Blessed with a curse

Han satt i en stol hos sin kompis, de satt där allihopa, han, kompisen, kompisens flickvän och hennes kompis. Massa kompisar och allt kändes helt ok, de skulle kolla på en film men de kunde inte bestämma sig för vilken. Det tog ett tag, alla var oense om vilken de skulle se men han visste en film, en film som han älskade, inte bara på grund av filmen själv utan helt andra anledningar. Han visste om denna filmen, han kunde föreslå den men nej...varför då? Den var hans egen, den var deras, den tillhörde en tid han inte ville minnas, det kändes som ett annat liv och han skulle lära sig att leva utan det. Det han inte stod ut med var att de inte kunde bestämma sig, han ville bara se en film och kunna slappna av så han gjorde det, han gav dem en del av sig själv utan att de visste det, bara sådär.

De satte på filmen, titeln på filmen rullade upp, precis som första gången han sett den, precis som den enda gången han sett den..."Midnatt i Paris". Han ville nästan blunda, men musiken rullade på. Han skulle se denna filmen utan att tänka ett dugg på henne eller första gången han såg denna, musiken, stämingen, allt påminde honom om henne, detta skulle vara en omöjlig uppgift och han visste det. Han kämpade, han låtsades att den var skittråkig, att han aldrig gillat den ändå, att minnena som den frambringade inte var så fina. Det gick inte, han släppte efter, han tänkte på hur de låg där, i hennes säng, i hennes mysiga säng med en massa kuddar, allt luktade underbart och de hade precis fixat popcorn. Han trodde att filmen skulle vara långtråkig men den var något helt annat, en blick in i det hon alltid velat, ett liv i den finaste staden på jorden, där skulle hon passa. Han tänkte på allt det som han hade värdesatt högst här i livet, att få vara i hennes närhet, att få känna hennes mjuka läppar som smakade som rosor om rosor nu smakar så. Hennes fina klara ögon som var tidlösa och otroligt vackra, de som såg rakt igenom honom, som fick honom att andas en extra gång. Hennes lukt, lukten av en enorm trädgård med de ljuvligaste dofterna och finaste färgerna. Hennes lena hud som kändes som silkeslen sand som gled igenom fingrarna.

Han klarade det inte, han visste det redan från början att det var omöjligt, nu fick han panik, han kunde inte se denna filmen men vad skulle han göra? Han kunde inte bara springa iväg, han ursäktade sig och gick in på toaletten, allting snurrade. Han föll på knä på golvet och tog sig till toalettstolen, där tittade han ner i det stilla vattnet och förväntade sig det värsta. Han kämpade för att motstå impulsen att bara släppa loss allt men klumpen i halsen växte och snart kunde han inte andas. På något sätt tog han sig till vasken och plaskade kallt vatten i ansiktet, han mådde inte bra, han kunde inte vara här. Han gick ut och satte sig ner, såg igenom filmen, halvt i trans. När filmen var slut sprang han ner för trapporna, slängde på sig jackan, sade hej då till kompisen, vände sig om och gav sig ut i natten. Svedala är fint mitt i natten, men han kände sig ensam i världen, allt var borta. Allt han brydde sig om var att kolla på stjärnhimlen och tänka på att hon kollat på samma himmel ikväll, att även om han aldrig skulle få sitta där i hennes trädgård invirad i en filt med hennes hand i hans under stjärnorna så skulle hon alltid finnas kvar inuti honom.

Han kom hem, satte sig framför datorn och skrev en jättelång text som han nästan raderade med detsamma som den var färdig. Jag kommer nog aldrig sluta älska dig, och jag tror inte att jag vill heller, om minnen är allt jag har så är det ändå bättre än något annat jag haft någonsin. Detta är bara några rader, knappt en sida, men detta var det kortaste jag kunde hålla det. Jag skulle kunna skriva en bok om dig och jag höll på men boken är oavlsutad för du lät mig gå.
Jag gick där i natt, på gatorna i min stad, jag tog en taxi och hamnade i en annan tid. Men min tid var inte Renässansen eller tiden för Frankrikes revolution, min resa var till den första gången min blick mötte din. Resan tog mig till min guldålder, dagen då jag insåg att man faktiskt kan få det man vill här i livet, att man kan få vara lycklig, och jag tänker vara kvar där, för annars klarar jag inte detta. God natt, jag hoppas du sover med ett leende, för det ska jag göra.