I stormens öga sluter jag mina ögon

Nu är jag ensam igen. Det var det enda rätta, men jag känner mig ändå tom och lite övergiven. Jag förstod att det var något som inte stod rätt till, så jag slapp i alla fall att bli överrumplad. Det gör lite ont, det gör det. Men det hjälps inte. Jag ska nog fortsätta vara ensam ett tag nu. Lost in emptiness.

Kom ihåg att du är fin, och du ska göra det som känns rätt för dig. Jag stöttar dig och ditt beslut till tusen.



Och sen kom ingenting.