Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-27
Bara för att någon ligger med dig, behandlar dig som en människa och ger dig bekräftelse/attention så betyder det ej att du crushar eller ska få känslor heller för den delen.
Fuck, varför händer det här a l l t i d.
FuckfuckFuckFUCK.
Inte fucking okej, Amanda get your shit together.
Mvh stabil
I övrigt så är jag hemma hos Linnea vi har gosat med hennes katter och hund, spelar, vi har cyklat till Willys och nu kollar vi på Netflix.
Skulle ju egentligen varit hos honom tills ikväll, men han ska jobba med något projekt.
Som han vägrade berätta om eftersom det inte är klart. Är fett nyfiken och vill veta ju.
Hur som helst så fick jag inte bada ):
Vi skulle åkt till Lush i Täby för att köpa badbomber/bubbelbitar/badolja.
Men från den positiva sidan så ja jag ju vara ta med mig mina som jag samlat på mig.
Also fucking rikemansunge den där jäveln, huset är så stort????
Liksom badrummet på nedervåningen...
Trodde seriöst att det var ett vardagsrum pga att det är en fet jävla soffa, ett bord och en tv därinne.
Samt ett stort badkar och en bastu.
Är fortfarande helt amazed.
Sitter iallafall på bussen nu och jag har fortfarande halsbandet på mig ^_____^
Har lite svårt att sitta och jag har blåmärken lite överallt, heh.
Vill inte åka hem, vill fortsätta gosa och kolla färdigt på Another. ):
Do you know who's back??
Hehe den riktiga Amanda.
Den där Amanda som får riktigt jävla hårt sex.
Blåmärken, stryptag, förnedring, blod, you name it.
Och är fucking pleased hela tiden.
Där jag känner mig liten och "utnyttjad" om man nu kan säga så utan att någon tar illa upp och massaMassa aftercare.
De som läst mina gamla inlägg i bdsm-trådarna och i min blogg så har det varit en lång jävla period sen senast jag fick riktigt bra sex och ett ännu längre tag sedan jag hade en dom.
Liksom har inte fått leva ut min subkitten och littlegirl sida på evigheter.
Har fått order om att ej ha några trosor på mig och kjol...
Har haft idén om mitt klädval sen vi pratade om det första gången.
Så har tagit med mig allt så jag bara kan byta efter att jag slutat jobba.
Så det och mina twintails, hehe.
Kommer få koppel och massa grejer!
Är så glaaaad.
Har även fått order om att vara på stationen hos honom vid kl 15.
Sitter på pendeln påväg till praktiken/jobbet nu. Har sminkat mig men känner mig ändå som skit.
Hur som helst så är jag ganska pepp på att åka tillbaka dit igen, få koppla av, stänga av och bara fokusera på böckerna.
Men som alltid så får jag lite ångest över att åka den här pendeln. Åka förbi just den stationen varje jävla dag.
Blir inte bättre av att jag alltid måste gå av där på resan tillbaka till hvb-hemmet för att köpa min ul-biljett på perrongen.
Jag fasar för att jag ska råka stöta på henne, samtidigt som jag någonstans hoppas på att få se henne igen. För ja, jag saknar henne som fan.
Även fast jag redan tänkt igenom och pratat om det som hänt och jag egentligen vet om jag ska använda mig utav dbt-termer så var/är det en "hopplös relation".
But I can't get over the fact att hon var det bästa som hände mig 2015 och även början av 2016.
Jag saknar henne som fan även fast jag kanske inte borde göra det.
Liksom tror ni att jag raderat något alls?
Videos, bilder osv?
Nej, det har jag inte. Jag kan inte.
det går bara inte.
Vet, inte vad jag ska göra och jag vågar inte göra något heller.
Förlåt för världens mest ovärda inlägg, men behöver ventliera.
Edit: GG är 90% säker på att hon gick på tåget precis efter att jag postade det här inlägget. Mitt liv, FUCK. skriKER
Förlåt för allt, förlåt för att jag är är världens sämsta människa, förlåt för att jag är en dålig vän, som aldrig hör av sig, aldrig skriver som aldrig har någon ork till att träffas.
Förlåt för att jag aldrig vågar.
Jag har funderat ända sedan episoderna med "vänner" som jag försökte skaffa som liten efter ett tag så gav jag ju bara upp och försvann in till musikens och böckernas värld.
För att fly undan verkligheten.
Men de senaste åren när jag tänker på de få nära vännerna jag haft och vad som hänt så är det nog bäst om jag lämnas ensam.
Jag är inte anpassad till att ha vänner.
Det hjälper ju inte att jag är så jävla rädd hela tiden och paranoid.
Liksom de jag pratat med den senaste tiden...
I can't get over the fact att jag alltid tänker att ALLA precis alla bara pratar med mig, är min vän för att fucka mig, för att såra och bryta ner mitt psyke bit för bit.
Eller bara är med mig för att sedan sitta med andra efteråt och skratta åt mig. Att de bara driver med mig.
För vem skulle vilja umgås med mig frivilligt?
Vet att alla hatar mig och driver med mig, det måste de göra.
Jag har varit såhär så länge jag kan minnas.
Vissa dagar vågar jag inte ens gå ut.
Är så jävla rädd hela tiden. Så förlåt...
Förlåt för att jag aldrig skriver, aldrig messar, aldrig ringer, aldrig träffar er.
Förlåt för att jag är en dålig vän.
Jag försöker bara att försvinna, få er att glömma bort mig, som att jag aldrig någonsin existerat.
