Missplacerade människor, 2 stycken jag och The Grudge

Ännu en natt vaknar jag av skräck och hyperventilerar...Andra gången jag drömmer denna dröm nu</3
Min mamma sa någon gång när jag va liten att "berättar man sin dröm, drömmer man den inte igen" och jag vet inte om det stämmer MEN jag har alltid berättat för folk om de drömmar jag inte vill drömma igen efter det. Och hittills har just de drömmarna inte återkommit såatteh.
~Rätt lång text men en intressant, obehaglig och twistad dröm~

Drömde inatt om att jag var i Katrineholm och skulle ta tåget hem. Tåget som skulle gå direkt till Flen skulle inte komma förrän om 15 minuter men såg inne i stationshuset på en tavla att ett annat tåg som skulle avgå om 2 minuter skulle passera Flen längst vägen till ett ställe jag aldrig hört talas om tidigare så valde att åka med det.
Helt plötsligt är jag på tåget bara sådär och letar efter en sittplats. Jag passerar lokföraren som man gör med busschaufförer på en buss och börjar gå längst sätena som är placerade väldigt konstigt. Istället för en gång i mitten med 2 säten på vardera sida var det 2 gångar med 3 säten i mitten och 1 säte ute på kanterna. Hamnar hur som längst bak i närheten av en udda man. Han har en gul träningsoverall vill jag minnas och sitter och mumlar och bekymrar sej. Minns inte vad han sa mer än kanske något om tåget, att det är något konstigt med det?
Försöker ignorera honom och tittar ut genom fönstret och möts av bergstoppar med snö trots sommarmånad?? Och ju längre vi åker med tåget desto mer snö blir det ute, det täcker hela marken och det är helt vitt ute. Mitt ute i det vita bland några granar står 3 människor, 2 kvinnor och en man, i ett varsitt långt nattline, barfota och tittar ner i marken med tomma blickar. Det är något obehagligt över dem. Vilka är dem, vad gör de där, vart kommer de ifrån??

Rätt vad det är så är jag och de övriga tågpassagerarna i en tågtunnel. Tåget syns inte till, det finns ingen perrong i närheten utan vi är mitt i en lång, mörk tunnel och vet inte riktigt vart vi ska. Helt plötsligt börjar vi höra hur något närmar sej, fotsteg, mummel, jämrande röster. Och BAM, en hord av zombieliknande människor. Fast de är snabba, klipska och välvårdade, inte som en basic zombie liksom. Men det är något galet i deras ögon och vi vet att de är där för att döda och vi är målet.
Jag klättrar upp på nån typ av avsatts en bit upp på väggen och sparkar ner alla galningar som försöker klättra upp och helt plötsligt får jag syn på min syster nere på marken. Jag tror det är hon i alla fall, men vart kom hon ifrån? Och nästan alla andra passagerarna är borta, vi är bara ungefär 4 personer kvar nu som kämpar för våra liv. Men hon slåss mot de med sina bara händer och bara köttar och jag fortsätter sparka på allt som kommer i min väg.

Nytt hopp och jag befinner mej helt plötsligt i mitt hus. Jag har dock aldrig sett huset förut men jag vet att jag bor där.
Det är natt ute och jag är ensam hemma. Trodde jag...Rätt vad det är så står konturerna av en kvinna en bit bort i korridoren. Och poff så står hon lite närmre, hon har inte gått utan teleporterats närmre mej och då ser jag vem det är; Kayako - vålnaden från The Grudge filmerna.
(Jag googlade, nu irl, för att se hur hennes namn stavas och det dök upp en massa bilder på henne, hej hjärtklappning)

Jag springer, hon teleporteras så hon hamnar i vägen för mej, jag byter riktning och fortsätter springa, hon teleporteras igen och jag kommer ingenstans. Hon är överallt.
Sen kom en till jag in i drömmen...Ni vet hur man brukar se sej själv utifrån när man drömmer, typ out of body experience, och inte ur sina egna ögon? Under hela drömmen fram till nu har jag sett mej själv utifrån, men nu ser jag ur mina egna ögon ur ena kroppen och ser mitt andra jag utifrån som nu har tillkommit i drömmen. Det finns 2 jag. Och vi springer och springer men Kayako dyker upp överallt och spärrar vår/min väg. Av nån anledning kommer vi fram till att om vi somnar så försvinner hon?? Så vi tar sömntabletter, kryper in under köksbordet och somnar faktiskt. Så nu sover mina 2 jag under ett bord i min dröm.

Den ena jag, den jag ser direkt ur ögonen på, vaknar och väcker den andra jag för att vi ska gå till sovrummet och sova då det verkar tryggt nu. Det är fortfarande natt ute och mörkt i hela huset. Vi kommer in i sovrummet, det är kolsvart, och jag hinner precis tänka "Kayako gömmer sej kanske här inne" när hon dyker upp igen, griper tag om mina överarmar och skriker mej i ansiktet.

^Där vaknade jag. Hyperventilerandes bredvid min pojkvän och han kramar om mej i sömnen.
Aldrig mer vill jag drömma denna dröm. Den skrämmer skiten ur mej. Speciellt de där 3 människorna ute i snön, de ger så mycket obehag??
Så jag har berättat den för pojken min och nu här så jag hoppas innerligt att jag slipper den nu för det kan vara en av mina hemskaste mardrömmar och tro mej, jag har ett helt förråd av dem!