Cigaros blogg

Ingen röka och ingen cutta på 3 dar = maximal ångest. Snyft. )': Tur att Intrigo är lite go iallafall och myser med mig titt som tätt!

Är helt jävla tvärsjuk, ser ut som döden själv. Orkar inte duscha, orkar inte gå ut och röka. Uhhh, hatar allt.
Ska bara ligga och glo på South park hela dagen. Har typ ätit 2 matskedar sallad på 3 dagar. Eurgh, magen känns ihopsugen. Aj. Oj.

Kniven dansar på armen, handen, det droppar från fingrarna, ner i det stora svultna avloppshålet. Delar av mitt DNA bara försvinner in i tomheten. In i tystnaden.

Har träffat min läkare idag. Jag blir sjukskriven igen. Under en längre tid. Min medicin har höjts igen. Detta blir då inte billigt...

Jag saknar dig mindre och mindre, det kommer annat emellan och det är bra

Nej. Nu ljuger jag. Inget kommer emellan och jag saknar dig inte alls mindre och mindre. Eller, er. Saknar ett as och en ängel. Att sakna ängeln är justifierat, men att sakna det aset förtjänar jag fan lika mycket stryk som han gav mig ytterligare en gång, eller kanske till och med två.

Jag är så jävla avtrubbad. Röker som en jävla skorsten och hoppas att cancern tar mig. Usch.

Är fortfarande schleten och groggy sen igår. Hoppas jag får psykos och dör. <3

Awwshiiiiitttt, sjönk nästan genom golvet och dog. Eller ja... Nej.
Lägger den upplevelsen i "stupid shit"-facket. Bort. Mer tobak.

And he came to me on a northern wind
And he flooded my mind in a river of light
And he wrapped my body in a breath of fire
Then he hid my soul in a cloak of night
like a devil's plaything
...
And he spoke to me in a language lost
And he turned my head with sweet seduction
And he filled my body with flames of ice
Then he touched my soul and then he gave it back
Like a devil's plaything
..
As in a ruin where violets grow
In moss covered fields
On cold marble stone
And love sometimes steals into a heart...

Det känns som att jag ska dö. Jag förlorar allt jag älskar, jag duger inte. Det känns som ett slag i magen nu. Dagen då min våldsamma ex-pojkvän flyttade ut var hård. Inte för att saken i sig var jobbig, utan för att jag älskade det jävla aset. Och nu slapp än en gång någon jag tyckte väldigt mycket om iväg. Jag måste ha väldigt hala händer. Eller nåt.

Jag ville ha allt med min ex-pojkvän. Jag ville förlova mig, kanske till och med ingå i något slags äckligt klyschigt äktenskap, bara för att jag älskade honom så mycket, ja, allt det och lite till. Jag ville genomlida hela jävla livet med honom. Och när jag äntligen kände att jag kunde släppa det så går det åt helvete igen.
Jag måste vara dömd till att leva ensam alltså. Det är fel på mig. Går i celibat och kedjerökande nu. Kan knappt andas. Har panik. Aldrig mer.
Jag ser hur han ligger i famnen på en äcklig jobbig blondin som jag hatar mer än livet själv, och hur min underbara tjej har samma tankebanor som jag hade här. Han är lycklig, och jag är övertygad om att hon också kommer att bli det.

Men här sitter jag ensam kvar, like the devil's plaything. Seriöst. Det är den vackraste låtjäveln jag vet.

Backworld - The devil's plaything

Neofolk is my henvän.

Nu är jag ensam igen. Det var det enda rätta, men jag känner mig ändå tom och lite övergiven. Jag förstod att det var något som inte stod rätt till, så jag slapp i alla fall att bli överrumplad. Det gör lite ont, det gör det. Men det hjälps inte. Jag ska nog fortsätta vara ensam ett tag nu. Lost in emptiness.

Kom ihåg att du är fin, och du ska göra det som känns rätt för dig. Jag stöttar dig och ditt beslut till tusen.



Och sen kom ingenting.

Idag har pappa varit här och vi har ätit thaimat. Möööms. Ja, han har varit här eftersom att jag tydligen måste ha lite extra tillsyn med order av min psykolog. Imorgon kommer pappa hit igen och så ska vi äta thaimat igen. Wihiouu! Sen ringer akutteamet titt som tätt och frågar om jag vill ta livet av mig. JA, ERA APOR. JA.

Och så har jag ritat, druckit kaffe, rökt, ritat lite till, druckit lite mer kaffe och rökt lite till. Och nu ska jag göra samma sak igen. Ganska gott.

Nu är min medicinering höjd -igen. Nu är det höjt till 150mg. Ugh. Najs. Och akutteamet har satts in mer på. De är rädda att jag ska ta livet av mig. Så förskräckligt oroande att de 'professionella' verkar oroa sig mer än de icke professionella... Usch, nu är jag sådär hatisk... Ska börja träffa min psykolog 2-3 ggr i veckan istället för 1-2 också. Och börja gruppterapi snart. Blurgh.

Näh, ska åka till Göteborg och mysa med Hanna snart. Fick ett halsband av henne för ett tag sedan, så nu ska hon få ett av mig! Underbart att ha en bonussyster... :)

Oppan gangnam style. Whatever.

Har köpt trosor och armband idag. Det är fint. Nästa månad ska jag köpa nya skor. Höst platå. Finfiiiint.