Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-27
Alltså det här började med att jag kollade instagram, sen spårade det därifrån.
Alltså är så fucking arg på mig själv??!!
Jag kokar och försöker hejda mig ifrån att slå sönder något.
_varför_ fortsätter jag att ligga med douchebags?
Började tänka på (nästan, finns några undantag) alla som jag legat med sen Oliver dumpade mig.
Varför är "alla" jag ligger med svin?
Varför fortsätter jag ligga med människor som egentligen inte bryr sig alls om mig eller mitt mående? Som egentligen bara bryr sig om hur hårt jag kniper min fitta, mina bröst och min mun/strupe.
Varför måste jag vara så beroende av bekräftelse att jag gör allt för att få den?
Är så arg, arg på de som behandlar mig som luft, som ingenting.
Men som sagt mest arg på mig själv för att jag låter det hända gång på gång.
Visst jag har säkert gjort samma sak så antar att det här är karma.
Blir så ledsen bara när jag tänker på de gångerna som jag faktiskt börjat tycka om den andra personen på mer än ett sexuelltplan.
Igår fick jag för mig att jag skulle protestera.
Det hela började med att jag egentligen skulle lura ner personalen från övervåningen så Elin kunde ta sig ut ur mitt rum utan att bli påkommen.
Sa till honom att jag behövde tamponger och bindor (hahah jag har inte ens mens och det vet personalen om... HAHAH).
Sen så satte jag fast en binda på pannan.
Det eskalerade ganska fort därifrån.
Fick låna lite fejkblod av tovelito aka porrpung som hon hjälpte med att pensla på.
Vi sa att det var riktig mens som jag grävt ur Elins punani.
Jag blir arg och ledsen varje gång jag ser din profilbild.
Jag blir arg och ledsen varje gång jag behöver gå av vid din station vilket är i princip varje dag.
Jag blir arg, men mest av allt så blir jag bara ledsen.
Insåg precis att det här var ganska kryptiskt och egentligen kan handla om vem som helst.
Det var kul så länge det varade.
Han kunde inte slita händerna ifrån mig de gångerna vi träffades och att han vill träffa mig igen men sen säger han att han ej klarar närhet.
Det här fuckar min hjärna så mycket.
Men känner med honom har fortfarande inte kommit över mitt första ex även fast det har gått 1 år nu.
Skrev något långt som Elin hjälpte med att skriva.
Om att människor lämnar sår men att det inte är det som gör ondast utan det är ärren som lämnas kvar och ständigt påminner en.
Tror ni att jag fick något svar?
Nope och jag kan inte sluta tänka på att det är jag som gör fel, hela tiden.
För jag måste gjort något fel, som jag alltid gör.
Är arg på mig själv för att jag låter det påverka mig.
Solle har nog rätt. Jag kan hitta något så mycket bättre. Frågan är ju bara var och hur.
