Riktigt namn:
pussy juice Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Osäker
Intresse:
Sex
Bor:
Med någon
Politik:
Politik?
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Brat
Medlem sedan:
2008-03-28
Ibland undrar jag vart jag står. Från alla håll & kanter får jag se i mina
så kallade vänners ögon att jag inte räcker till. Att de vill se en förändring.
Men om man inte kan berätta för mig vad det är jag ska ändra på, kan jag
înte göra några framsteg. Jag har alltid annars känt mig säger i deras händer.
Men inte längre.
Ibland kan jag känna att jag inte känner de längre. Varför ska man vara en äkta,
& en vän man kan lita på om man försöker ändra på ens andra halva?
Jag ger mig inte utan kamp & jag ger mig inte utan att få veta vad felet är.
jag får höra att jag förändrats, men på vilket sätt vågar ingen berätta.
Jag känner mig själv som person, & jag tänker aldrig ändra min personlighet,
för en personlighet ser jag som personens bästa sida. Man väljer själv vilken
personlighet man ska ha & inte slumpen.
Jag må ha förändrats på andra håll & kanter, men inte på just detta håll, dvs personligheten.
Ge mig fakta, istället för ett par simpla ord - du är inte dig själv längre.
Ge mig ord, iställer för eran glittrande ögon - du är inte dig själv längre.
Sluta säga ord, som ni själv vet kan såra. Jag ger mig inte utan kamp.
''When I'm far Too Tired To Fall Asleep
To Ten Million Fireflies
I'm Weird Cause I Hate Goodbyes
I Got Misty Eyes As They Said Farewell''
Som jag ser det, så förändras alla hela tiden, om & om igen.
Ser jag tillbaka, så som jag var, såg ut, för två år sedan, ser jag inte samma
person i spegeln, men fortfarande samma person i själen.
Som jag ser det, så förändras alla hela tiden, på utseéndet, inte själen ..
Oh my god, det var ett tag sen jag skrev här ni, har dårå en blogg - som alla andra, yes.
Dock har jag inte skrivit på ett bra tag, har knappt någon tid, men den tiden kommer!
http://matildarodaas.blogg.se/
Är man samma person, även fast det inte känns som det?
Själv har jag känt att jag fortfarande är samma person.
Ibland känner jag mig vilsen, bara av att få höra att jag inte är den
person som du en gång kände att du alltid ville ha brevid dig.
Men tydligen är det inte så längre. But will we sleep once I tell you what's hurting me?
Nu, idag, i nuet så är jag världens lyckligaste tjej.
Jag har en underbar pojkvän, som aldrig lämnar mina sida.
Som alltid stöttar mig. Som ser hela min värld, genom att bara möta
mina ögon. Stå ut med mig älskling, jag behöver dig.
Ibland är jag faktiskt rädd. Jag är rädd för att du eller rättare sagt ni ska tycka illa om mig.
Om hur jag beter mig, hur jag ser ut. Nej, jag har inga komplex för min kropp. Utan jag
har komplex för vad du ska tycka, vad du ska tro. Jag har ingen aning om vad du skulle
säga om den börda jag ibland bär. Tycker du att det är konstigt att jag känner såhär ibland?
Det tycker iallafall jag. Jag vet inte varför, men jag vill alltid göra dig nöjd.
Vi drar oss till lögnerna, sveken & haten.
Jag tror faktiskt att vi aldrig kommer inse att det inte finns någon idé med att sprida lögner.
Lögnerna som vi alltid låtsas trott på, men aldrig egentligen trott på. - Meningslöst? ja.
Man inser inte att allt är fel, förns man verkligen vill tro det.
Vi ger oss aldrig. Vi fortsätter med att hata, svika & ge ut fel signaler åt allt & alla.
Kommer vi ge upp? Kommer vi faktiskt sluta att ge ut de här felaktiga signalerna?
Jag kan inte säga så mycket mer än - Nej, det kommer vi inte.
Ska jag vara ärlig? Jag förstår inte ens själv varför jag skrev den här texten, eller ja, god jag menar -man förstår den ju inte ens?. Meningen är nog att ni ska förstå att lögnerna ni sänder ut & de felaktiga signalerna, bara trycker ner någon i marken. Stop with that. And keep trying to make someone else happy. Fuck you.
- Ärligt talat, så har jag inte skrivit något i min blogg på evigheters evighet. Men egentligen, vad är meningen med det? Men yes sir, jag fortsätter med mina texter som faktiskt ingen förstår.
Love /tiildaa
''Saker som inte betyder någonting alls för den ena betyder allt för den andra.'' - Jag citerar en mening som en vis person engång skrev. /bitchesloveme @ ec.
Jag ber dig inte att anstränga dig, för det har jag gjort allt för många gånger. Jag vet att vi båda gör det bästa vi kan, vi kan & vi vill. Jag har förändrats så mycket & jag förlorade din tillit när jag släppte din hand & sa att jag inte vet om jag älskar dig längre. Jag såg dig i ögonen & sa att jag aldrig kommer göra det du verkligen inte ville skulle hända. Men ändå gjorde jag det, jag gjorde fel, jag gjorde ett misstag. Alla lär sig av sina misstag, men detta misstag är inget jag vet om vi lärt oss av. Det är något jag ångrar, något jag vill få ogjort.
Jag kände en kallhet från din röst & den kallheten fick mig att brista. Jag visste inte vad jag skulle göra vid det laget, så jag höll käften, jag sa inte ett ord. Jag gjorde dig rädd. Jag lyssnade inte, du lyssnade inte. Du skylde på annat & jag kände att du fick det att gå ut över mig. En dålig ursäkt tog mig ner, grävde mig långt nere i marken. Det blir ensamt utan dig. Jag behöver skydd. Om jag skulle kunna få dig att förstå, hur mycket det här faktiskt betyder för mig, skulle jag låtsas vara någon annan, eller något annat. Så att du faktiskt skulle kommit till mig, just nu, i detta ögonblick.
Jag kan faktiskt minnas den gången, den första gången du la dina armar runt mig & kollade mig i ögonen, tårögda & sa att du älskade mig. Det kändes äkta. Det gör det fortfarande. Varje gång du gör det. Jag kan inte släppa dig, jag kan inte gå ifrån dig. Du är en dröm, en sån som alla önskar att de hade, du är mitt allt & jag älskar dig, & jag vet att du faktiskt fortfarande älskar mig lika mycket som du alltid gjort. Det här kommer inte ändra något. Men någonting som är viktigt för en, är ingenting för den andra.
Jag kämpar, för det är mitt enda val. Jag vet att allt blir bra igen, hur det än känns.
Har vi någonsin gjort något rätt?
Jag vet inte om vi har gjort något rätt, eller om vi alltid är kvar vid alla fel vi gör.
Gör man så, är man helt fel ute, för man måste lägga sig bakom ena personen & göra exakt samma sak, bara för att få passa in. Ingen vill ju vara utanför, alla vill vi vara i centrum.
And I'm on my way back down. Jag är påväg neråt. Jag tog mig upp. Men nu går det neråt.
Jag vet att jag själv kan ge allt & klara det här. Jag har klarat det förut, & jag tror själv att jag kan klara det igen. Men jag måste få tid & jag måste faktiskt få höra det från dig med. Just nu, känns det fel. Allt känns jävligt fel. Jag hatar att du tar upp det & du vet det. Vi lär oss av våra misstag. I'm sorry.
And I know I'm dead on the surface.But I'm screaming underneath. Hjälp mig ge allt jag har & hjälp mig hjälpa mig själv.
Jag behöver en hand. En hjälte. Jag behöver dig. Mer än någonsin. I need protection.
''and silence suits us fine, when we're not listening.'' Vi ger oss in på fel vägar hela tiden. Vi hittar aldrig rätt väg.
Visst letar vi efter rätt väg, men då korsar vi vägarna mellan rätt & fel.
Vi kan aldrig välja den vägen som vi egentligen ska ta, utan vi väljer
den som vi egentligen inte borde ta.
Just nu känner jag mig lika vilsen, lika vilsen som jag varit förut.
''Your voice disappears, on a bad connection'' ''You tried to tell me how you feel.I wasn't listening, I wasn't listening'' Jag har slutat bry mig, jag kunde faktiskt inte bry mig mindre.
Jag orkar inte ge mig ut i den riktiga världen ännu.
jag är inte redo för det än.
