Nått som kan va värt att läsa...

Jag tror jag vet Vf jag inte längre vill gå till skolan. Det är inte för att jag rycker det är tråkigt.
Det är delvis för att jag utvecklat en stor rädsla för män. Och är rädd att träffa på psykopater på väg till skolan. Men jag tror jag vet den största skurken i det hela. Jag är rädd att någon ska säga något som knäcker mig! Som jag skrev i det förra inlägg , jag är mellan lycka och depression. Och jag är rädd att någon ska säga/göra något som knäcker mig. Som gör att jag för andra gången ser allt ljus slockna och all kärlek sakta ruttna. Som gör att jag förlorar förmågan att tänka och göra sånt som gör mig lycklig. Som gör att jag utvecklar en rädsla för allt. Som resulterar i att jag antingen går upp i vikt eller ner i vikt. Som gör mig destruktiv igen. Som gör att ingen lyssnar på vad jag har och säga för jag ses som ett känslomässigt vrak som inte vet vad som är bäst för mig själv. Som gör att jag slösar bort en stor och viktig del av mitt liv på att grubbla och tänka på sånt som får mig må dåligt. På allt dåligt med världen och allt hemskt som hänt. Ist för att se det goda i vissa människor och uppskatta hur bra jag har det med en mamma som älskar mig. Att jag ist för att använda den otroliga gåva vi människor fått (hjärnan) till att uppfinna/filosofera och tillägga kunskap så sitter jag hemma i mörkret och memorerar allt ont och hemskt om allt. Jag gråter över saker jag ist ska le för. Jag blir arg över saker jag egentligen borde glädjas över. Jag hatar ist för att älska.

Den platsen vill jag inte hamna på igen. Och Df vågar jag inte gå till skolan. För jag är rädd att så lite som ett ord kan knäcka mig. Jag vill till skolan. Jag vill umgås med vänner. Va trevlig mot lärare och köra omkull mobbare. Ist sitter jag hemma och fruktar och slösar mitt liv på att leva i rädsla.
Shit insåg nyss att jag får helt enkelt gå dit och ta emot dagen som den möter mig och får jag problem så får jag lösa dem då. Ist för att sitta här hemma och grubbla över problem jag inte har. Jag menar Vf ska jag sitta hemma och slösa mitt liv på att undvika saker jag gillar för att det finns en risk för ett problem? Jag får helt enkelt ta varje dag som den kommer. Den dagen Dom problemen. Nu gör jag ju allt jag inte ville. Jag hamnar på det stället jag försöker undvika att hamna på. Nej. Jag har slösat flera veckor på att undvika ett problem som kanske inte ens kommer uppstå. Jag antar att man behöver skriva alla sina tankar för att kunna se att man tänker helt fel. Jag behövde bara skriva ner alla mina tankar för att se att det jag gör är galet.

Well det var ju bra att veta.
Srry för långt inlägg men behövde skriva av mig. Ha det bra everybody :)