CharmigPotatis blogg

Jag och min bror tittade på programmet Outsiders där det var med en kille som är blind varpå brorsan säger "hur vet en blind person när han/hon har torkat klart när de har bajsat?".
Jag har nog aldrig tidigare varit med om att människor försvunnit så djupt in i sina egna huvuden...

Men på riktigt ändå. Hur vet dem??

Min brors teori: de känner på papperet - är det kladdigt eller inte?
Min teori: de face timear med någon och frågar hur papperet ser ut

Det är sånt här som håller mej vaken om nätterna.

~Vill förtydliga att jag ej vill göra narr av blinda, utan jag är verkligen fundersam och vill veta~

Ännu en natt vaknar jag av skräck och hyperventilerar...Andra gången jag drömmer denna dröm nu</3
Min mamma sa någon gång när jag va liten att "berättar man sin dröm, drömmer man den inte igen" och jag vet inte om det stämmer MEN jag har alltid berättat för folk om de drömmar jag inte vill drömma igen efter det. Och hittills har just de drömmarna inte återkommit såatteh.
~Rätt lång text men en intressant, obehaglig och twistad dröm~

Drömde inatt om att jag var i Katrineholm och skulle ta tåget hem. Tåget som skulle gå direkt till Flen skulle inte komma förrän om 15 minuter men såg inne i stationshuset på en tavla att ett annat tåg som skulle avgå om 2 minuter skulle passera Flen längst vägen till ett ställe jag aldrig hört talas om tidigare så valde att åka med det.
Helt plötsligt är jag på tåget bara sådär och letar efter en sittplats. Jag passerar lokföraren som man gör med busschaufförer på en buss och börjar gå längst sätena som är placerade väldigt konstigt. Istället för en gång i mitten med 2 säten på vardera sida var det 2 gångar med 3 säten i mitten och 1 säte ute på kanterna. Hamnar hur som längst bak i närheten av en udda man. Han har en gul träningsoverall vill jag minnas och sitter och mumlar och bekymrar sej. Minns inte vad han sa mer än kanske något om tåget, att det är något konstigt med det?
Försöker ignorera honom och tittar ut genom fönstret och möts av bergstoppar med snö trots sommarmånad?? Och ju längre vi åker med tåget desto mer snö blir det ute, det täcker hela marken och det är helt vitt ute. Mitt ute i det vita bland några granar står 3 människor, 2 kvinnor och en man, i ett varsitt långt nattline, barfota och tittar ner i marken med tomma blickar. Det är något obehagligt över dem. Vilka är dem, vad gör de där, vart kommer de ifrån??

Rätt vad det är så är jag och de övriga tågpassagerarna i en tågtunnel. Tåget syns inte till, det finns ingen perrong i närheten utan vi är mitt i en lång, mörk tunnel och vet inte riktigt vart vi ska. Helt plötsligt börjar vi höra hur något närmar sej, fotsteg, mummel, jämrande röster. Och BAM, en hord av zombieliknande människor. Fast de är snabba, klipska och välvårdade, inte som en basic zombie liksom. Men det är något galet i deras ögon och vi vet att de är där för att döda och vi är målet.
Jag klättrar upp på nån typ av avsatts en bit upp på väggen och sparkar ner alla galningar som försöker klättra upp och helt plötsligt får jag syn på min syster nere på marken. Jag tror det är hon i alla fall, men vart kom hon ifrån? Och nästan alla andra passagerarna är borta, vi är bara ungefär 4 personer kvar nu som kämpar för våra liv. Men hon slåss mot de med sina bara händer och bara köttar och jag fortsätter sparka på allt som kommer i min väg.

Nytt hopp och jag befinner mej helt plötsligt i mitt hus. Jag har dock aldrig sett huset förut men jag vet att jag bor där.
Det är natt ute och jag är ensam hemma. Trodde jag...Rätt vad det är så står konturerna av en kvinna en bit bort i korridoren. Och poff så står hon lite närmre, hon har inte gått utan teleporterats närmre mej och då ser jag vem det är; Kayako - vålnaden från The Grudge filmerna.
(Jag googlade, nu irl, för att se hur hennes namn stavas och det dök upp en massa bilder på henne, hej hjärtklappning)

Jag springer, hon teleporteras så hon hamnar i vägen för mej, jag byter riktning och fortsätter springa, hon teleporteras igen och jag kommer ingenstans. Hon är överallt.
Sen kom en till jag in i drömmen...Ni vet hur man brukar se sej själv utifrån när man drömmer, typ out of body experience, och inte ur sina egna ögon? Under hela drömmen fram till nu har jag sett mej själv utifrån, men nu ser jag ur mina egna ögon ur ena kroppen och ser mitt andra jag utifrån som nu har tillkommit i drömmen. Det finns 2 jag. Och vi springer och springer men Kayako dyker upp överallt och spärrar vår/min väg. Av nån anledning kommer vi fram till att om vi somnar så försvinner hon?? Så vi tar sömntabletter, kryper in under köksbordet och somnar faktiskt. Så nu sover mina 2 jag under ett bord i min dröm.

Den ena jag, den jag ser direkt ur ögonen på, vaknar och väcker den andra jag för att vi ska gå till sovrummet och sova då det verkar tryggt nu. Det är fortfarande natt ute och mörkt i hela huset. Vi kommer in i sovrummet, det är kolsvart, och jag hinner precis tänka "Kayako gömmer sej kanske här inne" när hon dyker upp igen, griper tag om mina överarmar och skriker mej i ansiktet.

^Där vaknade jag. Hyperventilerandes bredvid min pojkvän och han kramar om mej i sömnen.
Aldrig mer vill jag drömma denna dröm. Den skrämmer skiten ur mej. Speciellt de där 3 människorna ute i snön, de ger så mycket obehag??
Så jag har berättat den för pojken min och nu här så jag hoppas innerligt att jag slipper den nu för det kan vara en av mina hemskaste mardrömmar och tro mej, jag har ett helt förråd av dem!

Clara Henry; du är min gud.

Obviously känner jag medlidande gånger 1 triljon då jag varit med om något liknande men hela hennes sätt att berätta allting på gör att man sitter och skrattar. Ej åt henne, utan med henne.
Och för typ första gången idag känner jag mej lite gladare, vilket känns skönt för har mest suttit som en boll inne i mitt rum idag...Nedstämd? Clara Henry saves the day.

Denna vidoe är guld.



Jag önskar jag kände henne irl, hon är så jäkla skön, jag behöver en Clara Henry i mitt liv

Min far fick ett konstigt telefonsamtal idag:

Främmande människa: "Hej, jag ringer från tidningen Fria tidningen och ringer upp vissa av våra följare på facebook"
Pappa: "Va?" *Han har aldrig hört talas om denna tidning förut och gillar inget sånt på fb*
Främmande människa: "Ja, Fria tidningen, jag undrar om du ser invandringen som ett problem?"
Pappa: "Nee"
Främmande människa: *Förvånad röst* "Nehe?? Nä men då får väl jag tacka för mig"

*Klick*

Hahaha what.
Han var säkert en person som skyller allt på invandrare och som spyr hat omkring sig och tror att alla andra svenskar är likadana och hade hoppats på att få en arg, likasinnad människa att skriva en artikel om :')

Ett urval av de bilder jag och pojken min tog för ett tag sen under vår picknick och våra promenader ute i naturen. ~Och lite annat~
Mina favoritbilder. De är färgglada och gör mej glad. Sånt uppskattas alltid.





Att kunna leva tillbaka genom bilder är så givande. Så mycket glädje, färg, kärlek. Jag älskar att ha med mej systemkameran och fota allt i min väg, spara minnena och kunna bläddra igenom de tusen och åter tusen gånger om.

Kalla mej tönt mej oj vad jag lever för detta.

Well, det där var ironiskt.

Var till Harrys i Katrineholm i lördags för första gången och njöt inte precis av att vara där. Fattar verkligen inte varför man vill dansa på ett trångt och svettigt golv med alldeles för hög musik så man hör inte ett jävla jota vad någon säger?!? Alternativt trängas i baren och fortfarande inte kunna prata med folk då musiken är så löjligt hög. Så kände mest att "ne, hit vill inte jag gå nå mer".
Idag sökte jag jobb där :))

Fast lite skillnad på att gå dit för "skojs" skull och att gå dit för att jobba och tjäna pengar.
Och jobbet går ut på att stå i garderoben och ta emot folks jackor så behöver inte ens trängas med folket. Det är chill.
Så hoppas jag får det. Få jobba där nån kväll/natt i veckan i alla fall. Det vore gött.

Jäklar vad jag precis kirrade vuxenpoäng! Bokat tid hos banken för att snacka fondsparande.
Har funderat på det här med att spara i fonder ett tag men kan inte ett sketa av det...Och skjutit på att faktiskt boka tid då jag suger men nu blev det gjort. Tack vare att mamma var dit idag och jag följde med för behövde komma ut ur huset :')

Så nästa vecka ska jag dit, sitta som ett frågetecken, men förhoppningsvis komma igång med det hela. Spännande spännande.

På tal om ingenting cyklade jag på brorsans cykel förut och det var ett äventyr då han är en cirkus 15 cm längre än mej så det var precis så jag nådde ner till pedalerna. I'm smol.

choklad men:



En försöker ju vara lite duktig och inte äta sånt mitt i veckorna men ibland kommer suget som en jäkla bitchslap.
Och VET att jag kommer få dåligt samvete om jag skulle hugga in (erkänn; one does not simply eat only one piece of chocolate) för jag har inte världens bästa självkänsla när det kommer till min kropp...
Bättre att invänta helgen och äta då. Är ju inte så långt kvar :)))

Ska göra mej en kopp te och spela Hearthstone i hopp om att suget släpper.

Åkte hem till en vän igår och vi har nördat så mycket Pewdiepie!?!
Kollade när han körde Layers Of Fear medan J satt och jämrade sej över hur obehagligt han fann spelet och han hoppade till på minsta lilla grej. Skräckspel och skräckfilmer är inte hans starkaste sida och jag njöt så mycket av att se honom torteras mentalt :')
Jag skulle vela spela det själv för känner att Pewdiepie går igenom alla rum för fort? Han tittar sej inte omkring ordentligt så man missar en massa grejer, en massa effekter...

Sen drog vi till Harrys en stund för J ville se några som skulle uppträda där. LSMB tror jag dem hette?? Inte min typ av musik....
Och oj vad jag inte passade in där! Alla människor hade "klätt upp sej", fixat håret och det var klackskor, smink och skjortor överallt och tillbakadragen mot en vägg står jag: Slipknot hoodie och osminkad, och ville helst bara få gå hem igen till Pewdiepie.

Första gången jag var där och antagligen sista. Jag ser inte charmen i att trängas med en massa folk i varma lokaler och inte höra ett skit av vad någon säger för det är så förbannat hög musik överallt?!?
Jag gillar att sitta hemma i pyjamas framför datorn med handen i en chipspåse<3

Tack och lov blev vi inte långvariga utan vi strosade hem igen och tittade klart på gameplayen av Layers Of Fear samt de olika sluten (vad är det som påverkar vilket slut man får??) av spelet. Pratade om livet och somnade halv 6.
Halv 6!? Inte somnat så sent/tidigt sen jag var typ 16. Det känns i kroppen idag. Och som den gamling jag är vakande jag såklart ändå vid 8 och var superpigg :))) Lyckades somna om till 10 tho men sen gick det inte mer.

Jag är för gammalt för sånt där, låt mej sitta hemma i tryggheten och gå och lägga mej senast 01. Tack.

Och när vi vaknade imorse fortsatte vi med vårt Pewdiepie race och kollade när han körde Happy Wheels 3. Så fantastiskt brutalt spel.