tjenalinas blogg

''sov'' i insjön inatt, eller ah.. va i floda hela natten för ja fastande med bilen på en isgata med en kille jag träffat två ggr liksom, vi va ute i ca 14 timmar '':)'' är arg. väldigt vaken också. men snart kan jag sova, de ska bli skönt- tänktebageerenupdate

ni vet väll att jag har en ''privat'' blogg också va? www.tjenalina.forme.se kika in där om ni vill ha mer!
shit va yr jag börjar bli nu, ska boosta på det lite till nuuuu.. så puss!

denna dag har vartr ett helvete. snutar, ambulanser, kommer ha blåöga imorn, knivar, hammare, skador, jack i huvuden, blod och sex i en bastu. ungefär min dag. vill inte mer nu. jag ger upp. min telefon åkte hårt i backen oxå, kul att man har en iphone liksom.. dock inte jag som kastade den. det var k. jag hatar er alla. peace fuck off.

vad tycks?

färgade nyss mitt hår mörkt. är nöjd. men jag spillde hårfärg. i såren. på armen. det sved. inte så lite, utan ganska mycket. aj.
pratade med honom också, han svarade inte först, men sen när han gjorde det så.. var han bara arg. arg på mig. jag vet inte varför. men han var det. känner mig väldigt.. jag vet inte. jaja.

allt kommer ikapp en tillslut, det är så det är.
ibland undrar jag, när jag tänker tillbaka, på varför jag gjort som jag gjort, betett mig som jag betett mig mot folk jag älskar. pushat iväg dem pga mitt eget mående, men kanske var det ett sätt att överleva stormen, det kanske var en försvarsposition, mot alla utom migsjälv? jag har alltid tyckt att folk är för bra för att känna någon som mig, att folk förtjänar någon bättre än mig.
jag vet att jag gör bra saker, jag vet att jag är pålitlig, jag vet att jag är brydd och omtänksam, jag kan vara en bitch och slänga kommentarer som är fel, vid fel tillfällen ibland. men de som känner mig vet att jag inte menar illa. men att formulera mig har alltid vart ett problem för mig, jag har tusen olika meningar i mitt huvud och jag vet exakt hur de ska sägas och hur det ska låta. men när det väl kommer till sak, så får jag inte ut något annat än fel ord. jag vet hur man tröstar, jag vet hur man skäller, jag vet hur man uppmuntrar, men ibland så går det inte. och det resulterar ofta i att folk blir upprörda på olika sätt, för att jag inte räcker till som människa. men grejen är, hade det funnits mer att ge hade jag gett det, hade jag vetat var hade jag tagit mig dit, hade jag vetat hade jag berättat, hade jag vetat vilken tid hade jag gett all tid i världen, hade jag inte vart så hård utåt så hade jag känt det, hade jag inte vart så trött så hade jag tänkt igenom det, hade jag inte vart så sjuk, så sjuk, så hade ingen gett upp på mig än. jag hade klarat mig igenom det. alltet. jag vet att det är fegt att skylla på sjukdom, men ibland, så är det allt man kan göra.
ibland, så finns det inget annat än sanningen, och i slutändan, så är den inte alltid bäst. som nu, hade han inte fått reda på sanningen, så hade det inte vart som det är nu. men det kanske är lika bra, för vem vill vara med en sån som jag?

Hej igen. Ligger inne på rummet, precis som jag gjort sen jag kom hit. En personal kom precis in och frågade vad jag ville ha för mat IMORGON(????!!!) vadå imorn? Jag ska ju hem IDAG HAR JAG BESTÄMT. Vill inte vara här, även om det känns skönt. Är helt maktlös här inne, behöver inte oroa mig för jag vet att jag inte kan göra någonting år det sålänge jag är här. JAg vet att jag är fast här sålänge jag är inlagd. Iallafall så pratade jag med Kristoffer för ett tag sen, han lät inte bra. HAn borde sova, och det var det jag sa till honom ockeå. Han sa någonting om att hans hjärta slår lite konstigt och att han får lite svårt att andas ibland, han hade ont överallt och mindes inte om han hade sovit nere i en källare inatt eller om han hade vart vaken. JAG vet inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra? Det är ju inte konstigt att han har dessa problem om han bara sovit 12 timmar på 14 dygn, ellerhur?
Jag gjorde jättemycket gifar igår kändes det som, fick mycket hatkommemtarer med tanke på mina självskador. Men jag menar, hur kan du skriva en hatkommentar på en bild eller GIF där man ser en tjej eller person som är helt förstörd..? Jag förstår inte hur människor tänker faktiskt, ch jag brukar vara ganska duktig på det. MEn jag har slutat, jag förstår inte längre.
Världen är numera upp och ner, allt är svart och inte längre vitt. Det finns inte längre färger, så som gul blå röd eller grön. Jag kan inte längre se ljuset i tunneln, och om jag skulle se det, skulle jag börja springa tillbaka. För jag har lärt mig att ljuset i tunneln oftast är ett tåg. Jag har insett, att framtiden inte erbjuder nått finare. När någonting fint dyker upp i mitt liv, så är det bara för att det ska finnas någonting med en gnutta hopp, någonting som för minsta lilla glädje till mitt livskamrat kunna tas ifrån mig och riva sönder mig. Det finns ingen framtid, det finns inget som heter "ett lyckligt slut" . Det finns inget som längre ger mig livslust. Inget