CPraptors blogg

Call all your friends
Tell them I'm never coming back
'Cause this is the end
Pretend that you want it, don't react

The damage is done
The police are coming too slow now
I would have died
I would have loved you all my life

You're losing your memory now
You're losing your memory now
You're losing your memory now
You're losing your memory now

Where have you gone?
The beach is so cold in winter here
And where have I gone?
I wake in Montauk with you near

Remember the day
'Cause this is what dreams should always be
I just want to stay
I just want to keep this dream in me

You're losing your memory now
You're losing your memory now
You're losing your memory now
You're losing your memory

Wake up, it's time, little girl, wake up
All the best of what we've done is yet to come
Wake up, it's time, little girl, wake up
Just remember who I am in the morning

You're losing your memory now
You're losing your memory now
You're losing your memory now
You're losing your memory

Jag skall slita av mig kläderna
Och sätta mig på sängen
Sedan höra alla gamla ord
Och vrida mig i plågor

Den gamla hårda sanningen
Skall följa mig i graven
Bita i allt inom mig
Tills jag ligger blödande

Varenda natt den andra lik
Alltid har jag ont i själen
Vrider och vänder de timmarna ut
Medans alla sover

Men jag är bara en av många
Som led igenom hatet
Dock har jag legat lindrigt till
Jag har inte lämnat livet

mörka krypande andetag
svetten pärlas på din panna
de jagar dig i våran längsta korridor
skrikande snyftningar är allt du får fram
dess mörka ögon ut ur ingenting ser
följer dig skrattande och små ler
du är ingenting som vi

(du var ett misstag, bara ett misstag)

jakt intill ditt hjärtas sista slag
ett slag för våran ynklighet
att med döden kan vi väcka raseri
ljusets låga blir de vi släcker sist
att blåsa ut blir ramaskri
att ta ett liv går ingen förbi
fast det mörkas i vår lilla stad

(du var ett misstag, bara ett misstag)

du har alltid känt dig hopplöst ensam
bestämd att mista din egen mening
du kommer sluta som alla andra
om du inte tar vår kniv
skriker ut din smärta
ditt liv är alltid ditt eget
tårar hjälpte aldrig någon

(du var ett misstag, bara ett misstag)

i masker går vår societet
individer lika som bär
ytlighet gör ingen människa rätt
att följa dem gör allting värre
du mister vem du är
allt handlar om dina märken
vilket har du på ditt bröst

(du var ett misstag, bara ett misstag)

de skrattar åt ditt värde
Inte lika stort som dem
med pappas pengar får de allt
dekan trycker ner dig hur de vill
det är deras val om livet slutar
vem gjorde han till kung
men i slutet är det du som vinner

(du var ett misstag, bara ett misstag)

att ligga blödande, men inte dö,
än värre kan tortyren va.
Att känna känslor, kalla, is,
bli lämnad i en bubbla.

Kärlek, hat och svek,
det ända vi får känna till.
Att användas till att brytas ned,
till aska mer en kol.
Rista de svarta, i förgätna gångar,
en ensam fjärils brutna vingar.

Okapabel till vår flyckt,darar lätt i brisar,
att räkna de dagar som oss förgår.
Utan ett tvivel, utan hot,
vi lever i de förgångna.
Så våra bojor brytas nu, den svga aldrig vinner,
krama ditt hjärta o fria själ.

Aldrig vi åter se dig

Kom hem från Italien igår (Canazei)
helt underbart har de varit, tråts as dåligt väder,
med regn i byn och snö storm på topparna X3

Andra dagen i backen lyckas ja köra på far min,
har sedan ont i ryg och nacke i 2 1/2 dagar X3
Fett skillat

Sen har jag lärt mig att aldrig festa "hårt" med Danskar,
de klarar så jäkla mycke mer,
i alla fall som man i mitt fall,
inte har drukit på ett halv år ^^

Men sjukt trevliga after skier och folket var fjomping OSM!!!
Många nya vänner, de flästa Danskar,
men så går det om man reser med Danskt bolag ^^

menmen, man ska inte klaga,
fick ett litet ragg också X3

Fast värdet var ost, så blev de grym åkning i alla fall,
första dagarna var snön och pisterna fantastiska,
sedan när snön kom, så var det en utmaning ^^
lärde mig nya sätt att åka genom 30cm snö X3
skrattade typ hela tiden.

Men de blev som tyr bara en vurpa i år,
lite duktig får man vell vara
X3

i den mörka saningen,
lever vi i ensamhet,
ärrad av de val vi gjort,
av den väg vi funnit.

längs den tysta vandrings led,
av stjärnan lyser blod,
vi de få som stannat kvar,
får känna kylan bita.

kvar där av oss alla stå,
den som ingen hörde,
krypa bort mot ljusa sken,
för att där bli lurad.

sedan inget mer man ser,
av de röda täckas gräset,
i den bitra tystnaden,
ska hoppet tändas åter.