okej.

Ja jag vet att detta är mitt andra inlägg.
but then again, jag tror inte att mina otroligt få läsare bryr sig.

Jag har kommit på. eller det slog mig snarare, att man blir bitter av ånger.
Gamla kärringar som bara klagar, brukar vara definitionen av ordet bitter.
Och det är just för att dessa människor har en massa ånger, och aldrig riktigt fick uppleva allt de ville.

Jag vill inte bli bitter, så från och med nu ska jag göra allt som faller mig in.
Inte nödvändigtvis döda min mamma och hennes man, utan snarare se det fina i att jag snart slipper honom.
i och med att han inte kommer palla med henne i mer än en månad, knappt det, om jag känner henne rätt.

Jag vägrar leva mitt liv genom andras åsikter, och följa alla andras levnadssätt.
Jag vet att mitt liv och hur jag ser på saker kan vara mycket udda ibland,
Men vem fan säger att man inte kan dricka en öl på morgonen, eller bada i mars?
Vem säger att saker som gör mig till den jag är, inte passar in i samhället - och i så fall, så vill jag inte ens vara den delen av samhället, som har fredagsmys, hus i oxie, en hund och två barn som sköter sig excellent i skolan, en fast ekonomi och en volvo.
Jag lär aldrig bli en sådan människa.


Hejdå.

...kommer antagligen skriva ett deprimerande inlägg sen om hur jag förstörde hela dagen, eller något.
Men vem fan bryr sig, jag vet met största säkerhet att jag sannerligen inte orkar bry mig längre om vad som anses vara ''rätt'' och ''fel'', ( inom rimliga gränser, jag tänker inte mörda någon eller liknande )

okej hejdå nu.


ps, livet suger fortfarande, ds.