EllaRoses blogg

Varnar för ganska äckliga råa detaljer kring en grej jag har problem med så känsliga varnas...


Jag kan just nu knappt gå med mina fötter utan att tårna hålls uppe och jag går på hälarna, motsatsen till att gå på tå.
Varför?
Jag har ett problem med hudflikar, när jag var liten drog jag sönder min torra hud på läpparna, samtidigt började jag dra i flikarna på fingrarna, detta började med små sår men blev sedan att jag drog större ytor, lät det läka lite dra upp på nytt och dra upp kanterna så såren blev större.

Nu på grund av mitt jobb och min systers varning drar jag mer sällan i läpparna, försöker dra ner på fingrarna så mycket jag kan och bara tänker på det.

Fingrarna är nästan omöjliga att sluta plötsligt sitter jag där och drar.
Nu är mina stortårs undersida ilsket röda från att hudenflikarna uppkom och jag fastnade tills allt var borta.

Händer att jag drar i huden runt hälen också och med förhådnad hud från jobbet kommer det inte bli lättare.

Någon sa att det är en typ av självskadebeteende men jag tror inte det, har ju arbetat in det som en vana sedan jag var liten ca 4-6 år.

Gör sjukt ont och väldigt opraktiskt med sår på fingrar och ännu värre nu med fötterna då jag springer runt på jobbet och alltid är i rörelse.

Jobbar ju som servitris och överanstränger mig för att vara trevlig mot kollegor förutom vissa där det är mer naturligt för mig att vara trevlig, men efter jobbet så är jag verkligen inte människovänlig.

Gäster jag serverar tar en del, kollegorna en del så när jag sitter och äter själv på nåt mathak då är de enda som får ett leende och en vänlig fras av mig de som arbetar om de har gett god service.

För trött för att prata med folk och för trött för att vara glad just nu överhuvudtaget.

Måste nog få sjunka ner lite, vara lite arg och bitter så jag får det ur mig och kan vända skutan igen sen.

Vänta i 3h till sen kan jag börja åka hem tåget går kl 05

Gjort bra ifrån mig på jobbet men känner att jag verkligen oavsett hur mycket jag anstränger mig vibar med kollegorna, det är inte min typ av människor helt enkelt.

Försöker vara glad, försöker skoja, försökt peppa, försöker göra mitt jobb så bra det går men nope.

Lite lagom låg just nu helt ärligt, livet är ju bra men det sociala livet är i princip dött.

I would never open and honestly say it
But i silently think about it
I miss you friend
You always had such lovely thoughts
I would listen to you and we would discuss
We watched the world and the people around us
I found someone who watched people like me
Something i never experienced before
You told me you had been watching people
Seeing the same people around the world
That you always found patterns repeating
You found people boring because you thought they were all the same
Always patterns repeating
Then you looked at me and said
Ive seen the same people all this time observing never have i seen someone i haven't seen before somewhere else
Ecxept for you
I have nowhere notime seen or talked to someone like you

You made me feel so happy and special
But you also made me feel so lonely
I can't find you
The feeling of happy and special is less now
And the lonely is more
Dear friend, what happend?

Vandrar runt lite, en snubbe har frågat om cigg, två killar undrade om jag ville ta en öl, och en tredje randomly frågade hur det gick och ville typ snacka.

Har inte blivit påhoppad och ingen var otrevlig mest jag som hade ett väldigt laid back tilltal tillbaka så antar intresset av att snacka med mig var svalt.

Hamnade i sådär lågt röstläge och inte riktigt vad folk förväntar sig men jag är väldigt bekväm i att tala utan att ha ansträngd ljusare röst. Ännu mer nu när jag jobbar är det skönt att bara gå tillbaka till mitt naturliga röstläge.

Tåget hem går kl 05 så bara en timme kvar nu att vänta.

Hon har ljugit och stulit bedragit människor, hjälpt andra för att få uppmärksamhet istället för att ta hand om sina barn.

Misskött djur, hon är och förblir en djurplågare.
Kallat sin dotter för en hora sagt att hon önskat hon aldrig fött henne.

Asså hon är en jävla parasit som lever på uppmärksamhet och lögner och får folk att känna skuld så de stannar genom att ljuga om sin kroniska smärta.

Hon drog ner sina barn, var elak och allt hon gjorde för en fick man nerkört i halsen sedan och inget var egentligen gjort utifrån "kärlek"

Hon är ett monster och jag tycker synd om alla som hon lurar, men jag kan inte varna folk de får skapa sin egen uppfattning.

Funderar på att inte gå på hennes begravning, vad ska jag göra där liksom? Korka av en flaska champagne bland alla som sörjer? Ganska respektlöst mot dem som inte sett igenom hennes fasad.

Nä får fira hemma den dagen.

Så jävla morbid arg är jag om någon frågar vad jag tycker om min biologiska mor.

Så mycket politik på internet och jag ser så mycket påhopp att jag blir galen, inte ett fan av cancel culture.

Har inte gett mig in i något och försöker verkligen hålla mig ifrån, måste nog ta en paus för annars kommer jag explodera och man ska inte öppna käften när man är arg.

Prata inte när du är arg
Lova inget när du är glad
Och fatta inga beslut när du är ledsen

Kommenterar inte på politik på internet det är ändå bara ett par ord i en text i ett kommentarfält bland tusen andra och det gör ju ingen riktig skillnad.

Jag måste försöka bevara den energin till att våga agera när jag ser någon agera öppet och inte längre gömmer sig bakom en skärm.

Alltså mjukisbyxor hoodie med huvan uppe jag ser ut som ja vet inte vad och folk stirrar som faan.

Roligaste är ju att föreställa sig vad de tror jag lyssnar på, tror väldigt få skulle gissa att jag lyssnar på Nina Simone och Edith Piaf med en å annan Pavarotti emellan.

Jag lyssnar på rock, metal, punk, osv nästan varje dag men ibland gräver jag totalt i andra genres.

Okej så min bror kom hem alla mina skåp är långt upp så han tog tillfället i akt och ställde lite grejer i mina skåps högsta hyllor så jag inte skulle kunna komma åt dem, eftersom jag inte har några stolar än att stå på så ställde han tillbaka allt innan han gick iallafall.

Sedan hände en grej som jag helt enkelt fick lösa på något jävla vänster.
Min lägenhet har ganska bra höjd på taket vilket betyder att brandvarnaren är inte nåbar utan stol eller pall.

Så när den drog igång fick jag lite panik eftersom det var rätt sent jag har grannar, fick tag i mitt corona spel och fick använda den som förläng arm för att trycka på av knappen.

Måste ha en stege eller pall till min lägenhet för jag når ingenting.

Vunnit på vissa plan fått jobb, fixat lägenhet och tagit bort en giftig person ur mitt liv men förlorade en del i samband med det också.

Lever ett bättre liv på många sätt men får hantera andra förluster också, som ingen förälder och en väldigt konstig relation till min andra förälder.

Skulle aldrig säga det till min förälder rakt ut men känns som om relationen är ansträngd och inte så genuin.

Idag fick jag veta att trots vi hade kommit överens om en grej att han hade glömt? Och kom ihåg massa saker annorlunda och jag fick känslan av att han inte kom ihåg alls eller inte lyssnat överhuvudtaget.

Vad fan gör man när man insett att ens ena förälder är ett problem man inte kan ha i sitt liv och den andra ja man vet inte men det är inte bra.

Jag är inte utan föräldrar men samtidigt så finns inte tryggheten där längre, med ena fanns den aldrig egentligen och nu förstår jag ju det.

Bara att klara sig själv, folk överallt växer ju upp utan föräldrar.

Känns bara lite jobbigt. Allt är väldigt annorlunda från en extremt tajt familj som bodde ihop mer eller mindre på varandra till att vi knappt pratar och vissa kan inte vara i samma rum som varandra.