Jag klarade inte det här

Detta känns inte som mig, det känns inte som mitt liv jag lever just nu, mitt liv var så bra, jag var så kär, detta känns bara som om jag kollar på ett tv program om någon annans liv. Jag visste vad jag ville i livet, vem jag ville det med, nu har allting bara rasat, jag vill inte göra det mer, för detta livet vill jag inte leva, inte utan henne...Jag fryser, så oerhört mycket, Jag kollar ut men jag vill inte ut där längre, i världen. Världen var ett ställe för mig när jag hade henne, då kändes det som att jag var lyckligast av alla på jorden, som om jag ägde världen. Nu känns det som om jag är ännu en person bara.

När jag vaknade idag så kändes det som om jag vaknade någonstans jag inte borde vara, detta är inte mitt rum, inte min säng, för jag brukade aldrig vara såhär ledsen när jag vaknade. Det känns som att något saknades, bra väder, frukost? Nej, det är fortfarande ett hål, i mitt hjärta ... det måste vara ett riktigt hål, annars kan det inte göra så ont. Jag förstår fortfarande inte, för att jag inte ska gå under så låtsas jag fortfarande att vi ska träffas till helgen, eller att du bara inte svarar på mina sms för att du är upptagen, men sanningen är ju att du vill inte ens ha mina sms, samtal eller att jag ska hälsa på. Du vill inte ens ha presenten jag hade köpt till dig, alla våra minnen känns som i ett annat liv, för i det livet fick aldrig något sånt här hända, det kunde inte hända.

Jag låtsas fortfarande att alla tror och vet att du är min och jag är din, men de vet sanningen bättre än mig. Jag vet inte vad jag ska göra längre, det finns ingen sol i mitt liv längre, vem vill gå runt på gatorna utan värme eller solsken? Jag hatar allt, jag hatar att vara i detta livet, om jag fick välja att spendera resten av mitt liv i bara ett av våra minnen så hade jag gjort det, det hade varit så skönt. Jag visste det, redan första gången jag såg dig le, att jag aldrig skulle kunna få dig, och det fick jag ju inte till slut. Jag är så arg, så jävla arg, för du bryr dig inte, du bara dumpar mig som en påse sopor, det hade jag förväntat mig från vem som helst annars men inte dig.

Nu ska jag sluta, jag ska gå och lägga mig igen, benen skakar, jag vill bara drömma om oss igen och aldrig släppa taget.