i hjortis/sthlm.
Med tanke på allt som har hänt i den här lägenheten och den här staden.

Spår från mitt utbrott jag hade förra våren innan jag blev inlagd på psyk för första gången osv finns fortfarande kvar på väggen i mitt rum. (Slängde en tallrik med mat mot väggen om någon undrade haha).

Och det faktum att min bror fortfarande bor hemma.

Hon frågade iallafall om jag ville sova inne i hennes rum. Vilket är så fint ändå.♥

Så vi ligger inne i hennes stora säng hahah.

Har kommit så jävla långt med min ptsd dock är ju färdig med behandlingen och så.

Men det är fortfarande lite (väldigt ganska mycket) jobbigt att vara hemma igen.

Det kommer nog alltid vara det.
Är inte arg på dem längre liksom.

Varken för just "den" händelsen eller det andra, våldet och så.

Även fast jag hatar att erkänna det för mig själv så älskar jag ju båda så jävla mycket även fast det aldrig kommer vara detsamma igen.

Oj det här blev längre än vad jag hade tänkt.
Skulle bara förklara lite kort och påpeka hur gulligt det var.

Blev ju värsta boken.

Ska försöka sova nu natti ♥



Bilder


Tog inte så många bilder under kvällen, hah
Rip.

Men var liksom upptagen med konserten vilket är ganska valid reason imo.

Pre lashes och läppstift


^
Bild som Arvid tog utan att jag var beredd. Älskar vinkeln och mitt ansiktsuttryck så mycket... Haha

:^)



Bild/screenshot från när varken jag eller Chris klarade av att vara kvar framför scenen och var tvungna att gå ut.
Vi klarade inte av att stå så vi låg ner och sjöng.

Älskar hur allt det här kom straight outta snapchat, så flera av er har nog redan sett allt det här.



Så mycket kärlek och hat på samma gång.


Förhoppningsvis så får jag inte ännu ett smeknamn typ "that crazy bitch som skrek på en snubbe utanför fryshuset efter Hollywood Undead spelade"

Innan spelningen ens började utanför så kände jag massor så mycket hat och sorgsenhet... Kind of haha.

Men innan när vi väl stod där inne, innan Attila gick påså stängde jag av helt.
Jag var där fast ändå inte, om ni förstår?

Vet inte ens vad jag kollade på men stirrade bara tror jag?

Chris var nära på att örfila mig för att jag skulle komma ur det, men det behövdes inte.

Konserten i övrigt var så jävla bra!!
Har inte haft så kul på väldigt länge och var nästan helt euforisk och så jävla glad!

Hade inte ätit eller druckit något innan jag åkte iväg så fick yrsel och grejer.

Det var samma för chris men tror hon åt innan, så vi gick ut precis när de spelade Bullet.

Men efter sista låten Day of the Dead så gick vi precis när låten var slut.

Var så jävla varm vi stod och rökte så såg jag han igen och jag kunde verkligen inte hålla tillbaka.

Det började med att jag pekade finger sen skrek jag ut allt mitt hat.

Kommer inte ihåg vad jag skrek mer än typ "dra åt helvete jävla svin" medan vi gick därifrån.

Ville verkligen gå tillbaka och säga till dem vad han gjorde precis innan de blev tillsammans.

Min sida av story då, om han ens sagt något till henne???


Åhh hoppas att någon av er läser detta.
Skulle verkligen kunna sova gott då.

Men som sagt bortsett från det så var det en 10/10 upplevelse (:

Åhh glömde jag säga hur mycket jag älskar Chris?? Vilken babe asså, Arvid också.

Vilka bröder for reals.

Ska ta mig hem till morsan på östermalm nu.
Och förhoppningsvis hitta något ställa som är öppet så jag kan köpa cigg.

Så fort jag kommer hem, DUSCHA och sen försöka sova.

Edit: ber om ursäkt för möjliga stavfel, är fortfarande jävligt yr och skakis.



Livet


Vi står i kön just nu.
Vet inte hur många gånger jag hurklat mig med flit för att det ska låta som att jag ska spy.

För det är några här jag litteraly bara vill spy på.

HAHHAHA

har dock träffat många polare tho.

Citerar arvid och chris "kan folk sluta vara 12, bolibompa är slut gå hem och sov"

Edit: nu står vi och försöker hålla oss för skratt åt två personer som köpte tröjor och som började gråta