Hell is empty and all the devils are here

Rubriken är nu mer sann än någonsin, nej detta är inget självrevolutionerande inlägg (vet inte om jag hittade på det ordet själv) detta är bara mer sant än någonsin. Jag måste lära mig...helvetet är jorden och himmelriket är i stunderna och inte personerna. Även om det är personerna som gör stunderna så är stunderna för evigt medan personerna är förbipasserande. Det finns två personer som jag litar på antar jag, det är de som gjort mina bästa stunder och som aldrig svikit mig, om ni är de två personerna så vet ni vem ni är. Det är så många som bevisar Platons teori om och om igen...vill inte tro på det men livet är som han förespråkade...jag har gått igenom elden och ut i solen, jag ser nu de föremål och det liv som kastat skuggorna in i grottan men istället går jag inte in och försöker övertyga de andra om vad jag sett. Jag sätter mig istället ner och är knäpptyst, världen där utanför är hemskare än skuggorna den kastar, jag vill inte förstöra deras visioner om skuggornas ursprung. Det äpplet vill jag inte ge någon, ta en tugga utav det och du vill bara ta fler tills äpplet är slut. När äpplet är slut så inser du att resten smakar likadant. Det som jag tycker om mest med dig...är att du vet varifrån skuggorna kommer och hur världen är...du visade mig det...och med dig så vet jag att jag vågar gå ut i solen. Inte så svårt att då stå utanför din dörr och frysa tills du släppte in mig. Allt jag nu bryr mig om är att se solen gå upp vid din sida.

Och du...du som bara är en av alla de där äpplena..du vet vem du är du med...Jag ska inte ge dig nöjet att såra mig...du har inte punkterat min kevlarsjäl.

Jag är faktiskt inte depp, jag är helt ok :)! (känn på den!)