CharmigPotatis blogg

Var ute på promenad igår morse och möttes av liten överraskning när jag kom hem...

Stod på våran uppfart, försökte få med mej katten men han bara stod och stirrade på något bakom mej. Vänder mej om och BAM! Familjen älg. Mamma älg med två ungar bara några meter ifrån mej. Skickar ett sms till pappa "titta ut genom köksfönstret". Får tillbaka "gå inte nära". No fucking shit! Inte precis så jag tänker tämja dem och rida på dem in i solnedgången precis.

Smyger in bakom husknuten så de inte ser mej och gråter lite inombords för att ytterdörren är så långt borta från mej och så nära älgarna. Då börjar katten smyga närmre mot där älgarna stod så jag hänger på i hopp om att de gått sin väg och jag kan gå in. Helt plötsligt stannar katten upp och stirrar rätt in i skogen istället. Kul, där står farsan. Stor som mother fucking globen...

Rusar mot ytterdörren och pappa skriker "stäng förfan"! Inte för att jag tror att älgen hade hänkat på mej och kommit in på en fika precis men det gäller att vara på den säkra sidan!


Ungarna står bakom busken, syns lite taskigt men jag svär att de va där och jag va livrädd.



Detta gör vi inte om...

Det här med att börja plugga igen...Oh my. Blir helt slut i hjärnan av allt letande efter kurser och information om alla tusen saker runt omkring. Borde och vill börja plugga igen men shit va mycket det är att tänka på.
Målet är väl i alla fall att söka något under våren så jag kan börja pluggandet nästa höst, det blir nog bra det ja.

Är så sjukt trött på att bara gå hemma och glo och undra vad fan jag gör med mitt liv?! Dags att ta tag i saker och ting och göra något vettigt...Det ultimataste vore typ att vinna en löjligt stor summa pungar och bara resa galet mycket och se världen! Jag är lite lat bekväm av mej, märks det? Skolan är inte riktigt min grej egentligen men jag behöver det, kommer inte så långt med den utbildningen jag har nu, måste ha mer.
Dags att sparka sej själv i arslet och sätta igång helt enkelt.

Jupp, jag har byggt Zelda (ni vet, prinsessan Zelda från spelen The Legend of Zelda) av pärlor. Jag strök henne imorse så jag kan ställa henne någonstans. Vart detta någonstans är då det är rätt fullt på mina hyllor för mina spelsamling...Hmm.
Men visst blev hon fin?



Lite onöjd med kronan dock...Hade bara två nyanser av gult och det behövde jag till håret och ville inte ha samma gul i kronan så man blandar ihop den med håret. Så körde med en typ av transparenta pärlor i en gul ton, tänkte att det skulle ge ett glansigt utseende till kronan dessutom. Det såg bra ut medan jag pärlade ihop allt, nu efteråt; nja...Men men, inget att göra åt nu.
Jag är nöjd i överlag så! Nu måste jag pärla en Link till henne bara.

Jag har en Mew, det har inte du.



Vad gör jag ens med mitt liv?

Min bror fyllde år i torsdags och fick en av världens bästa presenter från moi, nämligen en biljett till Nightwish spelning i november. Jag köpte biljetter redan i maj så det har varit svårt som fan att inte försäga sej...Men nu har han äntligen han fått den så nu kan jag äntligen säga det; jag, min bror samt pojkvännen ska se Nightwish den 15:e november i Stockholm!

Jag lyssnar i och för sej inte så jätte mycket på dem, har bara hört ett fåtal låtar men min bror älskar dem så Nightwish it is. Det kommer bli skitkul i alla fall, alltid kul att gå på konsert. Bara att börja räkna ner ~(*-*)~

För 3 år sen dök det upp ett "hej :)" här på Emocore från en främmande kille. Jag blev nyfiken och svarade hej tillbaka och vet ni vad? Den där främmande killen är idag min pojkvän och igår firade vi 3 år tillsammans. 3 år! Tänk att ett simpelt hej över datorn kan leda till nå sånt.

Jag tänkte inte ens skaffa ec först egentligen men efter mycket om och men tänkte jag i alla fall ge det en chans och det va tur det annars hade jag kanske aldrig träffat Simon!

Men alltså, hur kan det redan ha gått 3 år? Vart tog tiden vägen??
Jag fattar heller inte hur vi kunnat hålla ihop så länge då båda är sjukt envisa och har aggressionsproblem till tusen...Men vi har lyckats! Vilket jag är otroligt jäkla glad över för han är så fantastisk underbar och jag får fortfarande fjärilar i magen varje gång jag ser honom.


Han är det finaste som har hänt mej.


Han gav mej fina rosor och min favoritchoklad. He knows me too well!

Min lilla katt på 10 kg försökte få tag på en leksak ur korgen vi har med alla deras leksaker vilket resulterade i detta:



Så himla graciös...Hans mage kom lite ivägen och välte hela skiten.
Efter 2 minuters lekande - liggandes på golvet - va han helt slut och somnade.



Det är inte lätt att vara en graciös kisse med fluffmage.

Hittade en liten krabat mitt på vägen när jag va ute och gick förut. Den låg där livlös i sitt egna blod. En stackars liten ekorre som måste ha blivit påkörd bara några minuter innan jag kom för kroppen var fortfarande mjuk och blodet hade inte torkat.

Ville inte att den skulle ligga kvar på vägen för då kommer ännu fler bilar att köra över den och total mosa kroppen...Så jag bar in den i bit i skogen och la den bland ormbunkarna. Gjorde ett litet täcke av löv också. Vet att ekorren inte känner av kylan längre men det kändes bra att få bädda ner den där bland ormbunkar och löv. Jag vet även att andra djur lät hitta den men det är naturens gång, jag gjorde det jag kunde; bära bort den från vägen och lägga den i skogen.



Nu får han/hon springa runt i ekorrhimmelen.

Min systemkamera brukar kunna zooma in på folks ansikten när jag fotar. Alltså, låt oss säga att jag tar en bild på en grupp människor och då får jag en extra bild helt automatiskt på någons inzoomade fejja.
I somras fotade jag min bror och pojkvän när vi satt i husvagnen och spelade:


Fråga inte vad min bror gör för det vet jag inte..Tror att han blev sulad i väggen som liten.

Fick denna inzoomade bild:


Vad fan zoomar den in på? Eller vem...?
Vet inte om min kamera fick tillfällig fnatt eller om vi hade sällskap? Kameran har aldrig gjort så här förut, varken innan eller efter det där fotot...Jag vill gärna tro på att det satt någon där men vad vet jag. Och jag kommer heller aldrig att få veta..

Var till Stockholm igår, till Grönan med familjen för att kolla på Magnus Uggla. Det var tjockt med folk..Så jävla hemskt. Det gick inte att komma någonstans, det var liksom tvärstopp. Folk envisades med att tränga sej in mot mitten av skiten och ba "ursäkta, jag ska fram här". Lycka till, jag försöker komma härifrån men jag kommer ingenstans.

Lillsyrran sa att hon ville därifrån men jag kom ju liksom inte åt något håll..Men då såg jag att hon hade tårar i ögonen, hon hade panik, så jag tog hennes hand och pressade mej framåt. Jag knuffades, armbågades och bara puschade på som en jäkla galning, allt för att få ut henne där ifrån! Det kändes som jag fick superkrafter och allt fokus låg på att få ut henne från folkmassan, sen sket jag i att jag brakade rätt in i folk.

Bortsett från det så var det en grym kväll och det var faktiskt riktigt kul att se Uggla.



Vi bodde på vandrarhemmet Af Chapman (en båt) och ååh va mysigt det var! Titta, vi sov på väggarna:



Vi träffade spännande folk också. Bland annat en transvestit i receptionen (inget märkvärdigt så men jag har aldrig prata med någon förut för min lilla skitstad är tråkig med tråkiga människor) och hon var super trevlig och snäll! Inte det att jag trodde att hon inte skulle vara det, var mest det att jag inte visste hur resten av familjen skulle reagera på det då de (eller aa, pappa..suck) är lite halvt emot sånt där men det gick bra, han lyckades hålla käft och var väldigt hjälpsam mot henne.

Det kom fram en tjej när vi va på stan som ville fota vännens arm för hon hade nå uppdrag där hon skulle fota så många tatueringar så då ryckte jag och pappa in också med våra tatueringar så hon fick en hel drös!

Längre fram på gatan stod det en tjej och dansade macarena och försökte få med sej fler så jag hoppade på. Så hon och jag stod där och dansade och försökte locka till oss fler folk. 2 mindre tjejer kom fram och dansade med oss och då ropade den där tjejen till nån annan där "nu är vi 4" så antagligen höll hon också på med nå uppdrag?
Vad händer??

Urkul har vi haft i alla fall och vi har säkert gått 2 mil sammanlagt så nu ska jag vila fötterna! Och tjocka choklad..en jäkla massa choklad!