The Romance?

I dagens samhälle är det mesta kallt och hårt. Gatorna är kalla och hårda, höstluften likaså. Men en sak som inte borde vara just det, kall och hårt, är folk hjärtan. Så när man som mest behöver en slags bekräftelse på sig själv, eller bara en kram med en mening, en kyss, vart är det varma i folk som man en gång blev så kär i?

Det kan göra ont att bli missförstådd när man har starka känslor. Det vet alla. Jag tror att de kallhjärtade, sårande, oförståeende personerna också vet den känslan. Orkar de bara inte bry sig?
Finns det något annat som är viktigare?
Var de med en bara för att vara snälla?

Dessa saker får man aldig veta i de vanligaste fallen. Det är ännu en sak som förstör det som man hade. Alla förtjänar ett avslut när man har givit ut sig och öppnat sig på det sättet. För att hylla sina relationer, de vackra och de misslyckade, ska man visa den kärleken som man hade för varran respekt. För att de kan ha vart de viktigaste man någonsin haft. Och kommer att få igen.

Så när man står där, gråtandes framför den personen som man älskade så det gjorde ont inuti och blir avvisad... Är det en av de lägsta känslor man kommer att få. Att stå lämnad ensam med inget kvar, för man har redan gett allt till en svikare och behöva bygga upp något igen är svårt på egen hand. Särsilt när ens händer kommer treva efter den andra personens så länge man kan minnas.

Finns det ingen romans mera? Tar den alltid slut på ett brutalt sätt? Vart tog kärleken vägen? Finns den fortfarande? Bör man resa sig upp och leta? Är det värt risken att bli sårad igen?