kämpat för att få stanna

Jag har fått kämpa. Kämpat för mitt liv, kämpat för att få stanna.
Ibland kan det kännas rätt att bara gå, att inte stanna kvar mer.
Men ger jag upp nu, har jag inte kämpat för någonting.
Ibland ställer man sig själv frågan ''varför hände allting mig?''
Men man kan inte bara tänka på sig själv, man måste se sig omkring
öppna ögonen & se att det faktiskt finns andra, med exakt samma problem.

Visst känner jag att det inte finns något kvar att kämpa för, visst vill jag
hela tiden ge upp. Men det finns saker att kämpa för, saker som får mig
att stanna.
Min syster är en av anledningarna - jag måste kämpa för henne,
finnas där för henne. Ger jag upp, orkar hon inte. Jag behöver henne.
Jag älskar henne
Pojken min är ännu en anledning, han behöver mig lika mycket som
jag behöver honom. Jag älskar honom
Joakim är ännu en anledning. Jag behöver honom, han finns där, han betyder.
Jag älskar honom. - Nej ordet älskar är farligt, men jag gör det. Jag älskar de

Såklart finns det småsaker som gör mig sårad. Visst finns det stora saker
som gör småsakerna till större. Ignorerar jag de så försvinner de väl med tiden,
flyter med vattnet i strömmarna. Men de finns alltid i mina tankar.
Kanske ska jag ta vara på alla tankar - ''jag vill inte, jag orkar inte'' exakt så är det
jag orkar inte. Orken försvann för ett tag sedan.

Snart ger jag upp. Snart lägger jag mig långt nere i marken, går i ide.
Kanske är det dags för det. Kanske är det, det rätta att göra. - nej jag vet inte.
Jag orkar inte ta det från början, jag orkar inte berätta hur mitt hjärta alltid
fylls av sår. Nej nu lägger jag ner, nu orkar jag inte mer. förlåt

''Little girl terrified. She'd leave her room if only bruises would heal
A home is no place to hide. Her heart is breaking from the pain that she feels''