alismas blogg

Har fått nya linser av samma märke i en annan färg en mina vanliga grå. Love 'em

Är inte tillräckligt omtyckt på den här sidan för att någon ska nappa, det händer ytterst sällan.

Men har kollat runt med typ alla kag kan komma på i Sthlm som skulle kunna tänka sig att umgås med mig. Skrev till och med till L för att se om han ville ses men han ska på AWmed jobbet, vilket suger för att jag lowkeylowkey saknar h*n.

Men mår sådär och behöver verkligen komma ut och göra något, är det någon som vill ses och kanske ta en öl?

;______;

Fick nyss ett pm där jag blev beskriven som en "härlig tjej" av någon jag inte känner.

Så en reminder,

Visst jag har typ krupit tillbaka in i garderoben MEN

Jag är fortfarande ickebinär och mitt pronomen är fortfarande hen.
Jag är inte straight, jag är pansexuell.

TACK FÖR MIG

Människor som inte kan skillnaden på 90s kids och 90s babies

Hade ju en tid på nya mottagningen idag, personalen och jag gjorde oss iordning och åkte tidigt så vi skulle hitta. Men personalen som bokade tiden hade fått allt om bakfoten så vi åkte till Haninge när jag egentligen skulle till Skogskyrkogården så missade min tid helt.

Så all stress imorse var för ingenting. Är så himla less bara. Allt har löst sig dock, jag behöver inte betala någon faktura eller så så det ä ju skönt.

Senare idag så ska jag till tandläkaren också och såklart så har jag lite ångest över det pga litelite tandläkarskräck som kommit med de senaste besöken jag haft. Behöver dock ha stöd från personal, men de har ingen bil och det är bara två som jobbar idag.

Great

Der här är ingen bra dag

Tog imovane igår runt kl 20-21 för skulle vakna tidigt idag, (because ska träffa ny läkare och psykolog på min nya mottagning) MEN INTE SÅHÄR TIDIGT.

Någon jävel ringde på doltnr och hann lägga på innan jag svarade. Kommer vara så himla grinig hela dagen nu, jag vill bara få sova. Men NÄ ångesten kommer ju så fort en vaknar. Takk so mikket, främlingjävel

VEM RINGER ENS PÅ DOLT KL 05:30?¿?¿

Trots att jag tog imovane innan jag gick och la mig igår, sen så vaknade jag kl 4 och jag pallar inte. Jag pallar inte att vara nykter och känna allt jag känner. Det är en konstant känslostorm precis hela tiden. Hur kul år det att vakna på morgonen och det första en tänker på är hur en effektivast kan ta livet av sig.

Jag försöker alltid distrahera dock, men distraktion kan ju bara göra så mycket. När disktrakrionen försvinner så kommer allt tillbaka starkare än någonsin.

Någonstans i bakhuvudet så tänker jag att den här staden är så ohälsosam för mig, men samtidigt så spelar det ingen roll vart jag skulle bo eller flytta. Mina problem skulle ju följa med ändå. Men jag känner mig så himla ensam i den här skitstaden.

Även om jag mår lite bättre nu så tar inte det bort det faktum att alla fortfarande snackar skit om mig. Liksom Shelley sa det ju rätt ut och var ärlig med det, till skillnad från resten som gör det bakom min rygg.

Det gör mig så himla paranoid, paranoid och ensam.

Idag åker Ida tillbaka till gbg och redan nu så känner jag av separationsångesten och som vanligt så vet jag inte hur jag ska hantera den. Försöker stt inte tänka på det, speciellt nu när vi sitter på Mahalo, vårat lilla ställe ♥

Är så pepp på maten här, det är så sjukt jävla gott.

Men kommer kännas underligt och ensamt att komma hem till en tom lägenhet sen. MEN måste verkligen ta tag i disken idag och sen om det finns tid så ska jag tvätta också. Annars så städar jag bara lägenheten. Det här är typ den enda färdigheten från dbt som jag fortfarande kommer ihåg att använda. ♥distraktion♥

Kommer sakna henne så mycket ;-;

Vad ska ni göra idag? Hur mår mi?

Nu sitter vi på pendeln och väntar på att vi ska börja åka mot Stockholm! Har haft en supermysig dag med Ida ovh hennes dotter, var lite nervös innan men det släppte så fort vi sågs. Jag och Melissa delade på en pommestallrik. Var jättekul att se hennes reaktion på mitt hår. Sen matade vi änder och lekte i lekparken.

Var väldigt orolig för att stöta på min farfar, då han bor väldig nära Gnesta och jag har ju inte träffat honom på typ 4-5 år? Något sådant. Förlorade ju kontakten med alla på pappas/farfars sida när pappa kastade ut mig och sen dess har vi typ träffats en handfull gånger. Jag menar har ju inte träffat pappa sen 2016 så lite jobbigt var det. Samtidigt som jag inte ville stöta på farfar, så hoppades ändå en liten del av mig att vi skulle göra det ändå. Saknar ju honom.

Snart ska vi på bio med Rasmus och vi ska se Black Panther!

Vi var på syntax error
Efterfest whatever det var
Vi är både extremt bakis och fortfarande onyktra

¯\_(?)_/¯