allt är för glatt. blir arg då jag ser glada människor, blev arg då jag läste om mösspåtagningen i tidningen för att alla ska vara överdrivet glada över studenten för att det är "den bästa dagen i ens liv", blev arg då jag nyss försökte se film men den var för positiv. sluta vara glada för i helvete, det finns inget att glädja sig över.
jag stör mig på att jag alltid verkar visa glädje då jag pratar med folk, har fått höra att jag alltid ler och ser glad ut. på jobbet går jag omkring såhär ':)' då jag går förbi folk, men så fort jag passerat dom så går det tillbaks till ':' (ni såg rätt, ett tomt ansiktsuttryck, för tom är precis vad jag är).
samtidigt så känns det som att människor märker att någonting inte är helt rätt med en, man är något psykfall egentligen, men bara att man döljer det rätt bra, döljer det för att verka normal.
vem vill vara normal egentligen?
... blir ju annars rätt skönt att sticka till gbg nästa fredag
det jessy sa, fast jag har nog inte sagt det någon gång, så jag säger det nu istället... eller egentligen säger jag ju bara "det jessy sa".... krånglig kommentaren blev nu
jodå! menar bara att jag ogillar att folk är så ignorant att dom verkar kunna leva och vara glada utan att verka bry sig om hur världen egentligen ser ut.... har blivit värre sen då, det var ju ett tag sen
