Mikaelaas blogg

Jag ångrar allt,
du försvann din väg,
du lämnar mig, precis som de.
du & jag, vi glider isär.
du lämnar mig ensam och kall i denna värld..

Jag lever i en annan värld.
Där allt är perfekt
och ingen har besvär..
Ett land där alla ler, ett land där alla ser.
jag vill veta, varför det är alltid jag som aldrig väljs.
Varfär det är just jag som får sitt hjärta i bitar?
Säg mig, varför just jag.
Jag vill vara glad, för en dag.

------------------------------------------------------

Jag har alltid varit den personen
som alla undviker, det spelar ingen roll var.
Det är bara så, det går inte att ändra på!
Jag har alltid varit den som ingen vill ha.
känner mig som någon sjukdom ~ liksom cancer eller så.
den vill man undvika, för att inte få smärta.
Men så har det varit enda sen 3:an tror jag.
Alla har vänner, bara jag som gick själv.
Så fort en lärare kom och sa att jag skulle vara med.
Så rynkade de näsorna och stönade ''okej''.

Alltid vart så, aldrig haft riktiga vänner.
Som jag kan prata allt med, och veta att ni alltid finns.
För allting rasar för mig, det är det NI inte ser.
Jag ser allt så oklart, allting är så svart.
Jag vill se ljuset och få känna på kärlek.
Spelar ingen roll, om det är genom vänskap eller pojk/flickvän.
Bara för att känna mig behövd.
Vill veta, vill förstå.
Alltid vart den som ingen vill ha.
Bråka med mig, det kan ni.
Sårar mig det gör ni.
Ni bryr inte hur mycket ni krossar min själ.
Mitt hjärta är redan förstörd, och kan aldrig bli hel.
För den personen som gav mig hopp,
lämna mig själv igen.
Ni spelar mig ett spratt
om falsk vänskap/kärleks spel.
Ni sårar mig.
och ni krossar min själ.
och ingen kan laga den
för jag har aldrig fått le.


By: Mikaela

Du vet inte hur det känns,
to be alone deep inside.

/ care yeh.

bah, eyeye.
ont som fan i ''mens stället'' ): eller vare heter :R
1 veckas ont. jippiee ):
ni ba / careface. :3



Det finns två ord,
älskar och hatar.
Du väljer bara det som känns rätt.
De blir hatar.
Du ser inte de positiva med det hela,
för du har gett mig så mycket, men nu är det förbi.
Allt jag ville, att de skulle förbli vi

Saknar dig som dag och natt, tankarna förvirrar mig.

Såhär känner jag mig..

- I'm not the one I used to be
I'm just black and empty inside I'm still not who I used to be before.

Jag försöker varje dag, men det räcker inte till..

ALONE.
ah, var med klass 8B idag.
det gick ju bra,
blev förvirrad andra lektionen,
alla bara försvanna så väntade på att no:n skulle börja så ah. >:

Våren/Sommaren 2010..
Det var då allting började, eller de började lite tidigare. Jag ångrar mig djupt, men det var ända lösningen. Ville ju bara bli sedd som alla andra..

Det började i April 2010, då jag började träna. Ville bara bli lite smalare än jag var.
Men ville absolut inte sluta äta, det var inte det som jag ville först, ville ha fin kropp så jag kunde visa mig ute på stranden och i linnen osv.. Jag började springa 15-30 minuter varje dag, sen blev det Sitsups och armhövningar.Sen blev de hård träning på studsmattan.. Jag kämpade för att bli finare, för jag störde på att alla var smala. Jag ville väl bli lika smal. Vad vet jag. I början åt jag och tränade. Sen, började jag träna mer och mer, och att äta. Det var ingen idè, skulle ändå ut och springa sen, så de kommer ju lika gärna försvinna då, så det var där allting började..

Jag åt ingeting. Bara grönsaker, fullkorns saker. Jag gick och handlade och kollade alltid på fett haltet.
Det fick inte vara mycket fett, knappt över 20.
Vilket var så svårt, så jag åt inget fett.. Levde på grönsaker och wookade grönsaker + såser som jag gjorde själv. Sen åt jag fullkornsbröd. På sommarlovet så gick jag upp tidigt för att låtsas äta. Tog Yogurt och typ smetade ut de så de såg ut som jag hade ätit. åt bara typ en näve russin till frukost. Sen i skolan så var jag tvungen att äta. Så åt grönsaker + sås om de fanns.. annars bara grönsaker. En vän till mig märkte att jag blev smalare, och hon påpekade det hela tiden. Och hon hade tydligen ringt till min mamma och berättat..
Sen på sommarlovet, så levde jag bara på grönsaker + fullkorn.
Jag slutade att äta på 3 dagar, allt jag åt var tuggummi och oboy.
Sen tränade jag stenhårt. Jag var/är besatt av att väga mig. Jag vägde mig varje gång jag åt något. Det spelade ingen roll om den var en liten bröd smula eller en potion grönsaker. Gick alltid till vågen.
Såg hur sifforna blev. Blev missnöjd. Jag tänkte '' bara till 38 sen ska jag äta igen.. men det blev inte så..
Jag Vägde i början 45 kg, var redan underviktig pga min sjukdom och var 152 cm lång. , sen på sommaren gick jag ner till 36kg och var 152 cm. min vikt gick upp och ner..
Styrde den inte själv. Men när vi åkte till Stockholm ,så var jag tvungen att äta, för att inte påverka dem andra.. så jag tvingade i mig.
Jag åt faktiskt. Det var en skitvarm sommar, och jag åt som skulle svalna mig.
Levde på vatten och mat.
Jag var bara skinn och ben, men allt jag såg var en överviktig fetto tjej.
som ville bli smal. Som alla andra.
Efter sommaren så blev jag inlagd på dagvård.
Där är ett ställe på dagarna för flickor/killar med Anorexi.
Det var jobbigt.
Jag försökte undvika mat hemma, men lyckades inte.

Sen kom dagen så min kropp fick en liten sådan chock. Så jag kräktes.
jag som har fobi för det, började skaka, gråta och svimma.
Det är hemskt.
Jag hade bantat i 6 månader, och hade gått på dagvård i över 6 månader.
Så det blev typ 1 års arbete för mig..
Jag har fortfarande problem.
Men jag äter onyttigt igen.
Men bara lite, och ofta.
Vilket leder till problem.
Så ska sluta, med det.
Bara på helgerna isåfall, och lite.
Jag väger nu ca 51-53 kg tror jag, och är 154 cm.

Jag har kämpat för att klara av detta, men vet inte hur det blir i sommar.
Kommer inte visa mig i baddräkt noway.
inget onyttigt. nejnej.
Jag gör detta för min egen hälsa.
När jag bantade såg alla mig.
när jag kom tillbaka så var alla glada, nästan alla pratade med mig.
nu när jag är tillbaka helt, så är allt som vanligt.
ingen er mig, ingen pratar med mig.
Jag vet varför jag slutade äta.
Pga stressen i skolan, prov, betyg, läxor osv.
Det var det som startade det hela.
Mitt hjärta var så dåligt.. om jag hade bantat i 3 veckor till så skulle jag vara död nu..

Jag var bara en vilsen själ, som ville bli sedd. Nu är jag den vilsna själen igen, och jag vet inte hur länge jag orkar leva såhär.

Jag behövde skríva av mig, ok? >: