Today is just one of those days...

En dag då minnena svider.
Då man vill få ogjort saker man gjorde för längesen.
Då man vill försvinna.
Då man vill sova bort allt men man vet att sömnen aldrig kommer komma.
Då man förstår hur mycket man hatar sig själv.
Då man undrar, "blir det någonsin min tur att vara glad?".

Då man vill ta fram sin gamla vänner.
De man ALLTID kunde lita på.
Rakbladen, de vackra, trogna små vassa sakerna...
Ibland saknar jag dem, saknar att de alltid kunde trösta, man slapp ligga och vänta ut ångesten på nätterna.
Fram med ett rakblad, lugnet kom och sömnen strax efter..
Men ibland hatar jag mig själv för att jag gjort som jag gjort, det är dock väldigt sällan nu men ibland vill jag bara trolla bort ärren, trolla bort mig själv...

Propavan och alkohol? Vaknar jag igen?