Gjorde ett inlägg på min Facebook-sida som jag vill dela med mig av här också.
Skrev det på engelska, och orkar inte översätta hela, så här har ni det på engelska;
Today I'd like to talk about something serious.
Long before I was in Overworld, back in 2009, I formed a band with some friends. We called the band Still Echo. This was my first serious attempt at entering the music business and also my first "real", hard-working rock band. Still Echo started up initially in October 2009 and between then and June 2011, we released two EP's ("Still Echo EP" and "This Path We Follow") as well as a two-part single entitled "The Inescapable Truth".
In the beginning of the summer 2011, I got an offer to join another band (which I later declined in order to join Overworld instead). Things had been slow in Still Echo and after some grave consideration, I left Still Echo in early September 2011. Still Echo found a new guitar player and continued on without me. I went to a few of their shows and I thought they were doing great! Early this year they released two new demo tracks, which kicked ass. As far as I knew, things were looking good for them.
A month or so ago, their bass player Petri announced that he would be leaving Still Echo to focus on his new project Crestillion instead and Still Echo said that they would start looking for a new bass player.
Yesterday morning, however, Still Echo announced that they would disband due to different ambitions within the band. At first, I didn't really think about it much other than it of course being sad to hear, but now it's actually getting to me.
Still Echo was the first serious project I ever started. It was my ambition to make this the biggest band in the world. I wrote the major part of the band's music and I experienced it grow from nothing to a somewhat recognizable rock band with fans all over the world. Seeing this project come to an end is not without me getting a little emotional.
Linked below is one of the songs I wrote for Still Echo, called "The Inescapable Truth". It's about being true to yourself, listening to your own ambitions and following your dreams. In a way, this song is about everything Still Echo stood for; Living your life and following your dreams.
So with that, I'd like to end this horribly long text with a quote from the song:
"If this would be your last day alive, would you want to do what you're about to do today?"
Tillbaka i hemstaden nu, och sjukt trött är man! Bra spelninng igår, tack till er som kom <3 Gick inte på scenen förrän runt midnatt och då var man redan grymt trött.
Efter spelningen skulle jag och Kitcha och Rade ta oss hem till honom för att sova där. Vi insåg dock att sista spårvagnen redan gått och fick promenera ungefär en mil, mitt i natten i snö med datorer och massa grejer. Inte helt nice, men GUD så bra man sov efter det! <3
Nu ska jag sova som en simbassäng full med chokladsås - Gott och djupt! 8D God natt <3
Sitter just nu backstage på Henriksberg i Göteborg med folket ur Panorama. Resan var seg, men gick bra! Soundcheck flöt på bra och nu väntar vi på att gå på scenen. Eftersom vi är kvällens huvudakt går vi inte på förrän vid midnatt, så tills dess får man hålla blodet varmt!
Kommer bli en sjukt skön spelning! Det är redan ganska mycket folk här och mer väller in. Spännande!
Efter ett fruktansvärt bra första år i karriären, med 14 avklarade spelningar runtom i landet, en Toppsäljande EP samt en musikvideo som i skrivande stund har över 25.000 views, återvänder Overworld nu till hemmaplan i Stockholm för att göra årets ABSOLUT SISTA spelning (på riktigt, den här gången!) ((antagligen!))
Tisdag den 18:e December spelar Overworld på KAFÉ 44 på Södermalm i Stockholm och kommer göra en hejdundrande avslutning på året! Det blir en magisk konsert att minnas och det är ingen åldersgräns så alla är välkomna!
På scen: Overworld + Support (Kommer snart!)
Plats: Kafé 44, Stockholm Insläpp: Kommer Snart! Pris: Kommer snart! (cirka 40:-)
Ska in till stan om ungefär en halvtimme och fika med Andie och vår eminenta manager Carola. Mycket som ska göras och fixas nu inför nästa år. Så mycket att tänka på att mina tankar ibland bara flyter ihop till en stor gröt. Man måste komma ihåg tider att passa, mail att skicka, personer att kontakta, nummer att memorera, planering att genomföra, arrangemang att genomföra, samtal att göra, bilder att redigera, formulär att fylla i, foton att ta, video att klippa, undertexter att skriva, marknadsföring för olika sidor, marknadsföring för andras sidor, utbetalningar som ska ske, inbetalningar som ska inkasseras, spelningar att boka, och designer att färdigställa. Där någonstans är det även tänkt att finnas tid att skriva musik, prata med människor, äta mat och ibland till och med träffa vänner. Varje dag går jag och lägger mig och har gjort 40% mer jobb på en dag än vad man tror är möjligt borde, och varje dag har jag endast gjort hälften av vad jag velat lyckas hinna med.
Det är som att jag jagar min egen svans som bara blir längre på samma gång som jag bara glider längre ifrån den. Saknar att kunna bara sätta mig och spela något spel eller se ett avsnitt av någon serie jag brukade följa. Minns inte sist jag gjorde något sådant (utöver att jag ser Greveholm i min iPhone när jag duschar på morgnarna). Någon dag varje/varannan vecka tar jag dock paus en kväll eller så för att umgås med folk, vilket dock bara gör att jag blir dubbelt så stressad dagen efter. Men vet ni vad, det är precis det här som krävs om man ska komma någon vart med sina drömmar. Man får ge upp saker som pengar, uteliv, och nöjen ett par år. Och det är hårt. Och de flesta ger upp. Och jag klandrar dem inte. Det finns ingen som helst säkerhet för att man kommer lyckas. Att jag kommer lyckas. Men de som inte ger upp, de som faktiskt kör på hela vägen trots försummad livsstandard, är de som i slutändan lyckas. Steve Jobs berättade en gång att han hoppade av högskolan och levde utan pengar hur länge som helst. Han hade knappt ett hem, inga ägodelar och ingen mat. Varje söndag promenerade han en halv mil till ett Hare Krishna-tempel, bara för att få en gratis middag en gång i veckan. Och han sa att det var det bästa han gjort.
Nu är det dock dags att jag fäller ihop datorn och rör mig mot stan. Ska in och fika, eller snarare, dricka vatten på ett fik med gott sällskap! Tjohej~ :D
PS! Ikväll har vi även ett litet avslöjande för er Stockholmare~! Nästa tisdag blir det roligt, mer om det i nästa blogginlägg!
På torsdag bär det av till Göteborgigen för ännu en spelning där nere! Torsdag kväll spelar vi tillsammans med våra vänner i Panorama på releasefesten för deras nya skiva. Spelningen äger rum på Henriksbergs takterass och det kommer bli en galen kväll!
För er som inte hört Panorama, vilket jag dessvärre tror är mångfalden av mina blogg-bevakare, så spelar de en väldigt teateral rock som ofta för tankarna till bl.a Nightwish, Emilie Autumn och inte minst Malice Mizer. Idag släppte de en teaser inför den kommande skivan. Helt klart ett band som kommer bli stort inom en näraliggande framtid. Kom ihåg, ni hörde dem först ;)
Tänkte ta och länka en låt jag skrev tidigare i år (eller om det var sent förra året?).
Ett filmmusiks/new age-influerat orkesterstycke jag kallar "The New World". Detta kan vara ett av mitt livs största kompositioner hitills. Lyssna gärna~