It never ends

Yes känner mig sååååå här mogen idag! :/ gillar att räcka tungan, iaf när jag är sur...

ÅHH var ska jag börja, men gårdagen var jättenice iaf, gick och taggade hela dagen, sen kom 2 kompisar vid 7 tiden så började vi fylla på vätskeförrådet lite, sen kom resten kl8, vi kollade på film och diggade till musik. Sen åkte vi in 22.30 till möllan och tog några öl, träffade massa trevligt folk och mådde bra :D
Sen till McDonalds och krängde som några fjortisar (usch), stället var dock packat med fjortisar. Senare tillbaka till möllan för att testa en annan krog, och så var det hela kvällen, så jävla mysigt. Så jävla skönt, att inte tänka på något för en gångs skull...Vaknade till ett hav av flaskor i mitt rum i morse...jättemysigt.

Har varit med Danne hela dagen i Malmö, vi skulle "trösthandla" lite, killar kan göra det med haha, fast elektronikprylar då. Vi stod i 15 min i kö utanför Expert vid Triangeln, de hade utförsäljning, danne paxade direkt en 50 tums tv och försökte bestämma sig om han skulle köpa den :D Men så blev det inte, Jag testade ett par hörlurar som såg ut som dem Joseph Gordon Lewitt har på sig i "500 days of summer" riktigt snygga men obekväma som fan...

Sen mötte vi hans flickvän och drog senare till Elgiganten vid Jägersro på deras rea, det var där jag började må dåligt...Jag försöker...jag försöker verkligen...jag stod inne på H&M och tog på en tröja, bara för att inte tänka på något, jag försökte att inte tänka på henne. Jag tog på tröjan och försökte känna varenda millimeter tyg, hur den kändes mot mina fingrar och hur den luktade. Jag gjorde detta bara för att inte tänka på henne, klumpen var uppe i halsen och jag försökte att hålla tillbaka tårarna...jag tänker inte skämmas. Men jag kunde knappt, alla minnen och känslor bara attackerade hela tiden, attackerade min mur. Jag fick fram bilder som t.ex. hur hon såg ut på morgonen med huvudet mot kudden, hur hon såg ut när hon var glad, åh gud när hon log... Jag känner mig verkligen som ett spöke...Jag blir arg för att alla bara går runt och beter sig som om ingenting har hänt. De borde veta, de borde känna eller se att jag är ett spöke. Jag är i alla fall lite stolt, jag klarade av att inte gråta. Danne räddade mig i sista sekunden och förstod, han är också så jävla bra haha. Han försökte att få mig att inte tänka på det iaf, men det var svårt att se på honom och hans flickvän, hur glada de var, så klart dem var det, dem får vara med den som betyder mest i deras liv...put a gun to my head and paint the walls with my brain.

Ska hem till Danne nu igen, vi ska laga mat med han och hans flickvän och hennes tjejkompis, vi ska kolla på film och ha det mysigt, hoppas jag klarar kvällen. Och hoppas ni har en sjukt bra kväll. Fred och allt sånt...