6:30
Sitter vaken I min säng och funderar på livet.
Killen hoppar runt I norr på slutkriget och allt verkar ha tappat sin mening.
Ännu I denna dag går jag på mediciner och hos psykologer och psykiater. "Severe depression with a side dish of something we haven't seen before and have no meds for".
Ha kämpat med onormala symptomer med depression I 10 år och har ännu inga svar om vad som skulle ens kunna påverka allt. Har levt under den mentala pressen av mordhot och varit självmordsbenägen I alla fall i 5 år. Ärren har blivit bättre men syns ännu varje dag; påminner mig om mitt förflutna.
Mobbad sen jag var 3, familjelivet som behövde mer än lite silvertejp, systern jag nästan förlorade till hennes egen depression. Rädslan av att vara dig själv då ingen accepterar dig; inte I hemmet, inte utanför.
Senaste året har äntligen varit lite bättre, men allt kommer med sitt pris. Hittade min man, fast han är mer av en attack character ingame så spelar han support characters I min vardag. Var överlycklig med honom och allt verkade gå väl tills han blev utkickad hemmifrån.
Förstår att folk kan kicka ut sina barn men...en par veckor före Jul och inte ens en månad före hans värnplikt började?
Ja kan int leva för mig själv I dagens läge. Efter allt I mitt förflutna klarar jag inte av det. Så Love, jag lever för dig.
Tankar och Funderingar kl 6.30
Dara