Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Osäker
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Politik?
Dricker:
Öl
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2014-12-07
Imorgon är det jobb, så taggad efter ha varit ledig i en vecka, visst fick greja i lägenheten men nu vill jag jobba och längtar till nästa lön.
Måste hitta ett jobb för mellan säsongen, från December till April är jag arbetslös och kommer inte kunna spara ihop för de månaderna så måste hitta något annat.
Så jävla taggad för nu är jag tillbaka på restaurang nr 1 dock, så jävla kul och nya medarbetare.
In i kaklet är det som gäller!
Asså kollar Arcane på Netflix och Jinx har alltid varit en av mina topp tre (spelar inte bara topp tre cuz other reasons okay)
Fullkomligt älskar den! Brorsan och jag tävlar i att kolla ikapp varandra så nu är det teorier och annat då han kan betydligt mycket mer lore än jag men jag har mina kunskaper också.
Känner idag att jag skulle aldrig klara av att ha barn, jag avskyr inte barn eller hatar dem tycker det är jättekul att umgås med mina syskonbarn och vara moster.
Men jag tror jag lutar mer och mer åt att aldrig bli förälder, min förra inställning var att bli fosterförälder men pga vissa saker tvekar jag på det med men tiden får avgöra.
En sak är säker inga biologiska barn, aldrig någonsin.
Jag har 11 syskonbarn och 6 syskon, det känns alldeles tillräckligt.
Att ge mig komplimanger som "finis, sexy, och snygging" är som att hälla vatten på en gås.
Jag tycker inte jag är ful men inte vackrast i världen heller men komplimanger gör verkligen ingenting förutom från vissa personer.
Extremt få människor i min krets kan ge mig en komplimang om mitt utseende och jag kommer bry mig.
Så en kille eller tjej som försöker överösa med "du är så snygg finaste" kommer inte komma långt.
Jag är inte otqcksam om jag säger att jag inte bryr mig om sådana komplimanger för exakt vad är det jag ska vara tacksam över?
Att säga någon ser bra ut är inget svårt?
Såvida du inte ljuger eftersom du inte egentligen finner personen attraktiv.
Asså ljug aldrig om du inte finner mig attraktiv asså det är lugnt alla tycker olika, vill aldrig höra "du är vacker" om det inte är vad de faktiskt tycker.
Vet jag skrev ett skitlångt inlägg om att förhållande suger och etc MEN
Jag skulle typ älska att ha ett såntdär jävla armband man klickar på så får någon annan som bär det en blinkning eller att det på annat sätt signalerar.
Asså morsekod im down, eller leva fucking rövare alltså jag är en jävel på att störa folk..
Faaaantastiskt bra att jag inte kan komma på någon som skulle ha dedikationen eller förtjäna den typen av armband med mig.
Cuz fuck sånt.
Fuck...
Asså förhållanden är så mycket jävligare än de flesta får det att se ut, att dejta verkar mer och mer som en mardröm för var dag som går.
Okej så förutom min skyhöga förväntningar så har jag ett par problem till, andra människor har också förväntningar.
Folk som vill ha familj eller som baserar ett förhållande på att det är för att ha ekonomi för att bilda familj.
Jag vill inte ha barn det kommer liksom inte gå möjligtvis fosterbarn men just nu skulle jag säga nej till det med.
Jag kommer inte gifta mig traditionellt i en kyrka i en vit klänning NO WAY gick ur kyrkan av en anledning. Uträttar bara vissa specifika saker i en kyrka och begravas och gifta mig är något jag inte planerar på vigd jord.
Husdjur eller djur är inget jag kommer skaffa gemensamt, om allt skiter sig ska inget jävla flängande ske mellan två olika hem jag klarar inte av husdjur och flängande är inte bra för djur heller det är idiotiskt.
Flytta ihop? Leva ihop? Hålla ihop? Alltså tror knappt jag hade klarat en vecka med någon.
Nu när man ser med lite mer tråkiga realistiska ögon fattar man varför allt måste romatiseras ihop, varför allt ska föreställas så himla gulligulligt och annat skit för i verkligheten är det bara en jävla massa slit för skit.
Finns ett fåtal förhållande som jag sett är fina och de är fan en utdöende fucking sort det är få gamla par kvar som faktiskt tycker om varandra.
Desto mer jag tänker på det desto vidrigare och motbjudande blir det.
Jag är jävligt nasty, asså jag brukade ha en hudvårdsrutin och brydde mig mycket om hur jag såg ut. Den enda rutinen jag följer slaviskt är mina tänder borstar ALLTID morgon och kväll och ibland någon gång extra om min min känns konstig eller käkat något som fastnar överallt.
Duschar regelbundet, tvättar ansiktet någon gång ibland men min lägenhet är en enda röra ouppackade lådor, nudelpaket och inte mycket disk då jag diskar men det är smutsiga golv och skräp överallt och smutstvätt är ett berg.
Jag är så jävla trött när jag kommer hem och totalt oengagerad när jag är ledig, jobbet har blivit mitt liv det enda jag liksom bryr mig om.
Pappa typ vill hjälpa till men jag har ingen aning om hur man gör och kan inte planera om mitt liv stod på spel.
Jag är tyvärr så jävla lik morsan att jag mår dåligt av att bara tänka på hur lite en skitig och rörig omgivning påverkar mig.
Det enda som påverkar är andras människor mående eftersom de inte mår bra av det.
Frostade mina rutor i min förra lägenhet och nu har jag persiennerna nere i min nya förutom i köket, varför har jag problem med att ha fönster som jag kan se ut igenom.
Vill umgås med människor men är så jävla trött, hade velat kunna vara mig själv och rå ärlig med hur jag är.
Den morbida sidan, den barnsliga, den empatilösa kalla och totalt fördömande sidan, den naiva empatiserande oskyldiga sidan.
Den självsäkra, den osäkra, barnet tonåringen damen, alla på en och samma gång.
Att jag gör konstiga ljud, debatterar, hata mänskligheten och sedan älska den.
Jag pratar extremt mycket med mig själv och jag gör konstiga ljuseffekter till saker och hatar tystnad.
Mest av allt skulle jag nog vilja ha någon jag kunde känna mig trygg med men alla dem människorna är borta, det finns inte en enda människa jag kan röra utan tvekan att de tycker mina händer är äckliga. Ingen jag känner att jag kan verkligen lita på.
Innan fanns föräldrar men allt ändrades och nu finns det ingen.
Ibland krymper jag ihop till ett barn och gråter men reser mig med en iskall kyla som en tonåring som trycker bort allt och vissa dagar är jag vuxen och accepterar läget.
Avslutade precis Castlevania och Devilman crybaby inte den gamla utan den som finns tillgänglig på Netflix men ska kolla den andra med på något vänster.
Längesedan jag kollade just anime men nu börjar jag beta av lite på listan.
När jag får min dator kommer allt bli mycket enklare