känslan

att ligga blödande, men inte dö,
än värre kan tortyren va.
Att känna känslor, kalla, is,
bli lämnad i en bubbla.

Kärlek, hat och svek,
det ända vi får känna till.
Att användas till att brytas ned,
till aska mer en kol.
Rista de svarta, i förgätna gångar,
en ensam fjärils brutna vingar.

Okapabel till vår flyckt,darar lätt i brisar,
att räkna de dagar som oss förgår.
Utan ett tvivel, utan hot,
vi lever i de förgångna.
Så våra bojor brytas nu, den svga aldrig vinner,
krama ditt hjärta o fria själ.

Aldrig vi åter se dig