D

Jag lever i en annan värld.
Där allt är perfekt
och ingen har besvär..
Ett land där alla ler, ett land där alla ser.
jag vill veta, varför det är alltid jag som aldrig väljs.
Varfär det är just jag som får sitt hjärta i bitar?
Säg mig, varför just jag.
Jag vill vara glad, för en dag.

------------------------------------------------------

Jag har alltid varit den personen
som alla undviker, det spelar ingen roll var.
Det är bara så, det går inte att ändra på!
Jag har alltid varit den som ingen vill ha.
känner mig som någon sjukdom ~ liksom cancer eller så.
den vill man undvika, för att inte få smärta.
Men så har det varit enda sen 3:an tror jag.
Alla har vänner, bara jag som gick själv.
Så fort en lärare kom och sa att jag skulle vara med.
Så rynkade de näsorna och stönade ''okej''.

Alltid vart så, aldrig haft riktiga vänner.
Som jag kan prata allt med, och veta att ni alltid finns.
För allting rasar för mig, det är det NI inte ser.
Jag ser allt så oklart, allting är så svart.
Jag vill se ljuset och få känna på kärlek.
Spelar ingen roll, om det är genom vänskap eller pojk/flickvän.
Bara för att känna mig behövd.
Vill veta, vill förstå.
Alltid vart den som ingen vill ha.
Bråka med mig, det kan ni.
Sårar mig det gör ni.
Ni bryr inte hur mycket ni krossar min själ.
Mitt hjärta är redan förstörd, och kan aldrig bli hel.
För den personen som gav mig hopp,
lämna mig själv igen.
Ni spelar mig ett spratt
om falsk vänskap/kärleks spel.
Ni sårar mig.
och ni krossar min själ.
och ingen kan laga den
för jag har aldrig fått le.


By: Mikaela