rattsafts blogg

Det hände i tisdags då jag hade tråkigt och ville göra något roligt.
Samma dag så skulle killarna i vår klass ha killsnack, och jag kom på den strålande idén att låtsas vara transvestit och följa med dem.
Inne i salen så satte jag mig i ett hörn och låtsades vara otroligt ledsen och snyftade lite för mig själv. När sedan ledaren för killsnacket och skolsyster kom in, så stirrade ledaren förvånat på mig (jag hade sökt stipendium samma dag, så jag hade kjol och uringad blus också) och skolsystern gick fram till mig och frågade mig varför jag inte var på mina vanliga lektioner. Jag svarade då förkrossat och tyst att jag egentligen var född som kille. Skolsyster klappade mig och sa att det säkert skulle gå bra och gick.
Ledaren inledde med att alla skulle presentera sig själva. När turen sedan kom till mig så sade jag med låg och tunn stämma:
"Jo... Det är så att alla kallar mig Julia, men jag föddes med namnet Lukas. Detta är ett väldigt känsligt ämne för mig, och jag ville egentligen inte vara med, men vi beslutade oss om att jag skulle närvara. Jag tycker om poesi."
Alla killarna (de visste givetvis om att jag bara trollade) trodde att ledaren ögonblickligen skulle skicka ut mig eftersom han skulle förstå att jag bara skojade, men till allas och min stora förvåning så svarade han:
"Jag tycker att det är väldigt modigt och starkt av dig...ehh...Julia att vara våga vara med trots att..."
Han blev avbruten eftersom alla killarna började asgarva, men han trodde att de skrattade åt att jag var kille som klädde ut mig till tjej, så han skällde ut alla och skrek på dem som garvade mest.
Men han gick på det, och jag närvarade under killsnacket.

Och nästa dag ringde skolsyster hem till mig och berättade att hon hade fått höra att jag var född som kille <333333333

Hihihi, borde egentligen sova, fast jag orkar inte det. Detta är ju en sådan där mysig chill-natt där man spelar lite Fruit ninja, nickar till Slipknot och garvar åt sina egna skämt. Fök jä.
Läser en bok just nu vid namn "Alla får ligga - strategier i förförelsekonst för den moderna gentlemannen och kvinnan", och det är fan den roligaste boken jag läst någonsin. Så jävla skön. Tips till alla. Efter att ha läst den så kan jag få vem jag vill mohahahhahahahahahahah i'm cumming for u bitcheezzzz mohahhahhahah
Fast ne.
Och juste, efter att Oskars morsa hittat mitt fåniga lilla brev där jag en gång skrev om min känslor för honom så har hon förbjudit honom att umgås med mig eftersom "det kan störa hans skolarbete". Hon har med andra ord spärrat in den jäveln och isolerat honom från omvärlden för att han ska kunna plugga plugga plugga för få bäst betyg och sedan skickas iväg till någon jävla internatskola.
Ganska sorgligt, men så är det.
Och vet ni vad?
I WAS LIKE KBRY :D
Nä nu ska jag fortsätta med att smsa med min kleine nutte aläksandär angående hans nya stalkningsobjekt på facebook (he's a epic creepy stalker, he knows everything about YOU... on facebook).
Anyway, nutte betyder tysk hora på tyska.
Haido.

Rosa kalsonger till dem som orkade läsa allt :DDDDDDDD

Vissa saker pratar man bara inte om. Vissa saker lägger man sig inte i, och ABSOLUT inte påpeka dem negativt, aggressivt med skällsord och hånande kommentarer. Jag vet att jag gjorde fel med att skolka förut, och nu så kämpar jag ALLT VAD JAG KAN för att inte skolka. För jag fick nämligen ett papper av en psykolog där denne en gång för alla intygat att jag har koncentrantinssvårigheter som gör att jag har problem med att jobba hårt i långa sträckor och sitta still sent på dagen. Jag gör allt jag kan, har in fact inte skolkat på en månad, men fick plötsligt höra att jag "skolkar mer nu än någonsin" bara för att jag missade klassens dansföreställning som förmodligen var det töntigaste skammen på denna jord? Det kändes som ett slag i ansiktet, som om att mitt jobb inte tjänade någonting till.
Men jag ska fan visa dem.

Och sedan har jag kommit underfund med att det äckligaste och svinigaste en kille eller tjej kan göra, är att börja kramas hålla hand och visa intresse för någon, och när den personen först efter att ignorerat det och inte visat någon intresse tillbaka verkligen gör det och blir rentav kär, så lämnar den personen som börjar med allt plötsligt "den utsatte", dvs blir kall och börjar ignorera, och börjar sedan på samma sätt med en annan.
Fu på den personen. FUUU.

Och O, du har brutit ditt löfte om att höra av dig.
Men jag tänker inte ge upp, aldrig.

Kanske ska det gå både vinter och vår.
Och sommaren också år efter år.
Men en gång ska du komma, det vet jag förvisst.
Och jag ska vänta på dig, det lovade jag sist.
Ja, det lovade jag sist.

Gud hjälpe dig var du i världen går.
Gud glädje dig om vid himlatronen står.
Men jag ska vänta på dig tills du kommer igen.
Och är du upp i himlen så ses vi där, min vän.
Då ses vi där, min vän.

Måndag.


"Hej, vill du ses denna vecka?"

-Inget svar-


Tisdag


"Hej det är Julia, skulle jag kunna få tala med Oskar?
"Hej Julia, Oskar är tyvärr inte hemma, men jag säger åt honom att ringa dig senare.
"Ok! Tack, hejdå."

-9 timmar senare-

"Ringer dig imorgon istället."
"Varför inte nu?"

-Inget svar-


Onsdag


"Hej det är Julia igen, förlåt för att jag ringer lite sent."
"Nej det är ingen fara, vänta lite han kommer strax."
"Ja hallå?"
"Hej, det är Julia. Vill du ses någon gång i veckan?"
"Ja, det skulle kunna gå."
"Närdå? Torsdag? Eller kom på Xenoist-träffen på lördag?"
"Imorgon går, och lördag blir nice, jag kommer absolut."
"Hundra procent?"
"Hundra procent. Men en fråga, varför gillar du fortfarande Rammstein?"
"Eh... Jag gillar Rammstein? Jag var på deras konsert."
"Jaha. Men skulle du inte sluta att lyssna på sådant? Har du blivit gothare igen? Har du blivit någon Maria-liknande version igen? Har du börjat umgås med henne igen? Vi skulle ju sluta med det sa vi?"
"Nej, det har jag inte."
"Jaha. Men jag tror jag måste gå... Ses imorgon!"
"Men ska vi inte bestämma plats och tid?"
"Det gör vi imorgon. Hejdå."

Torsdag


"Skulle det bli något idag?"

-Inget svar-

-Ringer hem-

"Ogiltigt nummer."


Fredag


"Här hör man av sig.
Men snälla, kom på lördag."

-Inget svar-


Lördag

"Oskar... Svara i telefon snälla..."
"Det går inte just idag, men ser verkligen fram emot att ses senare!"
"Ja, det har du velat i över tre månader nu."

Vita kuvert där namnen är gömda bakom ett lager av plast brukar alltid vara till den halvan av mänskligheten vi kallar vuxna.
Men idag såg jag mitt eget namn skrivet där, som om en påminnelse om att tiden går.
Ett kvitto med en smula sne streckkod och en arme av minnen strömmade ut ur kuvertet och skar ljudlöst igenom mitt pekfinger.
Som om en påminnelse om att man är svagare än vad man tror.
Psykologer och 150 kr.
Är jag tillbaka där igen?
Texter som är skrivna på ett sådant prydligt och objektivt sätt att man får en känsla av att man är galen, medan budskapet i själva verket är nonsens?
Tänk att man kan gömma det mest primitiva budskap bakom ett galler av svåra begrepp och termer.
En pojke sade till mig en gång att allting vi lever i är en illusion, en matematisk illusion - eller en psykologisk illusion.
Som om en påminnelse om att skillnader är mindre än vad vi tror.
Det är många som vill göra revolt mot verkligheten.
Det enda som fattas är en hel trupp av människor som ser rosa elefanter och spyr i ett kaotiskt tillstånd.
Det har också fått ett begrepp.
Och många har försökt, jag lovar.
Jag gjorde det ensam, jag försökte i alla fall.
Och ett försök är väl egentligen början till allt, eller hur?
Tills man ser gröna människor som piper likt blå-röda sirener och kräver betalt.

Varför gör man det?
Det är den stora frågan.
Det frågar man sig när man ser askan av sidor man hållit intill hjärtat i två år, utströdd över lägenheten och verkligheten. Varför man ser sig själv ur aktörens vinkel och avgör att samhället är ett enda stort misstag som i tysthet hela tiden tävlar trots sin rädsla för konflikter?
Vi alla ses som en helhet av våra ledare, det var nog därför anarkin uppstod.
Men just i kväll så är mina tankar på andra håll än viljan att kämpa för kaos.
För jag skall gå ut och känna mig ensam.
Ensam, enhetlig, liten, obebodd, singel...
Rabbla upp miljarder svåra termer som jag inte känner till.
Men verkligheten ändrar ni aldrig på.
Och vad gör det annat än att slösa er tid?
Nu blev ni lurade, på samma sätt som jag blev lurad av mig själv.
För detta ni läste var bara nonsens, gömt bakom ett galler av rebellisk filosofi.

Allt är brännt.
Allt ät bränntbränntbränntbrännt.
Inga texter från dig, inga brev från dig, inga lappar från dig.
För jag har aldrig fått några.

Två år.
Två år av ångest.
Två år av problem och tårar.
Jag var hos doktorn idag.
Mitt nervsystem är ur balans efter dessa år.
Jag har aggressionssvårigheter.
Koncentrantionssvårigheter.
Jag kan inte sitta still.
Jag kan inte gå.
Jag kan inte tänka.

Mitt stora problem har aldrig varit rocken.
Det var aldrig min klädstil eller något sådant.
Jag tänker inte heller gå tillbaka till det men...
Mitt stora problem var endast en sak.
Du.

Men nu är allt bränntbränntbränntbrännt.
Min hals, mina fingrar är brändabrändabrända.
Jag älskar eldeldeldeldeld och kolsvarta sakeeeer.
Aska och blodiga papperrrrrrr.
Hihihihihi Rammstein älskar också eld och grejer, de har ju en låt som handlar om aska.
DuHastDuHastDuHast
DuHastMichGerfragtDuHastMichGerfragtDuBistAuBistGesagt

Igår gick jag ut.
Jag tog en lång promenad genom Stockholm.
Först vid kajen.
Jag gick där och såg upp mot den klarblåa himlen där fiskmåsarna skrek och solkatterna som svallade bland vågornas små lätta krusningar. Det var inga moln. Ingen köld. Bara vattnets små lätta "kluck kluck".
Jag log. Jag log åt alla förbipasserande. Jag log på riktigt.
Jag var vacker.
Jag var ensam.
Jag var fri.
Ingen vind blåste i mitt hår, inga tankar snurrade i mitt huvud.
Det var bara jag och min bruna gamla sammetskappa och mitt hjärtas slag.
Det är vår.

Han ringer aldrig, han hör aldrig av sig trots att han skriver det.
Antingen svarar hans mamma och säger att han inte är hemma eller så hörs det bara "ogiltigt nummer" med en äcklig monoton röst.
Men idag fick jag äntligen tag på honom.
Och allting slutade med att jag slängde på luren, rusade upp till mitt rum och begravde mitt ansikte i min kudde. Det regnade och åskade i mitt rum.
Kanske är den efterlängtade revolutionen här.

Jag vill kunna gå i solskenet igen.
Jag vill känna frihet igen.
Jag tänker förlora allting jag hade med ljuset.

Hur tänker man när går till en lärare och berättar om någons "problem"?
Alltså, hur?
Att läraren med sina hemliga superkrafter som vuxen ska trolla bort det onda, och att allting ska bli frid och fröjd?
Jag önskar att varje idiot som har fått för sig att denna hysteri med att "gå och säg till en vuxen" är ett sätt att göra världen bättre, borde vara medveten om villa konsekvenser dennes handling medför, och inte bara tro att "men det är en vuxen, hon får typ prata med någon och så fixar det sig".
Soc, bup och hela köret älskar att få rapporter från lärare med små problembarn i klassen, och är man fast där... Då är man fast för livet. Och de vet minsann hur man gör livet till ett helvete för en. Det är förstås de naiva små klasskamraterna inte medvetna om, de har exempelvis aldrig hört talas om orden "fosterhem" eller "tvångsvård". Och det värsta är, att när man tar upp dessa faktum med de idioterna, då skyller ju de såklart på att "jag vill bara ditt bästa". Och det, det är den äckligaste meningen i mänskilghetens historia.
Varje människa är sin egen lyckas smed, och när du inte ens känner denna människa, låt den vara. Gör förihelvete en jävla research om den personen först i sådana fall om det är så jävla nödvändigt. Får den utsatte redan hjälp? Vad händer om jag gör si och så? Och prata med den utsatte personen först. Fråga hur det är, vad som händer.
Gå bara förihelvete inte till en jävla lärare som man inte ens känner och berätta massa jävla bullshit, som man inte vet något om och som man inte har några fasta bevis för.

För ungefär ett år sedan blev jag addad på facebook utav en random italienska, vilken visade sig vara en lagom creepy 30-åring som jämt skrev "i love you little Julia". Och nyss så fick jag ett långt gratulations-meddelande från henne där hon skrev om hur lycklig hon var för att "jag hade hittat mig en pojkvän". Det roliga är att hon syftade på min nuvarande profilbild där jag står med Till Lindemann - sångaren i Rammstein, som för övrigt nästan är 50 år gammal
I loled.