alismas blogg

Med alla anonyma konton som besöker mig hela tiden här på ec?

Vad fuck vill ni mitt liv.

Blir så paranoiiid, speciellt när jag vet att jag har några stalkers som lurkes around ec/gifyo

Så tar det säkra före det osäkra liksom. Men seriöst stick.

Förövrigt så gick det bra efter lunch typ. Kanske till och med lyckades bonda med en brud.

Vi snackade smink hela bussresan från skolan till Slussen.

Har skakat som ett asplöv sen jag vaknade imorse. Vet ni hur svårt det är att sminka sig när en skakar af?

Min socialafobi får panne. Shit. Hursom under rundvandringen när vi stannade vid rökrutan så började jag blöda extremt mycket näsblod.

Det slutade precis och är så jävla yr och illamående.

Min samordnare var med också (blir inte av med henne än!! Wooh får ha henne som samordnare i två veckor till) så bad henne om papper. Hon hade inget så gick omkring med en neon grön trasa....

så bra gick det ju att vara osynlig...

Trots att jag jag inte kunde sova inatt så lyckades jag vakna i tid. Jag har en klump i magen och börjar ångra mitt beslut om att börja skolan igen. Som sagt det var 3 år sen sist och då var jag i skolan sammanlagt 1 månad, kanske mindre.

Kan jag inte bara få gömma mig under sängen tills skoldagen är över. Pls, börjar kl 9 och slutar kl 15. Vad är det för tider ens, sen när går man i skolan så länge första dagen? Vilken årsklass är det som börjar 1:an det här året ens. 00:or? 01:or? Hursom så kommer jag fan vara värsta reliken i jämförelse, de är ju fan barn. De blev precis byxmyndiga fan.

Om jag går utan smink så ser jag ju ut att vara typ 12? Tror ni att jag kan lyckas smälta in då?

Okej, vem försöker jag lura kommer aldrig gå ut utan smink.

(help)

Eftersom ämnet varit uppe på tapeten senaste tiden så tänkte jag passa på att påminna.
Ja, jag har sålt mig själv när jag var yngre och senaste gången var för några månader sedan.

Tänker passa på att länka mitt tidigare blogginlägg angående saken.

https://www.emocore.se/Thaihora/blogg/2269685

Jag kan inte komma över det faktum att om jag inte blivit våldtagen den där morgonen så hade jag förmodligen aldrig försökt ta livet av mig och jag hade fortfarande fått ha kvar min lägenhet.

Jag kan inte släppa det. Jag är så arg, besviken och ledsen.

Även om jag är extremt rädd för skolstarten med tanke på att jag ej satt min fot i en skolbyggnad på 3 år nu, så är jag samtidigt otroligt pepp. Då det jag ska plugga verkligen är något jag brinner för, med andra ord smink. Asså åååh.

Överdriver inte ens när jag säger att jag är livrädd. Börjar bokstavligen skaka så fort jag tänker på det, haha. Men ska klara det här, jag vill det här så jävla mycket. Skulle kännas så bra att äntligen klara av gymnasiet + att det skulle var ett stort in your face gentemot mitt ex som verkligen inte trodde på mig när jag sökte till gymnasiet första gången.

Tänker nog lite för mycket på hur jag ska sminka mig atm, haha 'cus I wanna look bomb af. Vet inte ens hur mycket smink jag har med mig, resten ligger ju kvar i lägenheten...

Känns som ja bara babblar på nu vilket jag brukar göra när jag är nervös så ska avsluta inlägget här.

Känns som att jag gått tusen steg bakåt. Soc var precis här, jag kommer bo hos mama tills de har hittat en jourfamilj. Slipper ju iallafall hvb så det är ju alltid något. Är så arg och besviken på mig själv. Men ska försöka ta mig igenom det här.

Känner mig otroligt ensam dock. Befinner mig i det stadiet där det känns som att alla hatar mig.

Vet ej hur jag ska gå vidare från det här. Hur ska jag klara av skolan? Börjar om 3 dagar och jag vågar inte en gå ut.

Har förlorat allt stöd jag hade. Om jag bara kunde fungera som vilken annan människa som helst, utan den psykiska ohälsan.

Min samordnare hjälpte ju till med att hålla reda på allt så att jag successivt skulle ta mer och mer ansvar. Men nu har jag inte kvar henne.

Är så förbannad på mig själv.

Ok så blev utskriven även fast jag kanske hade behövt vara kvar på psyk längre. Så är hos mamma eftersom jag inte får åka tillbaka till lägenheten. Soc kommer hit imorgon och vi ska väl försöka komma fram till någon lösning.
Vägrar iaf behandlingshem.

Ber verkligen om ursäkt till alla er som oroat sig. Allt jagade ikapp mig bara. Allt med polisen, förhören osv hann ikapp mig och jag visste inte hur jag skulle hantera situationen.

Soc kommer hit imorgon och förhoppningsvis så kommer vi på någon lösning. Är så jävla förbannad på mig själv för att jag inte kunde stå emot, känner mig så jävla svag.

Och där blev jag av med min lägenhet 😊
Får ingen mer hjälp härifrån heller eftersom jag har kontakt med mobila teamet och för att jag har ett samtal bokat i september :)