allt är för glatt. blir arg då jag ser glada människor, blev arg då jag läste om mösspåtagningen i tidningen för att alla ska vara överdrivet glada över studenten för att det är "den bästa dagen i ens liv", blev arg då jag nyss försökte se film men den var för positiv. sluta vara glada för i helvete, det finns inget att glädja sig över.
jag stör mig på att jag alltid verkar visa glädje då jag pratar med folk, har fått höra att jag alltid ler och ser glad ut. på jobbet går jag omkring såhär ':)' då jag går förbi folk, men så fort jag passerat dom så går det tillbaks till ':' (ni såg rätt, ett tomt ansiktsuttryck, för tom är precis vad jag är).
samtidigt så känns det som att människor märker att någonting inte är helt rätt med en, man är något psykfall egentligen, men bara att man döljer det rätt bra, döljer det för att verka normal.
vem vill vara normal egentligen?
... blir ju annars rätt skönt att sticka till gbg nästa fredag
det kommer en skitgrym tatuerare till vårt kära sverige, som jag vill ska göra ett av mina lår.
han har några tider fria, men den enda tiden som var tillräckligt lång för det jag skulle ha så _MÅSTE_ jag jobba. jävla skit. är så jävla sur och arg.
DETTA KANSKE JAG GÅR MISTE OM?
jag tjatar på honom och försöker vara så snäll som möjligt för att jag kanske ska få en lite längre tid, om inte så tror jag att jag dödar något.
är jag fånig? varför skulle ni bry er? varför bryr jag mig? jag vet inte, men det enda jag i princip gör i min blogg är att klaga, och jag tänker inte sluta med det
men detta gör mig frustrerad och förstör en sjukt bra tatueringsidé.
hur mår ni ikväll? har ni lika bra väder men sitter ändå inomhus utan vänner?
"tror du på riktigt att tjejer nekar dig på grund av ditt utseende? bättra på din personlighet istället, för inte en endaste brud skulle tycka att du är ful. du har i så fall en jävligt dålig personlighet om du nu blir nekad."
Har faktiskt tagit åt mig av det, inte så att jag blir ledsen utan mer att det får mig att tänka till.
Jag kanske är ett svin egentligen, jag har alltid sett mig själv som en bra människa trots vissa komplex, och det gör ju att jag aldrig sett mig som en dålig person gentemot andra...
Sen erkänner jag hellre att jag är ett svin än om man ser bra ut, folk som säger att dom själva ser bra ut verkar så sjukt självgoda.
Personen som skrev det där kanske inte är den smartaste heller med tanke på att det nog handlar om att träffa på rätt människa, inte alltid om man har en bra eller dålig personlighet, det finns en personlighet för alla likaså finns det alltid någon som attraheras av ens unika utseende.
vet inte vad det är, men känner mig allmänt deprimerad. ingenting är bra.
vad ska man göra med livet ens?
som tur är kan man alltid resa bort och hitta på en massa äventyr.
30/4 firestorm i stockholm, boende på scandic är fixat så jag ska hare gött och äta hotellfrukost
4/5 hardcorefest i gävle OM jag har någon att gå med. (håll det äkta, strife, this gift is a curse, hårda tider mfl)
9/5 västerås och leva rövare
18/5 spelning med dödsbandet
31/5 tatuera bröstkorgen och leva rövare återigen fast denna gång i göteborg, gött
Någon kanske kommer ihåg att jag "höll" på med en tjej som hade kille?
idag fick jag reda på att HAN skulle ge upp sin lägenhet och ännu viktigare sin katt, för att flytta till henne.
då kände jag att det fan inte är rätt. så jag beslutade mig för att berätta för honom att hon och jag hade hållit på under tiden dom var tillsammans.
vad får jag för svar? såklart att det är jag som är fittan. JAG är fittan för att hans flickvän beslutade sig för att fortsätta ragga när dom blev tillsammans, för att sedan åka 6 timmar bil till mig och sova här.
HON tog beslutet att fortsätta ragga även fast hon hade ett förhållande
HON tog beslutet att åka till mig och sova här
HON tog beslutet att kelas
JAG började snacka med henne innan hon hade kille
JAG slutade snacka med henne då hon skaffade kille, men hon fortsatte
JAG ÄR INTE FITTAN, OCH MAN SÄLJER FAN INTE SIN KATT FÖR EN OTROGEN FITTA.
MÄNNISKOR, SLUTA GÖRA MIN INSIDA HELT SVART OCH RUTTEN.
NU MÅSTE JAG SE PÅ EN FIN FILM FÖR ATT KUNNA MÅ BRA, FÖR JAG SITTER HÄR OCH SKAKAR AV ÅNGEST
detta är så typiskt kattjävlar, men ni är underbara ändå.
denna/nästa vecka:
+ jag kommer att bli vaktis på heltid i ett år, stabil ekonomi då man förmodligen bor hemma det året.
+ kom på världens fetaste tatueringsidé som kommer täcka sista delen av min arm.
- såg två elever som hånglade och klängde på varandra inför en massa andra elever, jag blev äcklad.
+ fick höra av några elever att mina tatueringar var snygga
+ värmen dök upp, klä av er mina kära vänner
+ ska beställa kläder nästa vecka då lönen kommit (ge mig bra tips på klädsidor tack!!!!!)
alltså är livet rätt okej nu förutom hånglande elever och massa annat.
jag är inte en pessimist, jag är en realist. livet är inte bra
idag bokade jag tågresor inför firestorm i stockholm. det ska bli intressant med tanke på att jag ej har sovplats men ändå har bokat hemresan dagen efter... kanske har en liten studentlägenhet för mig själv, vilket egentligen vore rätt nice. iaf, no omega, disembarked, wolf x down, comeback kid mfl samlade på samma spelning, inte helt fel!
vill höra era åsikter om detta förresten... jag har undvikit att förtära rena mejeriprodukter som man kan undvika utan problem nästan ända sen jag började äta vegetariskt. det jag menar är att jag skippar att dricka mjölk, äter inte ägg (ost äter jag fortfarande dock för att det är så jävla gott). men i mat och allt annat så äter jag det...
mitt tänk är så att jag undviker det man kan undvika enkelt. bara för att det är så enkelt att dricka vatten/juice/sojamjölk till maten istället för att dricka mjölk, ägg kan man skita i att äta som allt annat, det vanliga smöret kan man lätt ersätta med mjölkfritt smör.
förstår ni mitt tänk? min mamma gör det inte alls och tycker att det är saksamma, medan jag tycker att det är rätt vettigt....
har hamnat i en svacka där jag känner mig rätt jävla värdelös och inte duglig för något, mitt utseende duger inte åt någon. tack å ni sociala nätverk som förklarar det rätt tydligt för en. man känner ju sig rätt fånig, men erkänn att internet kan få en att må rätt kasst?
tycker att saker och ting kan vända snart, hur länge ska livet vara skit egentligen? så fort något bra händer så tas det ju ändå ifrån en i princip direkt.
hoppas någon fin person som nöjer sig med mig dyker upp snart och räddar mig från att bli en helt rutten människa på insidan.
under tiden får jag fortsätta att jobba och tatuera mig. nästa sittning i augusti, och sedan får jag börja på överkroppen.
http://ask.fm/oliviergustafsson utan förväntningar så ger jag detta en chans, bara för att det kanske kan bli kul. och för att jag är ganska öppen så jag svarar nog på rätt privata frågor.
står just nu i köket och bakar veganskt med dead swans i bakgrunden.
räknade ut att jag lagt ner 11200:- totalt sen november på tatueringar, hörde att jag har rätt prioriteringar som deltidsarbetande ungdom.
DESSUTOM, denna vecka ska jag inte köpa cola alls under vardagarna ..... första dagen utan stora mängder cola och jag har haft huvudvärk hela dagen, samt lite illamående.. förstår ni varför jag försöker sluta? ska pimpla ramlösa istället.
intalar man sig själv att man behöver och vill ha någon?
det mest praktiska är ju ändå att vara ensam, ta hand om sig själv och sina egna problem utan att dela med sig av det. som ensam kan man göra vad man vill i princip, det låter väl inte helt fel.
människor leder till komplikationer, komplikationer leder till bitterhet.
den 30e april ska jag undvika att vara bitter, då ska jag gå på firestorm med nadia.
fan, kom på att det är snart och att jag borde boka tågbiljetter. speciellt om jag vill undvika betala 1000kr som senast.
