För det är mitt enda val.

''Saker som inte betyder någonting alls för den ena betyder allt för den andra.''
- Jag citerar en mening som en vis person engång skrev. /bitchesloveme @ ec.

Jag ber dig inte att anstränga dig, för det har jag gjort allt för många gånger. Jag vet att vi båda gör det bästa vi kan, vi kan & vi vill. Jag har förändrats så mycket & jag förlorade din tillit när jag släppte din hand & sa att jag inte vet om jag älskar dig längre. Jag såg dig i ögonen & sa att jag aldrig kommer göra det du verkligen inte ville skulle hända. Men ändå gjorde jag det, jag gjorde fel, jag gjorde ett misstag. Alla lär sig av sina misstag, men detta misstag är inget jag vet om vi lärt oss av. Det är något jag ångrar, något jag vill få ogjort.

Jag kände en kallhet från din röst & den kallheten fick mig att brista. Jag visste inte vad jag skulle göra vid det laget, så jag höll käften, jag sa inte ett ord. Jag gjorde dig rädd. Jag lyssnade inte, du lyssnade inte. Du skylde på annat & jag kände att du fick det att gå ut över mig. En dålig ursäkt tog mig ner, grävde mig långt nere i marken. Det blir ensamt utan dig. Jag behöver skydd. Om jag skulle kunna få dig att förstå, hur mycket det här faktiskt betyder för mig, skulle jag låtsas vara någon annan, eller något annat. Så att du faktiskt skulle kommit till mig, just nu, i detta ögonblick.

Jag kan faktiskt minnas den gången, den första gången du la dina armar runt mig & kollade mig i ögonen, tårögda & sa att du älskade mig. Det kändes äkta. Det gör det fortfarande. Varje gång du gör det. Jag kan inte släppa dig, jag kan inte gå ifrån dig. Du är en dröm, en sån som alla önskar att de hade, du är mitt allt & jag älskar dig, & jag vet att du faktiskt fortfarande älskar mig lika mycket som du alltid gjort. Det här kommer inte ändra något. Men någonting som är viktigt för en, är ingenting för den andra.

Jag kämpar, för det är mitt enda val. Jag vet att allt blir bra igen, hur det än känns.