rattsafts blogg
27 år. Bor i Stockholm, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Debut16 oktober 2021 kl. 18:31
London
9 juni 2017 kl. 13:46
ja hur ser mitt liv ut egentligen
16 mars 2017 kl. 20:28
ja jo
16 mars 2017 kl. 18:58
fyfan
7 januari 2017 kl. 00:49
2016
31 december 2016 kl. 17:49
:---)
23 december 2016 kl. 18:27
en metafor för fullmånen
14 november 2016 kl. 22:53
relationsstatus
14 november 2016 kl. 20:42
ojjjjjj
13 november 2016 kl. 02:23
Visa alla
Fakta
Civilstatus: EnsamLäggning: Inte valt
Intresse: Kreativitet
Bor: Själv
Politik: Anarkist
Dricker: Öl
Musikstil: Annat
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2011-03-15
Event
rattsaft har inte lagt till några event än.
Jag tittar bort.
Vita kuvert där namnen är gömda bakom ett lager av plast brukar alltid vara till den halvan av mänskligheten vi kallar vuxna.
Men idag såg jag mitt eget namn skrivet där, som om en påminnelse om att tiden går.
Ett kvitto med en smula sne streckkod och en arme av minnen strömmade ut ur kuvertet och skar ljudlöst igenom mitt pekfinger.
Som om en påminnelse om att man är svagare än vad man tror.
Psykologer och 150 kr.
Är jag tillbaka där igen?
Texter som är skrivna på ett sådant prydligt och objektivt sätt att man får en känsla av att man är galen, medan budskapet i själva verket är nonsens?
Tänk att man kan gömma det mest primitiva budskap bakom ett galler av svåra begrepp och termer.
En pojke sade till mig en gång att allting vi lever i är en illusion, en matematisk illusion - eller en psykologisk illusion.
Som om en påminnelse om att skillnader är mindre än vad vi tror.
Det är många som vill göra revolt mot verkligheten.
Det enda som fattas är en hel trupp av människor som ser rosa elefanter och spyr i ett kaotiskt tillstånd.
Det har också fått ett begrepp.
Och många har försökt, jag lovar.
Jag gjorde det ensam, jag försökte i alla fall.
Och ett försök är väl egentligen början till allt, eller hur?
Tills man ser gröna människor som piper likt blå-röda sirener och kräver betalt.
Varför gör man det?
Det är den stora frågan.
Det frågar man sig när man ser askan av sidor man hållit intill hjärtat i två år, utströdd över lägenheten och verkligheten. Varför man ser sig själv ur aktörens vinkel och avgör att samhället är ett enda stort misstag som i tysthet hela tiden tävlar trots sin rädsla för konflikter?
Vi alla ses som en helhet av våra ledare, det var nog därför anarkin uppstod.
Men just i kväll så är mina tankar på andra håll än viljan att kämpa för kaos.
För jag skall gå ut och känna mig ensam.
Ensam, enhetlig, liten, obebodd, singel...
Rabbla upp miljarder svåra termer som jag inte känner till.
Men verkligheten ändrar ni aldrig på.
Och vad gör det annat än att slösa er tid?
Nu blev ni lurade, på samma sätt som jag blev lurad av mig själv.
För detta ni läste var bara nonsens, gömt bakom ett galler av rebellisk filosofi.