Jinekologens blogg

Fick äntligen min namnskylt på jobbet. En riktig inte handskriven sådan. Ett konkret objekt för att visualisera att jag klara jobba och studer heltid i 1.5 år. Så stavar min chef mitt namn fel. Underbart. Ni kan kalla mig;

1 hummer + 1 skumpalumpa

Glad midsommar hälsar Ernst och mina fantastiska paintfärdigheter.

De är meditation för själen han är så söt. Han hade två skjortor på sig i kvällens program. Sötingen. Så busig.

Jag kom tillbaka för en liten stund sedan trodde jag skulle dö ett flertal gånger under denna hemska vandringen. Men på denna bron blåste det massa och var skönt samt gullig utsikt

Kanske mindre charmigt åt andra hållet är något vattenverk där.
Men nu mår man äntligen okej typ lite halft iaf så lägger en sådan där "sexig" bikini bild damer brukar posta på insta

Varsågoda.

Detär ju bastu bara gått en tredjedel gråter.

Samt insikten att varje minut jag satt utan att gå till systemet var en minut jag kunnde kommit närmare min fylla.

Jag ska dricka. Men det är långt att gå. ta 15 min promenad till systemet. Men jag ska klara det. Måste bara samla kraft och mod först inför denna emigration.

Kroppen gav verkligen upp. Jag sov i sjutton timmar var alldeles för skönt. Men hade väl satt sina spår att gå upp 04.30 i en månad för att jobba 10h pass och sedan direkt jobba ett par nätter. Får vara snällare mot kroppen men svårt att vara snäll mot det man inte tycker om. Nu är frågan vad jag skall spela, om jag nu ens skall det. För är sjukt väder så funderar på lite lunchfylla istället i solen och mysa till det med massa musik och cigg. Är så skönt att vara ledig. Hade glömt hur det kändes.

Så har nu kommit hem efter att inte kunnat vara hemma på 1.5 månader ungefär, då jag jobbat och praktiserat som en liten idiot. Men känslan när jag kommer in i sovrummet och går fram till min kära vackra speldator

Den bara startar upp direkt och är redo för min beröring. Är alltid mitt största orosmoment när jag är hemifrån i längre perioder, dvs alltid, att jag skall komma hem och dator bara inte skulle vilja starta. Det hade krossat min själ. Ja, det är patetiskt men jag skäms inte det minsta. Nu ska jag bara sitta och se henne djupt in i den röda lysande fläkten, smeka hennes chassi och förtälja min kärlek.