Kille, 31 år. Bor i Sundsvall, Västernorrlands län. Är offline
Jag har varit i Sverige i en vecka nu (bor i Skottland förövrigt) och jag har redan blivit less på svenskar och jobbet, känner en melankonisk känsla där jag inte vill bry mig om något förutom konst och ah juste är så jävla kåt också.
Känns inte som att någon förstår eller bryr sig om mig, jag försöker att bada bort livet ge mig uppmärksamhet etc etc
Hur många år ska passera med ångest som ett av mina största besvär? Hur många år ska jag behöva utstå med självmord som en vardaglig tänkbar utväg?
Fick roliga meddelanden igår av en av personerna jag bor med, hon skrev att jag är definitionen av ett as, att hon hade känslor för mig(?), att hon hatar mig så jävla mycket och om hon någonsin ser mig kommer hon "fucking slå ner mig"....
1. Du hade känslor för mig, och tydligen sårade jag dig. Välkommen till den riktiga världen.
2. Du ska slå ner en person som du bor ihop med, och kommer bo ihop med i 5 månader till.
3. Om man skriver detta som berusad till en person som är emot droger och alkohol så bör man tänka igenom det hela lite extra.
Bakgrundshistorien till allt detta hat är att jag inte står ut med personen och slutade prata med den, och efter dess har denna person blivit galen. Jag är redan tillräckligt negativ, jag behöver inte en person som gör mitt liv ännu värre.
Hon har skrikit åt mina vänner och förstört roliga stunder, kallat mig känslokall, sagt att jag inte respekterar henne, att hon hatar mig och att hon ska slå ner mig. Jag har inte sagt något alls - Och jag ska be om ursäkt?
Just nu tänker jag på att jag inte vill ha någon i mitt liv, jag vill inte ha några vänner, jag vill inte ha någon att älska, jag vill inte ha någon mänsklig kontakt alls.
Låt mig leva avskilt i en stuga med några katter så blir jag nöjd. Jag orkar inte bry mig om andras känslor eller tycken.
Jag ska gå och köpa en påse chips, trycka ner så mycket chips i halsen jag kan så att jag inte kan andas.
Ett simplare sätt att dö på vore väl att hänga sig själv, men är man sugen på chips så kan man ju åtminstone unna sig innan man dör.
Är så frustrerad, vänder mig alltid till min fula blogg på ec då allt känns hopplöst.
Alla är fucking rövhål just nu, dö i en eld
För ett halvår sedan hade jag chansen att bli IT manager på engelska skolan i Sundsvall.
Nu har jag chansen att bli IT manager för en kafékedja baserad i London, som årligen säljer för totalt 20 miljoner pund. Min chef såg framemot vad som kan hända med mig inom 2-3 år, jag fick en elbas och en förstärkare för att jag gjort ett bra jobb (?)
En del av mig säger att ett "lyxliv" i London inte vore fel, men jag vill resa och skapa saker.
Tja
Londonlivet leker, jag matchades med en snygg och trevlig person på tinder, vi träffades och hade trevligt, jag smsade henne dagen efter och hon svarade inte, same old same old good stuff ska gå och skära sönder pulsådern nu
+ att min kollega sa nyss att alla som tror på evolutionsteorin är dum i huvudet. amen
Jag vill ha något att klaga på, men jag kommer inte på något.
Att jag har för lite pengar kanske? Skulle vilja bo fint och inte behöva slita. Skulle vilja studera utan att ta massiva lån.
Att jag ska upp tidigt imorgon för att jobba 5 dagar igen.
Att jag är trött på att samma grupp människor frågar mig om jag vill ha knark var och varannan dag då jag antingen lämnar lägenheten eller är påväg hem.. Har ni inget liv? Vill skrika i ansiktet på dom att dom är idiotiska och rentav dum i huvudet.
Ser ni? Det fanns saker att klaga på ändå, kvällen är räddad.
Har velat flytta till London i över 4 år, och nu är jag som sagt äntligen här.
Jag har ett bra jobb och kommer tjäna bättre med pengar efter ett tag... Ett problem bara: Boende.
Idag var sista dagen i den förra lägenheten, och jag och han jag skulle bo med hade inte hittat något boende än. Vi var bokstavligt talat hemlösa, men vi hittade en "lägenhet" som jag sitter i just nu. Och priserna för lägenheter här i London är snuskiga.
Detta är vad man får för 8000kr i månaden, ETT rum i en lägenhet man delar med andra. Alltså har vi inget eget kök eller eget badrum, det delas med andra. Och det är inte det fräschaste, och ligger i ett shady område.
London låter fint, men det har varit kämpigt just nu. Jag har velat brista ut i gråt flera tillfällen under dagen bara för att det känns så jäkla skit. Har säkert lagt ut runt 20 000 snart.
Men jaja, varför bo i säkra Sverige för där man kan få en egen etta för 4000 i månaden när man kan betala 8000 och dela en lägenhet och dela säng med sin vän.
Det är skönt att vi bara kommer bo här i en månad dock.