Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Straight
Intresse:
Umgås
Bor:
Kartong
Politik:
Liberal
Dricker:
Nej!
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2013-03-19
Sen en tid tillbaka är jag sjukskriven i väntan på att få en utredning om bipolär sjukdom. Är det inte det det handlar om så kommer vi att gå vidare och testa mig för typ allt. Som väntat kom en ny krasch i februari-mars-trakten, men med skillnaden nu att jag hann göra några viktiga förändringar redan innan det barkade åt helvete. Jag blev sådär glömma-bort-var-jag-bor-full sista helgen i februari och har inte druckit något alls sen dess. Det skalar av mycket av min vardagsångest och livet blir bannemig lite enklare att leva när mitt sinnestillstånd inte åker hiss upp och ner under veckan - full och euforisk på helgen, bakfull och kemiskt deprimerad till i mitten av veckan därefter.
När jag sen klev ur depressionen blev jag väldigt oroad över att jag skulle sätta igång mig själv och "ta igen" för allt jag missat. Jag skulle säga att jag undvikit det utomordentligt hittills. Trots revanschlustan att trissa upp tempot och få en massa saker gjort så har jag mest kört bil, kaffat med kompisar, läst lite böcker, spelat väldigt mycket DOTA2 och brädspelet Go, lött musikprylar, gjort lite musik... När jag försöker göra en lista för att sammanfatta det som hänt och det som är på väg att ske så är det lätt att jag framstår som manisk, men jag är cool nu. Jag är cool.
Har träffat en tjej som jag typ är tillsammans med. Hon är några år äldre än mig, skitsmart och rolig (det säger jag inte bara för att jag sett South Parks senaste säsong). Jag skulle säga att det på väldigt kort tid utvecklat sig till den mest välfungerande nära relationen jag haft någonsin... Alla sinnesstämningar ryms och vi fungerar bra i andra sammanhang än utanför vår egen lilla bubbla - något som var ett stort problem i mina två tidigare relationer.
Hos psykologen i det första utredningsmötet så kunde vi konstatera att jag under mina vuxna år har haft endast en längre ihållande period då jag fungerat normalt och förutsägbart. Det var under 6 månader då jag jobbade på snickeri och hade en väldigt inrutad tillvaro. Jag brukar inte tro på att historien upprepar sig själv annars, men nu har jag faktiskt sökt jobb på ett snickeri igen och får svar på någon vecka. Bra jobb p.g.a. absolut ingenting man tar med sig hem, fysisk träning ingår som del i jobbet, det går bra att lyssna på musik eller podcast eller radio eller ingenting, man jobbar helt själv i sin egen bubbla.
Brorsan, hans sambo och jag är även ute och kikar på hus att köpa. Det ingick lite i den stora planen om att jag skulle flytta hem. Dom är rika som troll, så jag kommer stå med som medlånare och kanske mest bistå med snickeriskills, energi och tid.
Har fortsatt tillvaron enligt devisen "business as usual", och ramlat i ungefär samma fallgropar som vanligt - dvs det jag ville undvika det här året. Idag skulle jag ha skrivit tenta på morgonen, men trots väckarklockornas klämtande tog jag mig inte ens ur sängen innan det var för sent. Till historien hör att jag är 100% säker på att jag skulle klara av tentan. Det är sensorisk overload som drabbat mig. Huvudet fyllt till bredden utan andrum. Men till skillnad från tidigare år så bestämmer jag att jag inte ska vara hård mot mig sjäv när det här händer. Jag funkar såhär: vissa saker funkar bra, februari funkar inte bra. Undra om det är vid snart 28 års ålder som jag ska fatta beslutet att testa t.ex. sömnmedel och se om det gör vardagen mer förutsägbar? Snart är det här förbiblåst och då glömmer vi det till nästa år. Är iallafall relativt sett väldigt nykter! Dricker mindre än en öl om dagen, om man säger ^________^
2.
Låg sjuk hela förra veckan och satte fart i helgen, for på min första långa biltur och avslutade lördagen med att bjuda över en tjej som jag ~tror~ tror jag gillar. Vi spelade spel, snackade skit och tittade på TV och sov tillsammans. Dagen efter var det bra stämning och vi skildes åt efter lunch. Jag satt och pluggade måndag och hon ville bjuda mig på bio, men jag kände inte automatiskt att "oj vad kul det här ska bli!", utan "jag borde plugga" och tackade nej. När jag blivit förtjust i folk tidigare så har ju det snarare framkallat orimliga beteenden från min sida, så det här känns inte riktigt igen. Alltså väger jag fram och tillbaka i huvudet om det här är något som har potential att få spinn i mitt maskineri, eller om det finns risk att jag får henne att känna sig som pausunderhållning (en känsla jag blivit utsatt för tidigare som var ganska förödande).
När jag testumgås med potentiell partner är det ju också med den ganska dumdristiga ambitionen att hitta någon som jag kan tänka mig sitta och sura med i gummistövlar i en bruksort på behagligt avstånd från Umeå om typ 5-10 år. Det ska vara någon som känner sig ganska färdig med ganska mycket, som vill ta hand om sig själv och sina nära. Behovet av självförverkling genom att t.ex. knarka på tysk technoklubb eller skapa sig position inom någon form av kulturell aristokrati är för mig ganska ointressant och luktar bara illa. Personer jag blir kär i brukar ha antingen en eller två av dessa läggningar.
Å ena sidan: min verklighet är ett komplext system av plus och minus, mina relationer med människor i min omgivning är ett utbyte och kompromissande kring fenomen som ger plus på bekostnad av rimliga mängder minus. Med disclaimern att jag skulle säga att jag är väldigt väl bevandrad socialt och är smärtsamt medveten om vad som funkar och inte (mina brister (och förmågor)).
Å andra sidan: om jag ska internalisera och försöka förstå en av dom starka känslorna från min senaste knarktripp så bör jag se mitt slarviga kategoriserande som otillräckligt och just dumdristigt. Dvs: Kan jag inte fullt ut beskriva i ord vad som motiverar mig till något så ska jag inte agera på det. Magkänsla är ingenting om det inte motiverar mig att säga: "Det här är king!" till mig själv i spegeln eller till mina kompisar.
3.
Satte upp tre hyllor för nån dag sen, så nu ser det ut såhär hemma hos mig. Har ännu inte ordnat vettig lösning för "rinnande vatten". Behöver alltså hämta vatten i ett annat rum i källaren och projekt som disk osv blir därför lite omständiga. Det drar otäckt kallt från fönstret, så vågar inte riktigt ställa växter där.
Fredag kväll lånade jag bil igen, så vi brummade en möbel till replokalen och jag började packa upp lite av mina syntar och sådant. Åkte hem till mig, plockade på mig kvällens tripp och packa rygga med bra-att-ha-saker. 21.15 duttade jag på tungan och förberedde ett Go-bräde med pedagogiska scenarion för den som aldrig spelat förut. Trippen kan väl i princip sammanfattas i:
1. Känslan av att bli omfamnad av något varmt och gosigt
2. Prat om felsägningar som skulle passa bra som text på väggbonader. Typ "Lite möda för mycket effort"
3. "Vems tur var det?" efter långa utsvävningar om ditten och datten. Jag vann.
4. Ett samtalsklimat där vi vågade vara rätt hårda med varandra
Var väldigt tom i bollen när jag kom hem vid 03-tiden, men gjorde en plan för att sätta igång nästa dag utan att söla. Ringde Erik när jag vaknade och efter några om och men bestämde jag att plocka upp honom med bil, att vi skulle åka ut till byn där jag har min gamla flyttbara bostad ståendes med avsikt att försöka sälja den till hemmansägarna och att hitta lite gamla mopeddelar jag ska donera bort. Det senare gick inte vägen, så jag får leta hos mina föräldrar. Jag har en skuld att betala på gården, så den dras av helt och så får jag några tusenlappar för vagnen. Topp!
Dålig bild men vagnen är fan bedrövligt ful. 3,5 år bodde jag i den.
2.
Det ofiltrerade samtalsklimatet från kvällen innan var kvar när jag pratade med Erik. Erkänner att vissa grejer blev ganska osmidiga, men jag behöver få det sagt också. Han är rätt duktig på att säga "Jag vill att X ska göra Y" och att klanka ner på när X istället gör Z som han anser sig redan ha gjort eller av annan anledning har dömt ut. Jag har letat efter begrepp för att försöka prata om varför jag tycker det är problematiskt och försöka att inte gå direkt på hans specifika beteenden, men det fick bli såhär och jag tror han förstod mig.
3.
Så for jag på duggafest med mina kursare. Jävligt testo stämning och även dom försynta och gulliga killarna ballade ur mot slutet, jag smet när beer pong-matchen övergått i en 100dB musik&skrik-tillställning. Vill ändå hitta nån slags mellanväg och bli iaf lite vän med dessa karaktärer. Min MO i sådana här sammanhang är att jag antingen blir alldeles för personlig med folk eller att jag gör mig till outsider/ufo/kuf. Det är ändå den här sorten av folk(*) jag kommer ha som kollegor i framtiden och jag måste lära mig koderna. (* Typisk dum grej att kategorisera på detta sätt som jag ägnar mig åt alldeles för mkt)
4.
Avslutade natten med att promenera en timme, dricka vin och röka cigg och babbla med Dylan om hur rörigt det blir i huvudet när jag fortfarande kan vispa upp känslor för mitt ex jag gick skilda vägar från för sju månader sen. Det är som att ingen av oss två riktigt förstår varför det tog tvärstopp. Vi var inte osams, bara osäkra, typ...
0.
Trist grej när "namnge blogginlägg" blir ett hinder från att bara skita ut ord i följd.
Efter omstarten i tisdags känner jag mig piggare och mer i fas. Matteplugget känns hanterbart och jag tycker till och med det är rogivande att sitta och läsa om Euklides geometri och logik och induktion och räkna och rita trianglar och streck. Igår kväll sumpades en logistisk övning som innefattade fem personer av att den femte personen tog med sig min replokalsnyckel till sitt jobb. Ska göra samma sak igen ikväll och hoppas nu på att inget annat går åt pipsvängen.
Istället för att frakta möbler och inreda replokal så satt jag och Viktor och hittade på ett attribute-system för om verkliga livet var ett rollspel, rollade stats för mig och hittade på olika traits som kopplar ihop mina statpoints med varandra. Mina tre traits är: Bipolar, Cerebral och Teacher.
Ikväll ska jag trippa och spela brädspel, så kanske är det så att jag vaknar upp som lvl 20 (vi bestämde att första åtta åren är tutorial mode) på lördag, vi får se.
2.
Försök två att hålla lektioner med ongarna förbereddes på allvar onsdag kväll.
Efter lite bläddrande på nätet hade jag uppfunnit åtminstone en par idéer som skulle funka för mid och high level-ungarna.
Dvs prata om notvärden och rytm och testa det på olika sätt med instrument och dans.
För low level-ungarna tänkte jag mig väldigt basic klappa i takt och sen leka lekar.
Vilket medför att eventuella kvarlämnade artefakter från lektion #1 lätt kommer hinna lootas av kaosmagikerna ur low level-gruppen.
Precis det hände nu och det blev med ens ett helt ohanterligt larm av nästan tjoget rytminstrument (12 elever varav några dual-wieldade och två sprang och tog skydd mot bestående hörselskador).
Jag fick tyst på orkestern och förklarade att vi kunde testa min övning bara dom kunde hålla sig till en enkel regel:
"Ni får bara spela på era instrument när jag håller upp den här lappen (föreställande en fjärdedelsnot). Annars tar vi undan instrumenten".
3...
2...
1...
Larm
En av ungarna fick tag i en annan lapp med ett notvärde på som han höll och sa att "Nu är det fritt fram att låta" och blev otroooligt besviken på mig när jag så sakteliga började brotta ner unge efter unge och bryta instrument ur händerna på dom. Efter ett par minuters kamp hade jag förflyttat alla instrument ut till utanför dörren. En av eleverna sprang ut och fick tag i en trumma och en pinne och sprang fram och tillbaka i korridoren bankandes och tjoandes. Jag gick in i klassrummet och tänkte påbörja nästa aktivitet och frågade: "Var har ni pappersinsamlingen här?", varpå sex elever tar på sig uppgiften att hitta skräppapper åt mig och som senare ertappades med att springa in i alla klassrum och riva runt i saker.
En av specialpedagogerna på skolan föste tillbaka dom till klassrummet och tillrättavisade klassen med ett vrål. Hon agerade sen övervakare klassrummet sista stunden då vi istället lekte dansstopp - som också spårade ur och slutade i slagsmål och bråk.
Dom andra två lektionerna gick hur bra som helst och jag är skitpeppad på nästa vecka.
Resonemang i huvudet i morse:
7.40 - "Fan jag måste fixa en bättre väckarklocka den här glappar ju"
8.00 - "Jag orkar inte springa in sent i klassrummet"
8.30 - "Jag kommer på pausen istället"
...
11.40 - "rofl, det ante mig att det var dags att ta igen några timmars sömn".
Jaja, har lite jobb att uträtta idag, sen ska jag kasta bollar på folk på kvällen (Dodgeball).
Fick spontanbesök av en som jag delade nån slags romantisk stämning med för svinlänge sen.
Sen har vi inte setts förrän ganska nyligen och nu tänkte jag att vi ska bli kompisar och allt blir bara konstigt när vi ska skiljas åt???
Blev iaf väldigt sent igår och hela alltet avslutades med: "Vill du sova själv?"
Och jag kan inte hantera sånt på annat sätt än: "Ja. Det är inte läge för annat".
Kan man inte bara förlova/gifta sig med nån som gör att man känner sig tillfreds och så kan man, trots allt vad smickrande uppmärksamhet kan ge för positivt, bara säga: "Nej nu ska jag hem till min sambo och glo in i väggen" så fort såna här situationer dyker upp. < / konservativ ådra >
Relativt utarbetad och definitivt sömnlös. Dricker folköl nummer sex. Är inte intresserad av att vara kortfattad. SOC -> "stream of consciousness".
6.
Viktor som är lätt besatt av självförbättringspraktiker snackar mycket om "baseline" och "endgame". Han idealiserar ett gäng personer, musiker, idrottare osv vars skill han tror sig kunna närma bara han gör sig av med "x, y, z och 123", typ... Han är fan skitgrym på jättemycket grejer, men måste vara på rätt humör och vara i ett sammanhang där han kan "befinna sig i nuet" och improvisera ohämmat. Han tror att hans olika insatser till självförbättring ska sätta honom i ett rum där han kan nå det här kreativa geniet i en handvändning. Han åker på meditationsläger som är två siffror långa, tar diverse psykedeliska droger för att "djupdyka och städa ur i sitt sinne" och gör en massa försök att med otroligt hög ambitionsnivå organisera sin vardag. Jag har känt honom en par år och t.ex. alla dessa organiseringsprojekt byts ut med jämna mellanrum för att det antingen kläckts en ny metod eller för att en tidigare metod verkar vara mer användbar i stunden pga förändrade omständigheter.
Vi måste föreställa oss Sisyfos som lycklig. När Viktor för dagen skriver sin femte lista där han på nytt definierar sina livsviktiga funktioner är det egentligen den här aktiviteten i sig han tycker är viktig, inte att uppnå det där sekundära. Det är experimenterandet vi ska åt...
Ja ja... Kategori käpphästar.
Jag har nått en nivå där jag är ganska hemma med hur jag funkar och förstår att det är omgivningen jag ska påverka och inte mig själv för att nå dom tillstånd jag vill ha. Det jag suktar efter just nu är en lokal där jag kan sitta och spela brädspel på typ torsdagkvällar och att staten ska betala för den. Typ en fritidsgård för personer över 25.
1. Första dagen som student
Jag gick på min första matteföreläsning. Läraren hävde ur sig trigonometriska identiteter med resonemang för vilka av deras härledningar som är dumma och vilka som är intiutiva. Oavsett densitet och teckenmängd som plitades på tavlan avslutade han med att säga: "Och det är ju enkelt" och att skriva "Klart." till höger om blocket av uttryck. Sedan följde en konstpaus och: "Är det här begripligt?" ... Ingen vågade avbryta.
Läraren är en person jag sett i biblioteksfoajén i stan sen jag var tonåring. En person jag tänkt varit typ LSS-fall eller uteliggare, men så är han nåt slags matematiskt geni som föreläst på universitetet i skitiga tröjor och att döma av hans övriga skick nedpissade byxor sen historiens begynnelse.
Jag minglade lite med mina nya kurskamrater och begav mig till biblioteket för att ta foton på relevanta sidor ur boken vi ska plugga under den här delen. Det känns saftigt att pröjsa 320 spänn för att tillgodogöra sig en gymnasietrigonometri som jag ändå kunde en gång i tiden. Nästa bok tror jag är värd att betala för, men vi får se.
Kom hem, tryckte i mig ett päron och plitade enhetscirklar och x+phi-ekvationer tills allt kom tillbaka igen. Allt och allt.
Kom på att jag behöver en grafräknare för att plugga detta på riktigt så jag löser det imorrn.
2. David skaffar Tinder
På kvällen gick jag på inflyttningsfest i ett sammanhang jag undersöker om det kommer vara soft att ta del av.
Det är medelklassigt, alla pluggar/har pluggat konst eller arkitektur typ. Många lager ironi, men det är ett tempo jag tycker är kul. Det känns som att om man kastar ur sig något som får spinn så blir det något av det. Vi har t.ex. skojat om att starta nätskivbolag i veckan och redan gjort låtar, grafisk profil och börjat snickra hemsida. Varför är det så? Varför kan jag inte hänge mig åt allvaret längre?
Träffade/pratade med/såg en par olika personer som jag matchat och/eller chattat med på Tinder. Ganska bisarr känsla tycker jag. Tycker hela det fenomenet är bisarrt förvisso, men mest kul.
Så där satt jag och höll låda i en kökssoffa framför en skitful tapet med blommor på och så kommer olika personer in genom dörren till festen som jag via märklig telefonapp flaggat för att "här finns utrymme för flörtig stämning" och i mitt huvud kläcks formidabla och meningsfulla tankegångar som "jaha jamen okej, ja jävlar ja" och jag sitter och vrider på mig och känner mig samtidigt så himla peppad. Jag brukar inte riktigt vistas i ett utrymme och aktivt tänka: "Den här personen ska jag ragga på/den här personen ska jag ragga på inte". Men här blev det tvärtom - så småningom var jag 90% disträ och tänkte defensivt: "Jag ska upp och jobba tidigt som fan imorrn, jag ska inte bli raggad på." Började studsa runt och byta plats. Var rätt obekväm. Men peppad samtidigt? Känner inte igen det just den här känslan men tillskriver den väl "egoboost" antar jag. Tramsade runt litegrann innan jag packade ihop. Den enda av Tinder-personligheterna som jag inte pratade med under är den enda jag känner en riktig attraktion till - därför vågar jag inte prata med personen. Känslolivet vore så enkelt om känslan/impulsen: "attraktion" och "dig ska jag säga något kul till" låg närmre varandra och inte separerades av en milsvid vallgrav av dödskontaminerat vatten med krokodiler.
Ja jag krängde på mig mina stövlar och åkte hem vid halv tolv tror jag. Var otroligt nära på somna när Dylan ringde och jag svarade: "Jag ska upp och jobba om fem timmar.". Han sa: "Aaaa... Bra! Kom till pipes (krog för typ såna som vi)". Jag sa: "Jag... Ska... JOBBA om FEM timmar". Han ringde mig klockan ett och visste om mitt jobbschema. Lite gulligt, mest idiotiskt. "I know cats and dogs who are smarter than cory and trevor", typ.
3.
Ja, jag erkänner att jag blev 6 minuter sen till jobbet på Folkets hus. Jag har byggt den här produktionen förut och den här gången var det på platt scen vilket gjorde att allt gick så otroligt mycket smidigare. Fått en bra jobbvän som jag även hängde med hem till under mitt-på-dagen-pausen innan rivet. Jag har ägnat en eftermiddag i veckan åt att försöka förstå bilskill #1 att ladda batteri på knepigt fordon som hör till hans boende och nu fick det utdelning. Vi åkte på loppis, jag besökte world of boardgames och köpte ett go-bräde och så köpte dom två glasburkar på kupan till kimchi. Kommer ta flera månader innan mitt beteende att hålla konstant låda om vad som händer i trafiken avtar. Sen återvände vi till CH3 och åt hemmagjorda burgare.
4.
Jobbade igen på kvällen. Gick till CH3 och drack folköl innan utflyttningsfest hos M&M som jag aldrig besökt förut. Jag bor ju ändå i en liten skrubb hos den enas morsa så det känns gött att kunna bonda lite mer av nån anledning. Antar jag inte vill att folk ska ha grundinställningen "Oroa sig för mig" som jag ännu inte lyckats släppa sen tonåren typ...
5.
Ska plugga trigonometri imorrn, köra lite bil, repa med ett gammalt punkband som ska göra reunion till ett jubileum.
Så otroligt roligt/intressant/stimulerande/utmattande att jobba med dessa barn.
Mellangruppen (9 elever) var otroligt medgörliga från första stund.
Äldstagruppen (9 elever) är en oslipad diamant.
Yngstagruppen (14 elever) är upplopp från början till slut.
Vissa konstellationer verkar tävla med varandra i att obstruera,.
Det gäller att gå hårt fram från början. Söndra och härska.
(Eg: göra strategiska placeringar av ungar med hänseende till avstånd)
Somnade när jag kom hem vid 13-tiden. Sov till 17-18 nån gång så den här kvällen blir lite eljest.
Masade mig till vänstersektens lokal och hoppas på lite pyssel, men dom satt mest och gafflade så jag avvek.
Tryckte i mig lite mat, inte för att jag är hungrig utan för att middag är ett generellt bra koncept.
Ska läsa lite trigonometri inför föreläsning imöra. Nästan helt och hållet missat detta pga inget mailutskick med inloggningsuppgifter...
Jag tänker dokumentera dom kommande två-tre månaderna av hälsoskäl.
Den mörka perioden på året brukar ta med mitt hövve på rätt dryga turer.
En målande snarare än 100% korrekt beskrivning av händelseförloppet lyder typ: 1. Blir väldig trött i kropp och själ, 2. Sover mer och mer, 3. Försöker kompensera för detta genom att dra upp tempot, 4. Är snart helt uppslukad av aktiviteter och huvudbryn, 5. Plopp - Psykbryt och en månad eller två av irrationellt beteende.
Februari 2016 nådde jag vad jag skulle definiera "min botten" och i år gör jag ett ordentligt försök att inte hamna där.
Under en månads tid lyckades jag med att: fucka upp 5,5 år kärleksrelation, stoppa i mig svinkass centralstimulerande internetdrog och försätta mig i social situation som på flera plan blev jobbig i efterhand, balla ur på min arbetsplats och kort därefter säga upp mig "en månad", bränna lite broar...
Så i år tar vi det lugnt.
Vi tar det jäääääävligt lugnt.
Jag har fyra ströjobb och snart heltidsstudier på det. På tisdagar och söndagar spelar jag dodgeball. I februari ska jag börja brottas igen.
Jag ska inte ha någon ångest om jag inte orkar åstadkomma kreativa eller sociala underverk efter det.
Det räcker gott och väl till en klapp på axeln om jag lagar någon god mat åt mig själv och tvättar mig bakom öronen.
Man skriver något på internet och hoppas på att det ska röra om i grytan.
Så lägger man sig till sängs med stora förhoppningar på att något oväntat eller rafflande har inträffat till nästa morgon.
Oftast har det inte det.
I ett försök att låta dagen komma på rätt köl äter man sin frukost.
Fyller kaffekokarn till streck 6 och häller upp det nybryggda i en termos så att det går att portionera ut lagom under dagen.
I dagarna äter vi lingongrova med smör, den ost som råkar vara på reapris just nu och skivad tomat med några skvättar örtsalt. Boner petite osv.
Jag har känslan av att en bra dag oftast inte blir till av sig självt, utan behöver lite planering sen innan.
En bra kväll däremot kan bli till bara av att råka krocka med någon på Konsum.
Jag har ingen riktig plan på vad som ska ske imorgon. Det är inte så viktigt heller. Jag kan spela Terraria och göra spellistor på Spotify.
Kanske snacka lite strunt med någon på telefon.
På torsdag ska jag jobba min första dag som musiklärare på en skola.
Tre klasser på fyra timmar. Jag har ingen utbildning och heller ingen aning om hur det kommer kännas. Återkommer i ärendet.
