Slut på försök?

Jag försöker, jag försöker mer än du tror. Mer än ni alla tror.
Men mina försök håller på att ta slut, försöken rinner ur min
hand.

''Jag älskar dig, mer än du tror'' & sedan en puss på kinden.
Vid den sekunden, stannade allting upp & tankarna tog
över mig ännu en gång.

Jag haft många frågor, många funderingar över allt, allt det här som händer.
Men jag får inga svar. Jag får inga rimliga svar som jag behöver.
Tiden har förändrats & jag har förändrats.

För alla dagar som rasat ihop. För alla ord jag sagt som jag kanske
inte ens har menat, vill jag säga - förlåt mig.
Min själ har flytt iväg, & jag känner mig bortglömd & osynlig.

Ångesten är min vardag. Men jag blir starkare för var dag som går.
Men jag kan känna att vissa dagar faktiskt gör mig svagare.
Jag kan faktiskt se hur jag gråter, även fast mina ögon är torra.

Jag tar inte tag i ett skit. Jag ger upp hela tiden. Jag känner att det
faktiskt kanske är dags att ta tag i allt nu - På riktigt.
jag kan höra mitt öde som lockar.