Och ibland känns det föjävla mycket!
Det gör ont, så förbannat ont... Men jag försöker se förbi det faktum att min flickvän hellre tröstar och tar hand om någon annan än mig trots att jag mår skit.
Är det någonsin min tur att få må lite bra? Så fort det börjar kännas lite bra kastas jag ner i det mörka svarta hålet igen och jag verkar aldrig kunna ta mig upp ordentligt!
Jag är så jäkla trött på den här skiten!!!
Mhmjapp! Jag har färgat mitt hår och det är det fräckaste någonsin men ni får inte se det förens imån när den står upp :D Kammen alltså, inte min kuk :(
Ska kolla på bam och försöka sova, hoppas min propavan hjälper mig med det ;)
Kanske börjar saker och ting ordna sig nu?
Men det tvivlar jag på...
Kanske för en stund men sen går allt åt helvete igen.
Jag vill åt höger samtidigt som jag vill åt vänster.
Jag vill se, jag vill inte veta.
Så jävla blandat...
Fuck fitt fuck hora!
Allt som påminner mig om det där som gör ont, om det där jag inte vill minnas och om det där som göra så jävla fittigt ont!!!
Omg, ska se om sömnen kan ta mig härifrån ett tag, 'ven om jag inte vill vakna igen ><
Nej men det finns vissa saker, vissa ord, vissa låtar som får mig att rysa, att vilja vränga mig själv utochin för jag blir så jävla ARG eller obekväm, vissa saker får mig att rysa och vilja SPY!
Hör jag t.ex STHLM så vill jag spy, ryser och blir arg, detsamma om jag hör namnet therese, EEUW!!!!!!!!! eller andra saker-
Tänkte bara dela med mig av det för det var så jävla intressant!
En dag då minnena svider.
Då man vill få ogjort saker man gjorde för längesen.
Då man vill försvinna.
Då man vill sova bort allt men man vet att sömnen aldrig kommer komma.
Då man förstår hur mycket man hatar sig själv.
Då man undrar, "blir det någonsin min tur att vara glad?".
Då man vill ta fram sin gamla vänner.
De man ALLTID kunde lita på.
Rakbladen, de vackra, trogna små vassa sakerna...
Ibland saknar jag dem, saknar att de alltid kunde trösta, man slapp ligga och vänta ut ångesten på nätterna.
Fram med ett rakblad, lugnet kom och sömnen strax efter..
Men ibland hatar jag mig själv för att jag gjort som jag gjort, det är dock väldigt sällan nu men ibland vill jag bara trolla bort ärren, trolla bort mig själv...
Bebis tycker jag ska åka med min far för han skulle bli så glad då och jag vill verkligen inte svika honom men jag kommer må bajs om jag ska vara iväg Veronica så länge ;_;
Det räcker väl om hon drar till sthlm hela jävla tiden för att umgås med ett jävla missfoster?!?!?